harpasione

Jag tror att barn bara konstaterar det de ser, de är inte så komplicerade som vi vuxna. Mitt bonusbarnbarn såg att jag har påse på magen (stomi) jag förklarade mycket lite, sedan har hon inte frågat mer, konstaterar bara att A har en påse på magen. Kanske lite skillnad mot ditt tillstånd, men ändå lite lika.
Vi vuxna tänker så mycket onödigt när vi ser något vi inte är bekväma med.....

Absolut kan de tänka så. Undrar de så får deras föräldrar ta hand om det.... När de kommer till godishyllan släpper de säkert alla andra tankar.😀

Är det inte jättemycket att fundera över? Tekniska prylar (permobilen)fascinerar. De skulle säkert vilja prova att åka i den, köra den. Sedan kommer funderingen på varför du åker i den. Och frågor kring vad du kan eller inte kan.
Och det som är bäst - det är väl just en förundran, försök att förstå. Lättare att ta än vuxnas smygblickar? De som ska verka så fördomsfria att de inte vågar titta alls?

Du har rätt. Kanske behöver alla inte veta allt alltid. Men det skulle vara bra om man skulle kunna titta på vem man ville utan att den personen tog illa upp. En icke dömande blick. Så som jag tycker att små barn tittar. Jag menar inte att alla ska upphöra med sina inköp när du kommer åkande, men visst finns det också många som beter sig jättekonstigt för att de tydligt vill visa att de inte tittar?
Eller så har jag fördomar. De kanske bara försöker klara av dagens inköp med jobbet fortfarande snurrande i huvudet, innan dotterns fotbollsträning och tvättiden börjar.

ett barn fastnade för dina naglar mer än något annat.

Du är inget ufo, du är en ovanligt smart människa med en ovanlig sjukdom som du hanterar ovanligt bra! Så: inget ufo men ovanlig.

Jag vet inte vad andra tänker... men jag vet att om jag mötte dig ute någonstans, skulle jag fyllas av en intensiv önskan att få kommunicera med dig. Just för att du inte talar som andra, just för att du lever ett så unikt liv, skulle jag vilja dela tankar och känslor med dig. Men samtidigt vara rädd för att såra dig, göra dig arg eller missförstå utan mening och vilja. Skrivandet är en fantastisk chans att ha kontakt med varandra, tycker du inte? Jag tänker ofta att du är så stark som inte blir galen av att vara instängd i dig själv och så helt i händerna på andra... för det, och för att du fortsätter att vara du, fyller mig med respekt och förundran. Kram!