Hos doktorn

1
Jag har varit hos ögonläkare idag.
Recept på smörjande ögondroppar.
Små tejpremsor att höja höger ögonlock med.
Och så ska ögonen sköljas med koksaltlösning.
Att operera hängande ögonlock ökar risken för att ögat blir torrt.
Såklart.
Och det vill jag inte.
 
Igår var jag på en konsert som jag aldrig skulle kommit i närheten av om jag var frisk.
Bengt Ingvars mä Anders.
Hajk Bengt Alsterlind sjöng och berättade Sven Ingvars historia.
Till gitarr, dragspel och keyboard.
Egentligen var det dragspelen som fick mig att åka dit.
Jag älskar dragspelsmusik!
Sven Ingvars är inget som jag brukar lyssna på.
Men när jag går på såna där konstiga arrangemang som jag aldrig skulle kommit i närheten av om jag inte hade blivit förlamad, så känner jag mig otroligt glad och fri.
En frihet från konventioner, tror jag.
Och frihet från andras förväntningar på mig.
Det är så jävla skönt!
Jag skrattar så dreglet rinner, av pur lycka.
 
I pausen kom en kvinna fram och sa att hon följer min blogg.
Hon hette Svanvit, vackert namn!
Svanvit fick ett exemplar av min bok.
(jag har alltid med mig några under permobilen)
 
Boken, och bloggen, som inte hade funnits om jag inte hade blivit förlamad.
 

Grattis!

1
1
Idag fyller mitt yngsta barn 18 år.
En stor dag för honom.
Och för mig.
När jag fick diagnosen ALS var min största ångest att jag skulle dö från mina barn.
Jag minns att jag vågade önska att jag skulle få leva tills mitt äldsta barn blev vuxen. Det var fem år kvar...
Men jag lever fortfarande!
Jag är med!
Alla mina barn är vuxna, och jag har liksom fullgjort min uppgift.
Hädanefter är allt bara bonus, och nu är jag inte ens säker på att det är ALS jag kommer att dö av.
 
Men visst kan man behöva en mamma även om man är vuxen?
Dessutom är jag ju dotter, syster, vän, kusin...
Och snart gammelmoster!
 
 

Mycket att göra

1
Jag lever,
men jag har mycket att skriva.
Det kräver lite eftertanke dessutom.
Och så vill Lungkliniken träffa mig och mina respiratorer.
Och så måste jag till apoteket och systemet för att fylla på förråden.
Ögonkliniken nästa vecka, kräver också en del skrivande i förväg.
Byta track nästa fredag, och då måste jag passa på att väga mig på neurologen.
Inte så lätt att väga en totalförlamad,
men det finns en särskild våg på en golvlyft.
Dietisten frågar efter vikt när jag behöver nytt recept på sondmat.
Jag har smitit genom att påstå att den är oförändrad, i flera år, men nu räckte inte det...
Slutbabblat.
 

Ett drömliv

1
Jag drömde.
Att jag jobbade på ett kontor
där jag inte visste vad jag skulle göra
så jag satt med en tidning framför ögonen
och alla tyckte det var helt okej.
Att jag cyklade med en man
som hade varit min
i en stad
och hans flickvän cyklade efter
och tjatade om vilka lägenhetserbjudanden
hon hade fått
där de skulle bo.
Inte jag.
Jag drömde om ett liv utan sammanhang.
Som mitt.
Ingenting krävs av mig.
Bara jag andas så får jag min sjukersättning
En enorm frihet.
Vill du ha den?
 

RSS 2.0