Fast drivkraft..... Kanske undras det hur du orkar göra så mycket - blogg, radio, bok och iväg till utställningar, konserter och enstaka sommarhus.
Kanske det är det bästa sättet att både leva och överleva, men det krävs väl drivkraft för att komma dit?
Funderar.....barn och barnbarn och hur det går för dem i livet.
Mina älskade böcker. Lära folk svenska tio timmar i veckan och få höra deras historia.
Några egna fantastiska mål har jag inte längre. Låt mig bara ha trevligt och ibland sitta i solen vid vår minimala lilla stuga i skogen.
Hej! Lyssnade idag till ditt intressanta program, Tendens i SR-P1, tackar för detta program!
Ja vad är min drivkraft? Tror att den är att vara med och bevaka mina nära och käras intressen. Vi har haft en speciell tid tillsammans från det att vår dotter kom till för ca 31 år sedan.
Min pappa avled för ca 50 år sen i sep 1969 efter att ha legat totalförlamad i ca 3 mån efter att en tumör förstört lilla hjärnan/förlängda märgen. Denna period dvs sommaren 1969 (fyllde 17 i juli) med månlandningen som höjdpunkt och pappa som låg på DS och mamma som trodde på hans tillfrisknande ända till slutet var "läskig" på många sätt.
Vi du veta mera så kontakta gärna mig medelst mail.
Anders
Jag tror min drivkraft just nu är nyfikenhet 🌼 i andra skeden i livet har det varit annat, det har verkligen skiftat!
Min drivkraft är att jag helt enkelt älskar livet. Att få vara med så länge som möjligt och lära mig hur allt hänger ihop. Nyfikenhet, glädje över att leva, naturen, solnedgångar, fåglar, människor, familj. Viljan att lära nytt, att den aldrig försvinner. Konst, kultur och musiken, böcker. Att vara behövd och behövas. Att förstå mer och mer av hur människor funkar, hur politik fungerar och jag vet precis hur mitt idealsamhälle skulle se ut. Mer empati och medmänsklighet men också humor och jag känner att vi alla hör ihop. Kan låta klyschigt men sån är jag. Har även mina "deppardagar" som jag behöver och gått igenom svåra sorger och sjukdom men efter dem kommer alltid de optimistiska, ljusa dagarna. Detta är min drivkraft.
Jag är Nyfiken och älskar att prata el lyssna på folk. Jag tänker att jag inte vet hur jag skulle reagera om jag inte kunde kommunicera längre. Som tur är är jag också enveten och kan drivas av ilska så om nån annan skulle insinuera att mitt liv vore för svårt skulle jag kanske kämpa på på pin kiv. Jag har inga större fysiska problem men hade perioder av svåra depressioner som yngre. Men mina drivkrafter kickade alltid in och drev mig vidare när jag var på botten.
Tack för ditt fina program igår. En mäktig bild när du var på konsertlokal med din utrustning omkring dig, känna trycket från publikhavet.
Det finns ingen drivkraft. Vi bara finns.
En puss på din panna.
Hej! Det var en besvärlig tid! Det började i juli 1967 med att pappa kände sig allmänt olustig. Detta övergick senare till svår huvudvärk som tillslut, i feb 1968, slutade med operation. En stor tumör opererades bort som satt nere i "nacken". Efter konvalescens började pappa arbeta halvtid i aug 68 och heltid i jan 1969. När vi var på båtutställningen "Allt för sjön" i början på mars 69 minns jag att pappa inte mådde riktigt bra. Denna period slutade på Karolinska med beskedet att pappa blivit "lam" och opererades dagen därpå precis när vi slutade skolan i juni 1969. Efter någon vecka fick vi, hela familjen komma på besök och fick då beskedet att pappa förlorat all rörelseförmåga och känsel nedanför halsen. En respirator-vakt satt hela tiden bredvid för att sköta sugningen av respirator "hålet". Vi barn besökte pappa som låg på Karolinska och Danderyd. Vi satt bredvid honom (han låg hela tiden i sjuksängen) och visade tidningen (DN) och läste lite ur den. Jag visade även mån-bilderna från Life-Magazine med Edvin Aldrin på månen. Pappas tumör förstörde mer än själva andningen dvs både kropps-temperatur och hjärtrytm fungerade inte fullt ut varför många komplikationer tillstötte. Mamma var hela tiden helt övertygad om att pappa skulle bli bra dvs hon kunde inte föreställa sig något annat. Har hennes fick-kalendrar kvar från åren 1967 - 1969 där man kan läsa om förloppet (inte i detalj men i stort). Vill du veta mer om fler detaljer får du maila mig. Anders
Hej! Jag har alltid varit intresserad av hur Stephen Hawking (den ende "super-kände" med ALS) byggde upp sitt tal (sina föreläsningar).
När han besökte Stockholm i aug 2015, för att prata om sin nya teori hur information bevaras när materia sugs in i ett svart hål, tittade jag på hans blogg och där står det "fortfarande" precis vad han gjorde. Se
http://www.hawking.org.uk/the-computer.html
Gör du på samma sätt för att konstruera ord och meningar?
Den jobbigaste metoden jag har hört om är berättelsen om "Fjärilen i glaskupan" se
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rilen_i_glaskupan
När min pappa fortfarande låg på Karolinska (överflyttad till Danderyds intensiv-vård i början av juli 1969) försökte jag få reda på något om vad han själv tyckte, dvs inte bara svara på frågor som han kunde blinka "ja" eller "nej" till.
Jag förstod inte det objektiva dvs att hans situation var "hopplös" med en modertumör någonstans i kroppen som inte hittats och en tumör som hade "krossat" hans hjärna.
Det jag gjorde var att klippa ur hela alfabetet dvs versaler, stora bokstäver, ur en pappers-DN och klistra dem på baksidan av en 30 cm trälinjal.
Sedan satte jag mig bredvid pappa och drog långsamt en blyertspenna (spets) framför linjalen med versalerna. När han ville ha t.ex. ett A så blinkade han när min spets var framför A:ett. Det tog många minuter med att dubbel-kollationera alla träffar. När jag hade fått ihop "JAG VILL D ", slutade jag tvärt och tryckte tillbaka minnesbilden i ca 23 år.
När jag visade pappa bilderna från månen (ca 20 aug 1969) visste jag att han "ville dö", med detta var inte i mitt medvetande just då.
Mamma ville med hela "sig" något helt annat och jag tror att det var det som gjorde att jag förträngde situationen så kraftigt som jag gjorde.
Anders
Hej! Tack för komplimangen!
Min berättelse kan delas in i tre olika.
"En officiell" som beskriver min uppväxt (inga jobbiga saker) och lite av "arbetet".
"Den andra" berättelsen är det som hände för ca 9 år sedan när jag skulle "rädda jobben" och fick sömnbrist och blev deprimerad. Det hände samtidigt som jag skulle försöka beskriva min period i livet från vår dotters födelse. Klarade inte av jobbet utan fick hoppa av 6 år innan pensionen normalt delas ut.
"Den tredje" oskrivna berättelsen dvs åren från juli 1967 - sep 1969 som jag bara har berört i de två första berättelserna.
Ska sända berättelserna (1a och 2a) till SR-P1, [email protected] kanske han kan distribuera dem till dig?!
Apropå att få till talet. Vår son var och lyssnade och provade hos Tobii (2012?) men han trodde inte då att det skulle bli något. Kollade nu på nätet och såg din skärm på en video på SR-P4 "Facebook" som var just från Tobii.
Bra att det händer saker för de som verkligen behöver en praktisk talsyntes-apparat! (Samt vad bra att din syster hjälper dig!)
Anders
Hej! Fick svar direkt från Ola att han skulle hjälpa till med distributionen av berättelserna.
Så nu hoppas jag att du har dem hos dig så snart som möjligt!
Anders
Drivkraft??? Menar du meningen med livet?? Det är kanske inte riktigt samma sak? Jag förlorade en del av meningen med livet förra sommaren, men det finns ju några människor till, så lite mening kanske det ändå finns kvar. Men drivkraften den bara driver på så att säga...
Det är egentligen inte så svårt att förstå att man vill leva fast man är förlamad. Men det finns ju dom som är fullt rörliga och inte vill leva, så man kanske börjar fundera kring det där mer när man möter någon som överlever din situation.