Spaaaaaah!
Men jag och Dottern, vi har varit på spa.
Bott på Stadshotell, blivit masserade och skrubbade, ansiktsmaskade och vaxade (bara jag),
ätit godis och kollat på TV.
Lagomshoppat i lagom småstadsgalleria.
Nya miljöer och obruten mark innebär också
att vingla på okända trappsteg och kullerstenar,
äta fint på restaurang med en hand och undra om det ska gå,
kanske skynda sig lite nån gång utan att veta hur snabb man är.
Massor av små detaljer hänger det på hela tiden:
Hur får man på eltandborsten när man inte har den vanliga gamla handdukshängarknoppen att trycka den mot?
För du vet man måste ha den i munnen samtidigt som man trycker igång, annars sprätter det tandkräm överallt.
Att lägga sig på rygg på en massagebänk går bra, men kan man komma upp igen?
Ska man behöva ligga och fundera på det hela massagen?
Hur tung hamburgare orkar jag lyfta nu, det var ju ett tag sen sist?
Säkrast att satsa på Happy Meal.
Det man lär sig är att det finns alltid en hjälpande hand.
Världen kryllar av friska, starka händer.
Dessutom stod det i den tidning jag köpte mig till tågresan att människor mår mycket bra av att få hjälpa andra.
Se där, gjorde jag en insats.
Och drog en slutsats:
visst är det tryggast att vara hemma-
man överlever så bra där,
men det är när man ger sig ut och iväg som man lever vidare.