Spegel, spegel...
Det finns något som heter Spegelneuroner.
Det är en slags nervceller som gör att om jag tittar på någon som gör något, så känns det som att jag gör det själv.
Jag var i Brunnsparken igår.
Först gick jag på buggkurs, och sen dansade jag till Casanovas.
Det är en ny värld för mig.
Jag blev svettig.
Men å, nu blev jag glad - för det betyder att du kan "göra" saker trots din orörlighet! Så härligt!
En nyfiken fråga: tycker du om djur? Jag har två supergosiga små hundar som älskar människor i rullstol, skulle du vilja träffa dem någon gång?
Kram från sr. Carina/Kicki.