Frihet

Jag känner inte att jag kan skriva fritt längre.
Vem kan det?
Bakbunden av diverse lojaliteter.
Alltid någon som blir sårad
känner sig träffad.
Vad ska jag göra?
Sluta skriva.
Starta ny blogg.
Eller skriva ofritt.
Eller skita i alla lojaliteter.
Lite som Schulman...

Kommentarer
Postat av: Kristina Möklinta

Skit i lojaliteterna! Om du skriver din upplevelse av saker så är det ju din sanning och verklighet. Skrivandet är ju den frihet du har, sätt inte sordin på den. Träffad är ju en sak, det tycker jag alla får tåla, kan till och med vara bra. Jag tänker ofta till när jag läser din blogg. Tycker aldrig att du hängt ut någon på fult sätt.

2013-09-08 @ 13:18:47
Postat av: Ann2

skriv fritt (tror dina närmaste unnar dig den friheten teminstingen) o läs t.ex Alex S om ettåringar på förskola i AB dag...

2013-09-08 @ 13:59:37
Postat av: Maggan

Skriv direkt ur ditt hjärta, det som är viktigt för dig att förmedla. Låt ingen censurera dig. Det är ju det som är du, och som gör dig unik. Ditt sätt att vara så ärlig som möjligt. Därför älskar vi alla att läsa det du skriver....och som får oss att tänka efter. Cyberkram till dig /Maggan

2013-09-08 @ 14:05:01
Postat av: Catarina

Jag tycker absolut du ska fortsätt skriva som du gör. Jag tror det är viktigt av många anledningar.
Det är viktigt att tänka på när man läser din blogg, som okänd läsare för dig och de dina, att försöka ta allas perspektiv. På något sätt tror jag alla gör så gott de kan i en extremt jobbig situation. När jag läser dina inlägg så tänker jag såklart på DIG och din situation, men jag försöker också tänka mig in din familjs och dina assistenters roll. Jag har för övrigt aldrig upplevt att du kritiserar något annat än själva situationen...(sjukdomen)

2013-09-08 @ 14:23:07
Postat av: Eva Hultin

Jag tycker inte du ska hålla tillbaka, utan skriva det du vill och behöver. Det är ju genom dina skrivna ord du kan uttrycka dig, vara med i livet, prata med andra - är inte dina omständigheter tillräckligt instängande? Ska du dessutom munkavla dig och inte skriva om det som är viktigt och centralt för dig? Det får människor som anser sig bli sårade stå ut med anser jag. Om de tänker efter borde de inte vilja addera instängdhet i ditt liv. Förresten är det inte livshotande att bli sårad, det kan bli en öppning till en ny kommunikation. Att tvingas till tystnad kan däremot bli livshotande, att samtala om det som är viktigt, med dem som är möjliga, är åtmonstone för mig något av det viktigaste, det som ger mening.

2013-09-08 @ 16:12:19
Postat av: Anita

Jag instämmer med vad alla har skrivit,kan inte säga det bättre själv bara fortsätt att skriva som du gör...låt inget stoppa dej. Kram

2013-09-08 @ 17:36:44
Postat av: Livet just nu

Instämmer helt med föregående talare.

Verkligen.

2013-09-08 @ 23:25:45
URL: http://www.livetjustnu.com
Postat av: Pia

Skriv!!! Vuxna får tåla lite käftsmällar! Däremot bör barn skonas. Visst blir man tokig på dem ibland men det ingår väl i föräldraskapet :-) De tar ut sina frustrationer på föräldrarna för de vet att de alltid blir förlåtna just av dem :-) ...... Någon annan du ska vara lojal mot kan jag inte komma på. Och Schulman gillar jag inte. En snorvalp som tror han är något. Ouppfostrad, arrogant och översittare. Totalt utan empati, bara narcisstisk.

2013-09-09 @ 15:41:35
Postat av: Mooseeyes

Känns som att ingen riktigt lyssnat på vad du faktiskt skrev. Du känner dig bunden av lojaliteter. DU känner dig bunden av lojaliteter. Inte vi. Lätt för oss att ge dig rådet att strunta i dem. Men det är du som ska hantera konsekvenserna. Lyssna lagom på käcka tillrop. Samma människor som rekommenderar en att gå i döden för en god sak skulle själva knappast göra det. För att ta till en lite drastisk liknelse. /M

2013-09-09 @ 15:48:00
Postat av: Mooseeyes igen

Jag tror förresten att Schulman betalar ett rätt högt pris för sin rättframhet. Som nog mer är en oförmåga att hålla igen än något annat - jag identifierar mig själv starkt med den karaktären. Jag skulle tro att han bryter ihop både titt som tätt. /M

2013-09-09 @ 15:52:52
Postat av: Levi

Ibland står valet mellan att skapa för eller kommunicera med omvärlden och att kommunicera mer direkt med människor i närheten. Det hänger väl på vems reaktion som är viktigast - för dig, dina följare, eftervärlden?

Det finns ju många exempel på författare som observerat sina nära och relationen till dem och sen skrivit böcker om dem eller romaner baserade på deras liv.

Men vad är det som lojaliteterna hindrar just dig att säga..? Slits du mellan att berätta ärligt hur du verkligen har det och att inte vara en som "klagar" vilket underförstått kan ses som en kritik av omvärlden? Ett mycket mänskligt dilemma i så fall, som jag tror att många människor med mycket mindre svårigheter än du känner igen sig i. Knepet är väl att skriva så att du kan stå för det oavsett vem som läser eller så att det inte kan missförstås så lätt.. Svårt, svårt..

Men visst har din mission med bloggen svängt en del, från att vara en berättelse om hur man kan välja att möta en ALS-utveckling på ett konstruktivt (så positivt som möjligt) sätt och till att bli en mer rak beskrivning av hur du faktiskt har det.. Antagligen framprovocerad av alla oss som kommer med alltför hurtiga tillrop då och då.

Jag erkänner.. jag vill verkligen att du ska vara klämkäck och onedbrytbar
- som riddaren i Monty Pyton utan armar och ben: "Come on.. I'll bite you!"


2013-09-09 @ 16:37:17
Postat av: Kristina S

Det kommer nog att vara nyttigt för oss om du skiter i lojaliteterna. Hoppas att du orkar.

2013-09-09 @ 19:08:00
Postat av: Hyrestanten

Svår sits för dig. Jag vet ju inte heller vilka dina lojaliteter är. Är det bara möjligt, utan att det får för svåra följder för dig, så instämmer jag i alla tidigare skribenter. Vi andra har så många möjligheter att prata av oss i alla möjliga sammanhang, så därför måste även du kunna få ur dig det du vill.

2013-09-10 @ 01:50:11
URL: http://www.hyrestanten.blogspot.se/
Postat av: Monica

Det kommer alltid att finnas någon som tar illa upp. Självklart ska man väl inte medvetet såra någon, men det gör du ju inte heller. Vissa människor tolkar yttranden på sitt egna sätt, och lägger egna värderingar i det som säger istället för att verkligen lyssna på vad som finns bakom orden. Vad jag vill säga är, fortsätt skriva vad du känner, det startar ju ibland livliga diskussioner på bloggen som ger nya tankar som vi kan ta del av. Skulle någon känna sig kränkt så är det ju bara att sluta att läsa, eller hur. Kör på bara Tina, vi kan behöva få oss en tankeställare då och då.

2013-09-10 @ 09:44:28
Postat av: O

Svårt dilemma. Men jag tror inte det är en bra idé att sluta skriva. Att stänga in alla funderingar och frustration inom dig. De som kan bli sårade är väl personer som finns nära dig och de borde väl kunna fråga direkt om de missförstått eller hur du tänkt. Dina känslor är ju ändå dina - just när du skriver.

2013-09-10 @ 11:13:43
Postat av: eva

Du berättar om ett problem - för att vi ska försöka förstå det, föreställer jag mig.
Mindre för att vi ska tala om för dig hur vi tycker du ska hantera det.
Som Mooseeyes skriver - vi här ute kan inte bjuda på en frihet att strunta i lojaliteterna. Det kan bara - kanske - de du är lojal mot.
Jag önskar dig en sådan mottagare eller två!

2013-09-10 @ 16:32:12
Postat av: MB

Jag älskar iaf att läsa dina inlägg och hoppas att du kan få ut nått av att skriva dem.

2013-09-10 @ 16:52:23
Postat av: Franck

Skriv, bara skriv! Detta är din blogg; provöppna en alternativ om du vill? Någonting som är sant för en människa, kan inte vara fel. Andra kan bli ledsna och stötta av det, men de flesta av oss har så stor fantasi att vi fattar att det är sant för dig och därför inte fel. Sanningen ska göra er fria, heter det ju och det är nog tänkt som att 'om vi är sanna mot oss själva, så blir vi friare', typ.
Ibland blir det för mycket sant (?), men så får det vara. Skriv på!

2013-09-10 @ 21:31:30
Postat av: jenny

Som du Själv sa: gör allt du kan Fega inte!!!! Så right back att you! ;) fast jag fattar vad du menar. Jag är dessutom expert på att bli osams mes andra pga mina dåliga Facebook inlägg o kommentarer som jag själv tycker är fantastiskt roliga. Men jag valde bort blogg pga av just detta fenomen som du beskriver

2013-09-16 @ 22:48:06
Postat av: jenny

Jag har dessutom den där oförmågan som skrivs om ovan. Oförmåga att hålls tyst. Man blir ofta ensam o det är en jobbig oförmåga som ställer till det emellanåt. Inte sällan blir man rätt ocharmig i andras ögon..... Besvärlig typ.

2013-09-16 @ 22:50:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0