Ta hand om
Ibland är det för jävligt jobbigt att styra upp sitt liv med bara ögonen.
Idag fick jag 6 stycken brev. Bara att ta hand om det tog en timme. Varje brev kräver inte bara att jag läser det utan det kan vara ett telefonsamtal som ska ringas, som jag måste instruera assistenterna om. Eller ett mejl jag måste skriva. Och så ska jag bestämma var jag ska göra av alla brev.
Kallelser till olika vårdinrättningar på kylskåpet, likaså bokade Riksfärdtjänst resor. Fakturor i översta lådan i sekretären, fast alla assistenter vet inte vad en sekretär är så då får jag förklara det. En del kan jag bara slänga. Det är de bästa breven, förutom de sällsynta personliga och privata förstås.
Sen hade jag köpt en ny blomma också, som jag ville byta ut mot en annan krukväxt, och det är ju inte bara..... Förklara. Missförstånd. Förklara igen. Det är så det är hemma hos mig.
Jag bor ensam. Det finns ingen som tar hand om mig.
Assistenterna är assistenter, de gör det jag säger åt dem.
Ibland skulle jag önska att någon bara tog över. Men om det hände skulle jag antagligen bara bli förbannad.
Jag tittar på hyllan i hörnet, som är mitt friska jag... Den ska jag berätta om en annan gång.