Håller med Stina!
Ja hur får jag ur mig hatet då? Kanske det tonas ner så småningom, jag vet inte, det är en svår fråga att svara på.
God jul!
Förlåta! Glömma??
Gör som kungen! Vänd blad.
Inte lätt, men om man kan göra det är det kanske bäst för en själv.
Kan vara svårt för den som VILL bli förlåten.
Hen kanske inte kan glömma, vill kanske inte bli GLÖMD.
Tja, prova det här: blunda, låt hatet eller vilken känsla det är få en form i huvudet. Tänk att du håller den i din hand och kastar den så långt bort du behöver. Färdigt! Kan vid behov upprepas. Kan funka, eller inte :)
Nej, man ska inte förlåta allt för det går inte. Men man behöver lära sig hantera det som blir inne i en själv av att ha saker som kanske skulle behöva förlåtas. Och när man har gjort det, lärt sig hantera det, blir man starkare. Och som du sa til mig en gång- man vänjer sig vid allt. Och det är sant, när man måste.
Det kanske räcker med att veta att allt är som det ska… Vare sig man gillar det eller ej…
Kram
Förlåta? Glömma? Såna saker som är lättare teoretiskt än praktiskt. Glömma tror jag inte man kan om man inte har en demenssjukdom. Förlåta, ja kanske men först tror jag man kommer till någon form av att man förlikar sig med att saker är som dom är.
Och när det gäller talesätt så är en del saker rent ut sagt korkade. Framförallt har det skrivits extremt mycket korkade saker om kärlek. Jättekram på dig...
Förlåta? Nej, aldrig i mitt fall där ett svek varit för stort för att det ens är möjligt att förlåta. Men att sluta hata? Ja, det rann av med tiden. Hatet. Ilskan. Bitterheten. Vilken tur, för jag vill inte ödsla min tid på att känna sådana känslor och påminnas om den som svek. Han får inte ta upp mina dyrbara tankar. Men skulle han plötsligt stå framför mig och fråga om jag kunde förlåta honom skulle mitt svar bli ett tveklöst nej. Han betyder inte längre nåt. Det har gått att sluta hata utan att först ha förlåtit.
Omöjligt tycker jag. Finns saker som inte går att förlåta. Däremot tror jag att det är viktigt att få ur sig hat och annat som annars äter upp en inifrån. Förlåta är en vacker tanke men nä, inte allt.