Jag
Jag är dum.
Jag straffar mig själv för assistenternas misstag.
Och jag är oförsonlig.
Förlåt det var inte meningen, det är ingenting för mig.
Lyssna, fatta, kom ihåg och gör som jag säger är det enda jag begär.
Nej, en sak till:
Se när jag tittar på dig!
Egentligen är alla misstag som görs mitt fel.
Jag har inte varit tillräckligt tydlig.
Dum, oförsonlig och otydlig...
Men jag finns.
Jag håller inte med.
Varför skall du eller någon annan ensidigt lasta oss för att det brister i kommunikationen oss emellan?
Jag ber om ömsesidighet oss människor emellan.
Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie