Lycklig?
Närsomhelst
Det har alltid varit så
Annars KÄNNER jag inte lycka
Dagarna går
ibland skrattar jag
ibland är jag ledsen
I min bibel Sapiens står det att man i stort sett föds med en lyckonivå som sedan varierar ganska lite beroende på yttre omständigheter
Det tror jag naturligtvis på
Annars vore ju inte Sapiens min bibel
Jag skriver om Lycka för att diskussionsklubben kommer hit snart
Eftersom jag inte kan prata måste jag skriva i förväg vad jag anser
Mina lyckliga ögonblick är inte när jag fött mina barn eller gift mig eller så utan i helt vardagliga situationer
Man kanske cyklar på en gata eller simmar i en sjö och plötsligt känns allting perfekt och skönt och vackert
Så är det för mig
Hur är det för dig?
Tror det stämmer rätt bra att man föds med olika förutsättningar att kunna känna glädje och lycka i de små situationerna. Sedan kan livet hjälpa till/göra det svårt. Är nog rätt lik dig, lycklig när jag ligger och läser en bra bok, gärna med sällskap i närheten, men ändå ifred. Tycker om att ha människor omkring mig, fast jag är gärna lite vid sidan om. Stora ögonblick i livet har jag oftast inte ro att känna lycka, mest stressad över att allt skall fungera (inklusive jag själv) och för fokuserad. Kan bara vara lycklig när det är väldigt lugnt nära mig, för bara då kan jag verkligen känna något på riktigt. Låter kanske konstigt?