Att resa eller inte resa

1
1
En assistent frågade mig om drömresmål.
Pakistan, sa jag.
Det är sant,
om jag hade varit frisk.
Kanske kunde vara au pair i Islamabad.
Men nu är jag ju förlamad.
Och jag har varit varit nästan överallt.
Island, Australien, varanger, Thailand, nästan hela Europa.
Måste man se så mycket mer?
Det är klart att Norwich skulle jag vilja se...
Och kanske en temaresa Min europeiska familj.
En helg i Stockholm med syskonen.
Eller bara en dag i sommarstugan.
Men det är ju så BESVÄRLIGT att resa.
Jag har ju inte fått till en tur till Ånnabodasjön ens på flera år!
Det är assistans och färdtjänst och hundra saker på packningslistan.
Och så all PLANERING!
Nej, jag är inte en sån som söker den typen av utmaningar.
När jag var liten och lekte med mina syskon var jag alltid den som tänkte på hur mycket det skulle bli att städa efteråt.
Sån är jag.
 
#1 - - Pia:

Hej!
Jag har varit lite här och där i världen. Mest i Europa men även Turkiet (före det blev ett turistland), Tunisien, Peru och Thailand. Det finns några saker till som jag skulle vilja se :
Ankor Vat i Kambodja.
Machu Picchu i Peru
Island
Grand canyon i USA
Taj Mahal i Indien
....och ännu en gång de yttersta kobbarna i Stockholms skärgård.
Jag har rullstol och allt känns lite besvärligt. Men jösses vad enkelt när jag jämför med dina svårigheter. Ska fundera på om jag ska skämmas lite för att jag är lat och bekväm.

Svar: Jag skulle också kunna om jag verkligen ville. Men lusten är inte tillräckligt stor helt enkelt. Inget att skämmas för.
Harpasione

#2 - - Anonym:

Jag längtar inte bort, genom böcker o filmer reser jag runt, i världen o i författarnas huvuden:-)

Svar: Och tv! Bra lösning.
Harpasione

#3 - - Pia:

Glömde!!!
Transsibiriska järnvägen och samarkand.
.....fast vissa saker kanske ska drömmas om, inte ses i verkligheten, drömmen kan vara bättre 😃

Svar: Rätt.
Harpasione

#4 - - Ylva La:

Så otroligt kul att det finns barn som tänker på hur mycket det ska bli att städa efter leken. Har dina föräldrar lyckats osedvanligt bra, eller finns det också nackdelar med att se livet så krasst redan som barn? Slarvigt uttryckt kanske, men du förstår nog min undran. En av L's bästa lekar var "resa till Afrika". Den gick till så att hon o hennes kompis fyllde påse efter påse med saker som var bra att ha med sig på resan, oftast till Afrika. Det gick alltså och plockade fritt i huset, dock inget snabbt rafsande, utan alla föremål valdes och det diskuterades ofta varför man behövde en viss sak. Påse efter påse samlades i båten, d v s sängsockeln som var en fyrkantig låda när snälla föräldrar lyft bort bäddmadrassen. Leken kunde ta över en timme. Och den var väldigt rolig. MEN, poängen i det här sammanhanget är att vi som föräldrar inte ens försökte få dem att lägga tillbaka alla saker (på rätt ställe). Varje resa till Afrika innebar alltså ganska jättemycket efterarbete för någon förälder. Om jag minns rätt typ åtta fulla påsar prylar att plocka tillbaka: "jaha..... visp, gosedjur, pennor, halsduk, skarvsladd och spagetti..." L blev en person som älskar att hitta på lekar, saker, mönster, resor. Som kanske först halvvägs genom Ungern kommer på att det finns nackdelar med att resa ensam nattetid. Typ. Eller först när arbetsproverna är klara kommer på att det tagit fem veckors arbete att få ihop. En som inte räds. En som inte har vett att hushålla med energin. Pros and cons.

Svar: Jag tror inte det är uppfostran. Snarare gener. En mutation kanske? Eller så är det en roll man tar på sig själv i syskonskaran.
Harpasione

#5 - - Zorro:

Jag har också plockaundangenen och är dessutom storasyster. Är ganska dålig på spontanlekar.
Eller förresten! Jag har egentligen en hatarattplockaundangen. Så om jag inte drar fram grejer behöver inget plockas undan😁

Svar: Precis. Fast jag har ändrat mig med tiden.
Harpasione