Ja, verkligen!
Mm, det måste verkligen vara gräsligt... Att inte ens kunna smyga in i en garderob och viska det hemskaste för sig själv. Eller vråla eller ja, uttrycka sig snabbt. Jättekram
Kan du skriva fritt? Kan du skicka mail utan att någon tittar över din axel?
Hej! Usch, inte få prata lite skit om assistenter och andra!!! Det är ju ofta den ventil man behöver för att orka stå ut med vissa..... Jo, dina assistenter har du alltid runt dig, men när du har tillexempel dina barn hos dig, går de inte ut ur rummet, assistenterna alltså? Kan du be dem ta en tiominuterspromenad? Eller kan det hända något som barn/vänner inte klarar???
Man får tänka ganska länge för att överhuvudtaget kunna ens ana hur det känns. Och sen lägga till att det känns så hela tiden och jämt. Du får mig att tänka efter. Och jag är glad att höra att du skrattar och ler ibland.
// Karin
Tack för att du skriver om din situation. Tänker på dig.
Freedom of Speach får en än djupare innebörd. Inte så konstigt att det är en mänsklig rättighet. Möjligheten att göra sig hörd är kanske den viktigaste av dem alla. Jag har nog alltid tyckt det, rent teoretiskt rationellt. Men nu när jag ser dina ord och tänker efter för att förstå, så får jag nästan en chock. Så klart. Att kunna kommunicera är ju en helt grundläggande rättighet. För att alternativet - att inte kunna det - måste vara... som sagt; helt vidrigt.
Men mejl är väl bra? Du kan väl använda mejlen till båda de sakerna. Jag kan tänka mig att robotrösten ändå inte är helt lyckad att gräla med. Och det är inte helt felt för vem som helst att tänka efter en gång till innan man "grälar" på någon. Och förklara varför nånting är viktigt istället för att använda en arg/besviken röst - det har väl ändå aldrig fungerat särskilt bra. Eller är det det det gör? (Oj, tre 'det' i rad - hur borde jag skrivit?)
Och ändå tog du ett steg i att göra det nu.