Grattis!

1
1
Idag fyller mitt yngsta barn 18 år.
En stor dag för honom.
Och för mig.
När jag fick diagnosen ALS var min största ångest att jag skulle dö från mina barn.
Jag minns att jag vågade önska att jag skulle få leva tills mitt äldsta barn blev vuxen. Det var fem år kvar...
Men jag lever fortfarande!
Jag är med!
Alla mina barn är vuxna, och jag har liksom fullgjort min uppgift.
Hädanefter är allt bara bonus, och nu är jag inte ens säker på att det är ALS jag kommer att dö av.
 
Men visst kan man behöva en mamma även om man är vuxen?
Dessutom är jag ju dotter, syster, vän, kusin...
Och snart gammelmoster!
 
 
#1 - - Franck :

Underbart! Sett utifrån är du en hjälte och en gåva, varje dag! Tacksamt att du är här, mot vad som tycks vara så hårda odds. Glad för dig och de dinas skull! Varma hälsningar / Franck

#2 - - Ulla Käll :

Du är en otrolig kämpe Tina, första gången jag träffade dig var din äldsta bara några månader.Elin var bara 18år när hon kom in i våran familj denna underbara tjej. Tänk vad åren går, var rädd om dig.
Kram från Ulla

#3 - - Ylva La:

Stort grattis till dig och din nu vuxne yngste!!

Jomen visst kan man ha ett och annat gott råd som mamma även till vuxna barn. Men det är skönt att det är de som bestämmer. Att ens egen roll inskränker sig till att presentera fakta och gräva fram lite erfarenheter ur ens numer ganska långa liv. Och kanske hjälpa till att granska försäkringsbestämmelser, avtal och annat skittrist, innan vuxenheten satt sig ordentligt.

Men visst är det en milstolpe att pusta ut vid! Och fira!

Och självklart fortsätter du behövas i alla dina andra roller också - häng i!

#4 - - Kajsa:

GRATTIS mor och son!!!

#5 - - Marie:

Grattis Tina! Du kommer att fortsätta att vara viktig för dina barn oavsett ålder. Och du är viktig för många som följer din blogg och får styrka av din styrka och klokhet.Kramar

Svar: Jag springer med dig! :-)
Harpasione

#6 - - Maggan:

Grattis till 18-åringen och era år tillsammans! Jag instämmer i kören, jag tycker också du är en oerhört viktig person, så mycket klokhet du lärt mig och visst fortsätter du att vara en viktig del till dina barn och hela din släkt. Och de för dig. Jag blir också gammel-nånting snart. Värt att fira!

#7 - - Malin:

Vad härligt att du fått se dina barn växa upp till vuxna männiksor. Att inte få göra det är den största skräcken bland mina vänner som liksom jag lever med obotlig cancer. Tyvärr hann jag inte få några barn innan sjukdomen tog den möjligheten ifrån mig, men på ett sätt är det bra, för jag slipper den där rädslan över att behöva dö ifrån mina barn i förtid. Men jag ska inte sticka under stolen med att det samtidigt är en stor sorg att aldrig ha fått uppleva en graviditet och att få vara mamma. Turligt nog har jag brorsbarn och vänners barn att slösa min kärlek på. Och trots att jag fyller 45 i år (enligt statistiken för min typ av cancer skulle jag ha varit död för länge sen, men jag fortsätter förvåna både läkarna, mig själv och min omgivning) är jag så tacksam över och behöver mina föräldrar mer än någonsin. Vissa dagar är svåra, andra är jättebra, och då njuter jag nog mer än de flesta. I dag orkade jag till exempel äta en god lunch på Saluhallen här i vår stad.

Varm kram till dig! Du ör en oerhört stor inspirationskälla för mig!
❤️❤️❤️

Svar: Tack! Barn behöver inte vara födda av dig för att få din kärlek. Ös på bara! Och lev livet! :-)
Harpasione

#8 - - Malin:

Tack för ditt svar! ❤️ Du har SÅ rätt. Kärlek ska man verkligen inte vara rädd för att slösa på. Bortsett från om man lägger den på någon som inte förtjänar den eller inte har vett nog att uppskatta den. Men när man har varit sjuk en tid tror jag det är ganska lätt (för mig är det i alla fall så) att identifiera och sålla bort sådana personer. Livet är allt för värdefullt för att lägga energi på dem eller ens ha dem i sin närhet. Så dem skiter jag i och så öser jag på för fullt på de som jag älskar. Och jäklar vad jag lever livet! :-) Inte riktigt på samma sätt som när jag hade en frisk och starkare kropp samt ett ”friskare psyke”, men på väldigt många plan lever jag faktiskt MER nu och och kan känna ren och skär lycka över sånt som andra bara tar för givet och knappt ens reflekterar över. Varm kram och tack för alla dina kloka och tänkvärda ord genom åren. Du berör verkligen.

Svar: Puss! :-)
Harpasione