Avskaffa äktenskapet!

Snälla mänskligheten
Avskaffa äktenskapet!
Jag har gift mig en gång
av juridiska skäl
Och skilt mig
Man lovar något man inte har en aning om man kan hålla
Med två vittnen
Jag skrattar på mig
Vad har de för funktion?
Och folk gifter om sig
Lovar en gång till
Äktenskap är befängt
Patetiskt
Patriarkalt
Och fullständigt oromantiskt!

Ge mig en anledning att inte avskaffa äktenskapet.

Minst 30 kommentarer till detta
annars...
#1 - - Pia:

Håller med. Hur ska man kunna lova något för all framtid. Vi skaffade tre barn som ogifta. För att vi ville. Sen tvingade staten oss att gifta oss. Nått om änkepension. Bröllop på kommunalhuset. Kan ju inte utnyttja präst och kyrka bara för att få ett fint bröllopskort. När jag annars aldrig går i kyrkan.
Nu är mannen och jag 60 år. Med diverse skavanker. Har samma humor ihop. Och är trötta på varandra ofta. Som tur är har vi en barack i skogen som sommarställe, där får mannen vara ifred från mig. Och jag slipper honom här hemma ett tag. Sen kan vi skratta ihop lite ett tag igen.

Svar: Fint
Harpasione

#2 - - Eva:

Levde ihop med en man många år, fick några barn o gifte oss. Sedan gick allt åt skogen. Lycklig sambo nu men ny man i många år, inte en tanke på att gifta mig igen. Väldigt gammal kvarleva från den tiden kvinnor inte hade samma rättigheter och möjligheter som nu. Men om man vill gifta sig kan man väl göra det. Bara man inte tror det innebär nån trygghet, för då kan man bli väldigt besviken!

#3 - - Kersti:

För mig var äktenskapet något fint, ett extra statment att vi ville försöka dela varandras liv och stödja varandra i med- och motgång. Det finns flera löften och man kan även skriva ett eget. Jag ser mer löftet som ett löfte om att försöka kämpa tillsammans och att respektera varandra men inte som något definitivt. Vi lever fortfarande tillsammans efter 24 år som gifta och 29 som ett par. Däremot skulle jag inte kunna tänka mig att gifta om mig, det har jag gjort en gång med mina barns far.

#4 - - Annika:

Jag gifte mig en gång, men vi skildes kort därefter. Numera ser jag äktenskapet som ett illavarslande omen och aktar mig noga för det. Det går så bra att vara sambo!

#5 - - Lucia:

Och nu kommer ett tråkigt ekonomi-inlägg...Vill man vara sambo ska man ha koll på lagen. För att kunna bodela en gemensam bostad måste man ha flyttat in i bostaden tillsammans. Sedan spelar det ingen roll om bara en står på kontraktet. Flyttar en av dem i senare kommer bostaden aldrig att betraktas som sambobostad utan då åker den som flyttade in sist ut med öronen före vid en separation. Känner till ett fall där kvinnan flyttade in i mannens hus och där bodde de i 20 år tillsammans. Kvinnan var med och bekostade renovering av kök etc. etc. och betalade sin andel. När de separerade 20 år senare hade huset ökat med 1,5 miljoner i värde. Eftersom det inte var sambobostad bodelades inte bostaden. Hon fick kliva ut och börja från scratch. Jo, det blev kassan på ICA. Så gift er! (eller ändra sambolagen)

Svar: Klart man kan ändra lagen. Eller ha koll.
Harpasione

#6 - - Lucia:

Lagstiftaren borde ha koll på att många inte har koll och inte får koll förrän loppet är kört. Sambolagen är inget toppjobb.

#7 - - Anonym:

Vara Vit mans slav.

Vit Man vara snäll ibland, javisst
dammsuga golven och spela kort
med barnen i Helgen.

Vit Man vara på för jävligt humör
och svära fula ord
många dagar.

Vit Man inte tåla slarv.
Vit Man inte tåla stekad Mat.
Vit Man inte tåla Dum mening.
Vit Man får stora Anfall
snubbla barnens pjäxor.

Vara Vit Mans slav.

Föda Annan Mans barn.
Föda Vit Mans barn.
Vit Man taga hand
Bekosta alla barnen.
Aldrig bliva fri Stora Skuld
till Vit Man.

Vit Man tjäna Lön på sina Arbete.
Vit Man köpa Saker.
Vit Man köpa hustru.

Hustru diska sås.
Hustru koka lort.
Hustru sköta grums.
Vara Vit Mans slav.

Vit Man tänka många Tankar bliva tokig?
Vara Vit Mans slav.
Vit Man supa full slå sönder Saker?
Vara Vit Mans slav.

Vit Man tröttna gammalt bröst gammal mage
Vit Man tröttna gammal hustru
ber fara åt Helvetet?
Vit Man tröttna Annan Mans barn?

Vara Vit Mans slav.

Komma krypa knäna
tigga
vara Vit Mans slav.

Tja,så kan läget också te sig ( enl. Sonja Åkesson)


#8 - - ann2:

hoppsan blev anonym av misstag

#9 - - Anonym:

Jag har antagligen bevistat tre fyra tusen bröllop, konstigt nog har de så många återkommit i olika konstellationer, så jag tror inte att löften är mer en tomma ord. Vill jag ge ett löfte så räcker det bra med enbart den eller de jag vill ge löften. Ska jag presentera någon gör jag de i bekväma kläder, en bekväm situation, där ingen spelar askunge, i värsta fall ledd som en ko av sin far likt en ägodel som ska ges till en annan person. Jag är nog trognare mot de djur jag skaffar och tar ansvar för, eller barn som kan vara inblandade, än mot någon som jag har en kärleksrelation med. Men jag är ju inte någon expert. Men fatta, hur kan man ta in blancolån för att betala för några timmar??? Lån som ska betalas och påverka vardagen långt framöver. Äktenskap är bara en förlegad bondepraktik för att behålla och öka ägor inom en släkt. Så fram för sk stockholmsäktenskap då krävs inga papper och inga skilsmässor. Ang ett inlägg ovan. Alla vuxna bör, om inte ska, hålla reda på juridiken, skriva ppapper och hålla reda på skyldigheter OCH rättigheter. Allt annat är ansvarslöst om inte oansvarigt. Det har inget med äktenskap att göra. Lite krav måste man ställa på personer över 18, som bl a får avgöra hur vårt land styrs!

AfE EfA

#10 - - sr. Carina:

Jag tror att äktenskapen skulle vara mer hållbara om människor tänkte - på allvar TÄNKTE, inte bara inbillade sig att de tänkte - på de långsiktiga konsekvenserna. Och lät löften vara just det, något man höll. Att gå in i en relation för vad den kan ge mig, är fel perspektiv. Och att låta varje påfrestning elda på ens känsla av att man inte får vad man förtjänar bara undergräver hållbarheten. Jag tror inte att jag klarar av att vara gift, så jag gifte mig aldrig...

#11 - - Pia:

Hmmmm. Kom på en sak. Visserligen tänker jag inte gifta om mig. Men kanske jag kunde det om vi införde matriarkat! Jag rekommenderar boken Egalias döttrar! Där de till och med byter ord som mänsklighet mot kvinnslighet. Man mot kvinna. Människor mot kvinniskor. Intressant läsning. Aha-upplevelse av hur ruskigt mycket språket är format efter och av män.

#12 - - Anonym:

Jo men Anonym...Många HAR de facto ingen koll. Du kopplar det till ansvarslöshet samt att det inte skulle ha något med äktenskap att göra. Hur menar du då? Okunnighet om regler medför ju att många ändå avstår från att gifta sig.

#13 - - Anonym:

OM de inte har koll då bör de inte skaffa barn. hus, äkta hälft etc. Det ingår i livskontraktet att ta ansvar, kan man inte ta bör man inse detta och inhämta kunskap och/hjälp. Ska man ta för givet att samhället ska curla människor tror jag inte människorna har stort hopp att lösa mänskligheten större problem.

Jag anser att så länge äktenskap alt samboskap innebär juridiska konsekvenser ingår det att skaffa kunskap om dess konsekvenser, det är väl t.ex. minderåriga inte får gifta sig, bara ett av skälen förvisso, men viktigt.

Personligen tycker jag människor tar för lättviktiga beslut när de är förälskade kära eller vad man kan kalla det. Det finns gedigen forskning att människor i det stadiet är påverkade av ämnen som frigörs i hjärnan som kan likna dem som återfinns hos människor som drabbas av psykoser. Kanske inte så smart att just i det läget tro att kärleken ska vara för evigt och två personer ska hålla ihop och leva tillsammans, med och utan barn, aldrig bli oense och alltid kunna reda ut små och stora problem i sämja.

Bevisa gärna att jag har fel,men varför är det då kvinnor som ofta är de stora förlorarna när det gäller de ekonomiska förutsättningarna, vid separationer, och männen förlorare när det kommer till rätten att få ha likvärdig möjlighet till att vara delaktiga i ev avkommas liv. Det är extremer, men likväl exempel om än just bara exempel.

Jag tycker att man borde vara tvungen till juridisk rådgivning i samband med ingående av äktenskap men även när man lever i samboförhållanden. Helst också att man frikopplar äktenskap från religiösa cermonier och inför en civilrättslig avtalskrivning vid tingsrätt eller något liknande.

SEDAN står det alla fritt att tåga in i kyrakan och lova att älska i nöd och lust eller vad man vill lova, eller att slinka in i rådhuset och ha en ceremoni för att fira.

Borde inte en kväll på gravidkurserna inför förlossning innehålla lite tydlig kunskapsöverföring om de juridiska konsekvenser som det innebär med föräldrablivande. Det går säkert att ordna lättsamt om inte ta till lite av lustgasen i förskott.

SÅ till den för mig sanslösa idén satt lova något till någon om en framtid som ingen av de inblandade kan ha mer än hopp om men aldrig kan veta något om. Visserligen skapar vi själva möjligheter men framtiden är totalt höljd i mörker. Vad som helst kan hända, eller tror ni på spådomar eller något liknande? För mig är det a och o att skydda både mig och de andra inblandade för att lättare just kunna njuta i stunden och välja varandra varje dag som fria och separata individer, gifta eller inte. Vackra löften är just vackra, njut av dem men låt inte er existens bygga på dem i förlängningen.

En stor fest är ju kul, om man gillar det. Så varför inte fira att man lever fullt ut med vad det innebär för olika individer. Till dem som gifter er inför Gud och församlingen och avger era löften, tyvärr har nog inte vare sig Gud eller församlingen tillräckligt med tid och energi för att lösa er problem om de uppstår, så bättre att skaffa sig en försäkring före ni behöver den, utan den blir det inte roligt!

Ja, jag har testat både med och utan, och det var inte enkelt någon av gångerna. Men sett i backspegeln var det mindre svårt när det fanns på papper vad som var våra skyldigheter och rättigheter gentemot varandra.

P.S. Glöm inte att uppdatera dem vid ändrade förhållanden i relationen, såsom tillökning, ändrade boendeförhållanden osv i all oändlighet.

AfE EfA

#14 - - Anonym:

Anonym. Jo, det har visst med äktenskap att göra då lagen är skriven som den är. Oavsett vad du tycker kopplas juridiken in i äktenskapet. Det handlar om mer än löften etc. Och när du talar i termer av oansvarigt att inte hålla koll, så ja, okunnighet om lagen ger inte rätt, men en mänsklig brist i att inte veta allt kan innebära enorma konsekvenser som inte är i paritet med misstaget att inte "skriva papper" när man vill leva tillsammans.

#15 - - Anonym:

Ska vi ägna oss åt hårklyveri så hävdar jag å det bestämdaste att juridik har betydelse, kanske tyvärr, för oss alla från och med att vi föds, inte specifikt med äktenskap. MEN jag anser ser att om man inte har koll på vad som gäller när man gifter sig eller flyttar ihop, när det gäller juridisk konsekvenser, ja då bör man inte heller göra det alls. Man måste ta ansvar men du verkar anse att löften hit eller dit är mer intressanta, eller?

Väx upp och ta reda på vad samhället ställer för krav. Jag är så less på alla slapptaskar som skyller ifrån sig och sedan förväntar sig att man ska gråta tillsammans med dem, om det skiter sig.

Livet är tufft, men man kan i alla fall ha koll på vad "löften" innebär... det kan kanske räknas som muntliga avtal??? Hujeda mig för mänsklighetens tunga bördor och krinoliner, inom detta område. Om man dessutom blandar in någon Gud så får man väl hoppas att Hen inte har en lagbok och dömer efter. Måste folk gifta sig för att para sig eller är drivkraften en fest? Är jag den enda som anser att man som myndig _måste_ ta ansvar inom vissa områden, då samhället regleras med lagstiftning?

EnA AfE

#16 - - Anonym:

Äh, du hänger inte med Anonym. Du blir aggressiv och går ned på "Väx-upp-nivå"... jag håller inte på med hårklyveri. Lagen finns och påverkar människor med olika konsekvenser vare sig man är sambo eller gift. Kolla Sambolagen som ger rätt till bodelning av en gemensam bostad om paret flyttat in i en bostad med avsikten att förvärva den för gemensamt boende under äktenskspsliknande förhållanden. Det är fakta. Jag har inte hävdat något annat än just precis det. Du vill ta det till ditt argument. Varsågod men om du läser nogsamt vad jag har sagt så är det precis det inslaget jag gick in för och inget annat. Du menar att man inte ska gifta sig/bli sambo om man inte har koll... Och hur ska det gå till då? Det är ju direkt befängt. Du har också totalt fel i frågan om att jag skulle anse " löften hit eller dit" vara mer intressanta.

#17 - - Ylva La:

Är det inte skillnad på vigsel och vigsel?
Den korta borgliga ceremonin behöver inte innehålla några löften alls. Man svarar bara ja på frågan om man vill just gifta sig. Om man så vill långt från altargångar och boskapshandel. Om det regnar kan man till och med ringa vigselförrättaren och fråga om hon inte kan komma till ett annat ställe, nära tak, istället. Och hon kan svara: visst, ska bara cykla förbi torget och köpa fisk först. Och om man levt ett tag tillsammans innan och vet hur svårt det är, kan man inofficiellt säga till varandra - jag lovar att älska dig så länge jag har lust. Allt man orkar i nöd blir bonus.

Så jag kan ta på mig den konservativa rollen: bevara äktenskapet. Eller någon annan juridisk form som visar att man bestämt sig för att äga hälften var och ärva varandra - om man nu vill det. Men jag håller verkligen med dig Tina, vittnena är totalt onödiga, bort bort.

#18 - - Anonym:

Jag Gillar Ylva La! Skriver bara en sista gång, se till vad avtal ger för konsekvenser. Egentligen är allt bättre än att bara flytta ihop och tro att det ska hålla för evigt och inte innebär juridiska konsekvenser när/om man separerar. Har man gemensamma och/eller särkullbarn så måste man ha koll och se till allas bästa. För som man bäddar får man ligga.

EfA AfE

#19 - - Anonym:

Kan inte låta bli, råkade se det här, ang samboskap:

http://www.expressen.se/nyheter/jennifers-sambo-dog--nu-vraks-hon

EfA AfE

#20 - - Birgitta:

Vilken märklig diskussion. Ska vi avskaffa skolgången för att inte alla klarar den? Musikskolor och körskolor? Skämt åsido, låt människor göra som de vill. Helt enkelt.

Svar: Precis. Om äktenskapet inte finns slipper samhället avgöra vilka som får gifta sig.
Harpasione

#21 - - O:

Jag har varit gift i 50 år. Inget jag tänker ändra på. MEN en sak är säker - jag kommer aldrig att gifta om mig!!

#22 - - Mia:

Det är härligt att vara gift. Vi gifte oss för att vi ville manifestera inför Gud och våra nära att vi har valt varandra. Löftet tog jag på allvar där och då och jag tar det på allvar i dag men vad som sker i framtiden kan en ju aldrig veta. Nu gifte jag mig inte förrän jag var över 50, det var först då som jag hittade den personen jag ville genomföra den här ceremonien med. Men visst är det en paradox, att lova något som man senare kanske inte kan hålla. Ska vi avskaffa löften överhuvudtaget?

#23 - - Christina AX:

Jag uppfattar det som att när man gifter sig så LOVAR man inte att man ska älska den andre i nöd och lust och vara trogen hela livet ("tills döden skiljer oss åt") för hur skulle det vara möjligt att lova en sådan sak när man inte har en aning om vad livet kommer att föra med sig? Det innebär ju oärlighet. Däremot kan man lova att man vill ANSTRÄNGA sig för att dela livets glädje och sorg och vara trogen och en god partner och vän så länge man bara kan och förmår. Det är väl fint?
Och vigseltexten säger ju bara "Vill du ta NN att älska...?" och så lovar man att stötta och respektera den andre och det vill man säkert när man står där (förmodligen) så det är ju helt OK att svara ja på.
Jag har levt med samma man i snart sextio år, varit gift med honom i femtio och tycker att jag dragit en vinstlott i livet. Det blir bara tydligare med åren. Det är en gåva att få dela ett långt liv med en annan människa som man har så mycket gemensamt med, dela i nöd och i lust, fostra barn, jobba ihop, dela tankar och idéer, ha gemensamma minnen från alla år och DESSUTOM slippa krångla med besvärliga ex, särkullbarns rättigheter, vems grejorna är... Jag har aldrig tyckt att jag varit tvungen att fortsätta att vara gift utan stannat för att jag har velat. Så jag är part i målet och tycker äktenskap kan vara en stor tillgång om man har lite tur med den man hittar - och dessutom anstränger sig, för det måste man, ibland!!

#24 - - AJ:

Närmar sig trettio inlägg...
/A

#25 - - Stinafina:

Bara 5 kvar. Hm, jag som funderar på att gifta mig. Absolut inte inför Gud (bara min egen) men en liten trevlig fest kanske? Fast det kan man ju ha ändå förstås.

#26 - - Anonym:

Nerräkning :-)

#27 - - Kersti:

Jag har firat vår 24:de bröllopsdag den 29:de årsdagen som ett par. För mig är äktenskapet jag bara kommer att uppleva en gång. Vi valde att vi ville göra vårt bästa för att stödja och respektera varandra i både uppförsbacke och nedförsbacke. Förälsken förädlas med åren till en tillit och närhet. Så länge vi gör varandra väl är allt gott och väl.

Svar: Men ni hade säkert klarat detta utan äktenskapet.
Harpasione

#28 - - Anonym:

Att vara gift är vackert och stort !

#29 - - Anonym:

Kanske finns en mening med att gift är samma ord som gift?

#30 - - Anonym:

Man gifter sig (förhoppningsvis) av kärlek, sedan kan man inte göra mer än sitt bästa. Om man inte klarar att hålla kärleken vid liv så har man iallafall vågat försöka. Då får det duga det med.

#31 - - Cruella:

När jag själv gifte mig för över tjugo år sedan hade jag inte tänkt så noga. Vi var kära, det var en fin sak. Vi hade en son också. Och min man i den vevan ett halvt släkthus. Andra halvan hans bror.

Så länge det finns ägande behöver arv regleras. Det gör det i alla samhällen, med lagstiftning och/eller traditioner. Äktenskapet är en civilrättslig handling i grunden och kyrkan bör inte ha vigselrätt. Delegerad myndighetsutövning till ett religiöst samfund i ett sekulärt land? Galet.

#32 - - Anonym:

Jag gifte mig i hemlighet, skälen var juridiska. Höggravid med 40 extra kilo. Sörjde så att jag inte fick vara den där vackra bruden med vit fin klänning och ha en rolig fest. Jag hade en tunika från Kappahl för 99:50 och vi åt lunch på lilla Indien och jag fick en fläck på magen. Vi planerade att gifta om oss när jag fyllde 40 och han 45, en 85 års fest och förnyade löften och vit klänning var planen. I stället skilde vi oss året innan jag fyllde.