Igår hände följande:
1
Jag gick och handlade.
När jag gick ut från Coop kom en obekant dam fram och säger, till assistenterna
Vad skönt att man kan komma ut!
Sedan vänder hon sig till mig, nära mitt ansikte, och säger igen, lite högre nu
Vad skönt att man kan komma ut!
Jag blir full i skratt, ler och höjer ögonbrynen till ett ja.
Då frågar hon assistenterna
Svarar hon?
Hon kan ju inte veta hur jag kommunicerar.
Assistenterna förklarar att jag säger ja, och så går vi hem.
Sånt här händer mig då och då.
Jag förstår. Allting.
Välmeningen.
Ändå blir jag förvånad och full i skratt varje gång.
Jag är ju jag som jag alltid har varit. Inuti.
Och det är klart att jag går ut. När jag vill gå ut, så gör jag det.
Vad trodde hon?
Du kanske ska skriva ihop en liten broschyr att dela ut vid sådana tillfällen, med lite väl valda delar av din blogg och ditt sommarprat. Tror det skulle bli en välbehövlig tankeställare till okunniga människor. Det är korkat att dömma efter det yttre. Missionera mera❤️