År utan entusiasm

1
1
1
Åh
Jag drömde att jag var entusiastisk
Det var jag ganska mycket
och ofta
För längesen
Härlig känsla

Är det den dåligt organiserade assistansens fel?
Eller ensamhetens?
Jag kan inte vara entusiastisk själv utan en till entusiast
Eller är det det som är att ge upp?
Eller bara en nerv till som fått ALS?
 
Jo förresten
Jag kunde visst vara entusiastisk helt på egen hand
Om någon kommer ihåg
 
Men entusiasm är väl åtminstone ärftligt
 
#1 - - Håkan, utan Gerd:

Gilla gilla! (Och lite ogilla,)

#2 - - Anonym:

Du har fått ett mail med svar på dina frågor....

mindre ledsen nu

#3 - - Artemis till Atos med patos!:

Älskade vän, vad jag är glad att du finns!

En för alla ALLA för en!

Jäklar vad jag är lycklig!

Kastar vitsippor och små blåsippor över världen
kläcker puppor fyllda med citronfjärilar att smeka alla till söms
Sedan väcker jag någon med gryningsljus och kåta koltrastar utan fönstret
och i fjärran hoar ugglor till tröst och hopp

men vackrast med korparnas frändskap som vakar som väktare för alla väsens vänskap!

#4 - - ann2:

Ett boktips:
Ny bok av Lotta Olsson och Olof Landström

*Mitt bland stjärnor*

utsökt skapelseberättelse för små och stora i Ord
och Bild