Vilka snöminnen man har... Vårvinterdag med strålande sol... När är livet nånsin mer intensinvt? Förstår verkligen dina kluvna känslor.
Ibland ser jag trollsländor här. Då går tankarna över Atlanten. Till Örebro.
Jag håller med, om att snön bara är odräglig och ivägen. Jag förstår att du känner en otrolig sorg, men "det blir aldrig som man tror". Dvs Snön är inte alltid så kul, när man väl upplever den. Då längtar man mest till sommaren igen. Också tvärtom... Jag hoppas det kan vara en tröstande tanke <3 <3 <3
Jag håller med Kåre lite där..det är så lätt att romantisera.Sedan blir verkligheten inte som tror eller tänkt sig. Jag tror det är ett mänskligt drag Att alltid längta efter något annat. Annars är ju vintern och den vita snön oerhört vacker att titta på, inifrån ett fönster. Kram
Hej! Jag kan förstå att du hatar att hata snö.
Hur är det med två minus, tar de ut varandra undrar Ann-Marie
Någon gång måste var och en sluta åka skidor. Jag undrar ofta själv hur det kommer att kännas. I Stöten/Sälen finns det ett spår som heter Mormors störtlopp. Grön. Jag är 65 och farmor. Jag tycker att Mormors störtlopp är svårt. Svarta backar är lättare. Det är därför att jag inte ser så bra. Det är mycket lättare att se i en brant svart backe än i en grön. Jag ser hur mina barnbarn 11 och 9 blir bättre än jag för varje år. De har börjat bli lite snälla och förstående mot mig...
Samma här. Försöker att vara tacksam över alla år när jag kunde åka skidor och minns fortfarande exakt hur det kändes. Nu ställer vintern till det för mig och detta är första vintern på flera år som jag ändå ska bo kvar i Sverige. Eftersom jag bor i källaren är jag orolig för att fönstren ska bli översnöade.
Jag kan ändå njuta av vintersolen och beklagar verkligen att du inte kan det.