En mamma är en mamma

Mamma gråter.
Mamma får inte gråta.
Mamma grät en gång
när hon skar sig i fingret
när vi kommit fram till sommarstugan
på fredag kväll
och hon skulle fixa mat till alla sex
ur frysväskan.
Mamma ska vara glad.
#1 - - Franck:

Mamma passade på när hon skurit sig i fingret så klart! Nejdå, jag menar inte att våldföra mig på dina minnen, men din text manar till eftertanke - månne mamma massivt mältas där hon försöker leva upp till fördomar och traditioner? En mamma är alltid en mamma och jag minns mina mödrar och de var båda, på sina vis, nära sina egna känslor och stundom, när det blåste hårt, kunde det vara skakande för stunden, men alltid på riktigt, en ledstång att hålla sig i (trots allt) och en mullhaltig jord, som redde sig inför växt (märks det att vi längtar efter våren och förstummas av den återkommande kylan?). Och en del mammor är makalösa och för dem en god tröst (?) att de skapat trygghet, värme och återkommande omsorg för de barn som kommit till dem på vägen. Det var inte gråten, utan tystnaden och det oförklarade som hämmade.

#2 - - Franck:

Och när barnen sänker blicken och låter den vandra bakåt, då minns de för sin syn de vackra blåbärsbullar de brukade baka tillsammans, de som smakade precis som blåbärsbullar skulle smaka. Bara det!

#3 - - Mooseeyes:

Läs Natt i marknadstältet. Skräckmamma! Nej, två stycken förresten. Fast Lars Ahlin som skrev boken tyckte att de var föredömen och en korkad kritikerkår (jag tar ansvaret för omdömet) verkar i alla hår ha hållit med honom

Det är mycket med det där... Mödrars martyrium, ibland påkastat dem men inte sällan självvalt. Ofta kanske lite av båda sakerna. /Mooseeyes

#4 - - Mooseyees rättar:

Alla hår? Ja kanske det, vad det nu betyder. Annars menade jag alla år, förstås. Fast de som inte tyckte lika kanske bara valde att hålla tyst. /M

#5 - - Ann-Marie Alexandersson:

Jag trodde att jag var en normalvettig person och tänkte att utan en massa krusiduller blir mina barn det också. Men så enkelt var det inte.

#6 - - KaosJenny:

Hm, rader som manar till eftertanke. Jag vet inte, jag tänkte nog mer så förr, innan barnen, att en mamma ska vara den perfekta. Numera tänker jag att det bästa är om en mamma först och främst är människa. En som skrattar när det är på sin plats, gråter när det är läge för det, skriker och luktar svett ibland också. Det är det som skiljer oss mammor från pedagogerna. Ibland är det faktiskt läge för att gråta så att det skvalar. Kram

#7 - - Håkan utan G:

Och nu käns det som att en bra far är som en dålig mor ...

#8 - - Ebba:

Jag tycker inte alls att en mamma ska vara glad, jämt. Vad har du fått det i från, att en mamma ska vara glad? Tvärtom har jag svårt att lita på människor som inte visar känslor;sorg, glädje, vrede etc. Men, jag har också fått lära mig det mer i mitt vuxna liv, med resor och med mångkultur!
Jag har gått på terapikurser och det är inte ovanligt att svenska barn inte upplevt att de fått gråta som barn, Gå undan! sa de vuxna när de grät etc. Så barnen fick gråta i tex skogen. Sedan får de gå på terapikurser som vuxna, och uttrycka sina känslor fullt ut, gråta etc.

Svar: Barn vill att mamma ska vara glad.
Harpasione

#9 - - Kristina S:

Instämmer fullständigt med Ebba!

#10 - - Mooseeyesskriver under...:

... på Jennys kloka ord.

Förresten behöver det bli fel ibland för att bli dubbelt så rätt i slutändan. För mycket och för lite skämmer allt... En del knutar att pyssla med som vuxna tror jag att vi alla behöver. För att växa och så. Lite misslyckanden och skit att komma över. /Mooseeyes

#11 - - O:

Barn får gråta. Mammor får gråta om det är riktigt, riktigt krisigt. Men värre är väl om pappan gråter??

#12 - - Ylva La:

Om någon man tycker om är ledsen, så är det väl jobbigt oavsett om det är förälder, barn eller vän. Det är smärtar. Och det är kanske därför man själv ibland tycker att man inte får?

Fördelen med att vara uppväxt med en mamma som grät betydligt oftare än vid enstaka olyckor, är kanske att man lär sig att livet kan fungera fast någon är ledsen? Även om det är just mamma. Det viktigaste är nog att lära sig att inte känna skuld, jag tror det är dnt som farligast - skuldkänslan.

Svar: Rätt har du nog.
Harpasione