Ganska dålig dag idag också

Jag känner mig begränsad i vad jag kan skriva om.
En massa hänsyn ska tas
Jag kan bara skriva om mig själv.
Och jag är tråkig nu.
Det är andra som gör mig glad, ledsen, förbannad, besviken...
Och det kan jag inte skriva om av hänsyn till dem.
Jag vet inte hur jag har löst det tidigare?
Jag har väl varit hänsynslös
eller tänkt själv.
Jag kanske har slutat tänka?
Jag tänker att jag hatar betyg, och skolor som tar ifrån människor glädje och självkänsla.
Istället för att lägga till detsamma.
Det var allt.

Dålig dag

Dålig dag
Då ska man inte blogga.

François

Idag fick jag äntligen
efter mycket om och men
min bok på franska.
Min kusin Hedvig har översatt den och fått den utgiven på ett förlag i Frankrike.
Kul!

Syskon resan

Idag har jag fått sol på mina iskalla armar och fötter.
Det finns dåliga dagar och mindre dåliga dagar.
Och några dagar som är ganska bra.
Riktigt bra dagar är sällsynta, men förekommer.

Just nu är mina tre barn på resa tillsammans.
Jag bidrar med pengar och följer med via sociala medier.
Vi är i Paris nu.
Det är kul.

Hatar moln som bara hänger släpp ert regn eller stick

Nu är jag jävligt trött på mitt liv.
Cheferna säger upp sig.
Assistenterna säger upp sig.
Ingen sol på mina iskalla armar.
Faan.
Sug livet.
Snart är det vinter.
Sug vintern.
Det är inte meningen att någon ska bli glad av det jag skriver.
Glada kan ni vara själva.
Blanda inte in mig.
Sug!

Bajs!

Idag har jag bajsat.
Det har jag planerat sedan länge.
Så måste man göra när man ska resa bort två dagar
och det är sommar och vikarier.
Nästa gång blir på onsdag.
Eller torsdag.
Det har jag inte riktigt bestämt.

I nöd

Jag svek honom när jag blev sjuk,
så kan man också se det.
Även om det inte var mitt fel.
Var det hans fel att han inte stod ut med en förlamad fru med dubbel assistans dygnet runt?
Inte vet jag.
Och jag bryr mig inte.
Han slapp mig.
Och jag slapp någon som ändå inte älskade mig.
Skönt.
Att älska i lust är lätt.
Att älska i nöd kanske bara är rädsla för ensamhet?
Ett nog så bra motiv.
Kärlek finns inte för mig längre.
Ensamhet finns
men det skiter jag i.

Diagnoser

Bra sommarpratare idag.
Johan von Schreeb.

Men jag skulle också vilja höra en neurolog berätta hur det är att ge någon en ALS diagnos.
Till en 42 åring
i ett rum utan fönster
med en golvlist som lossnat.

Jag finns

Jag går på saker.
Evenemang.
Ofta ser jag inte
det som det är meningen
att man ska se.
Då tänker jag
i bästa fall
att jag är i alla fall här
och missionerar.
Jag missionerar när jag går till Coop
och när barnen fetglor på mig
så deras föräldrar måste dra dem i armen och prata om något annat.
Och när jag skrämmer kassörskan på klädjätten med min datorröst.
När de fattar att jag bestämmer
vad jag ska köpa.
Missionen är enkel:
Att jag finns
och kan le.

Gammal skåpmat

Den skrivande mannen i Pölsan säger :
Det finns inga nyheter.

Det är sant.
Jag har nyheterna på varje dag, men inte hör jag några nyheter.
Krig, mord, maktmissbruk, demokratiska val, diktaturer som förtrycker, valfusk, pengar som slarvats bort, flyktingar...
Vad är det nya?

Ulla Skoog...

Ulla Skoog har bott på 43 ställen.
Det fick mig att räkna efter.
17 adresser har jag haft. Från Hägerstensvägen bollmoravägen åkragatan hyttgatan södra esplanaden till Loggatan.
Hittills.
Hur många har du?

Tacksam som faan

Det är bara att tugga i sig att vårt gemensamma samhälle prioriterar patientsäkerhet vid misslyckade skönhetsoperationer högre än att jag får assistans på en fem dagars resa.
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig drabbad av samhällets resursbrist.
Förrän igår kväll.
Det känns knappt mödan värt att fylla i Riksfärdtjänst ansökan och packa en miljon saker för två ynka dagar i paradiset.
Men nu är det så att det är viktigare att de som inte var nöjda med sin nästipp inför sitt bröllop, utan opererade den hos en klåpare som misslyckades, ska få upprättelse än att jag får åka till min sommarstuga i fem dagar.
Jag tuggar i mig och är tacksam.

Normalt hemma hos mig

Jag är inte normal
och det har jag aldrig varit.
Jag har nog inte umgåtts med normala människor heller.
Och ingen i min familj är nog riktigt normal.
Jag vet vad ni tänker nu:
Finns det normala människor? Alla är ju olika. Unika individuella individer...
Sånt tjafs.
Det finns normala människor.
De kanske har något enstaka drag som avviker från normaliteten, men ändå i stort sett normala.
Jag har aldrig nånsin känt mig så otroligt onormal som nu.
Och jag tror inte det beror på att jag är förlamad och har track och respirator,
Det måste bero på att jag är omgiven av människor som sinsemellan är mycket mer lika än jag.
Då blir det norm.
Det är svårt att hitta onormala assistenter som funkar.
Då blir det så.

Frikänd

1
Kaj Linna är frikänd.
Efter 13 år.
Han får skadestånd, och ska flytta till El Hierro.
Lyllos!

Jag har bara suttit 11 år.
Och vem vet om jag är oskyldig?

Neuropodden

1
Lyssna gärna på Neuropodden om du vill höra Vad ALS-forskningen har kommit fram till i dagsläget.
På Youtube.
Det kommer kanske ett botemedel inom min livstid, men om jag får ta del av det är ytterst tveksamt.
Pga brist på personal.
Jag funderar över hur mycket mitt liv är värt. Ur ett samhällsperspektiv alltså.
Jag försöker ge tillbaka lite av vad jag kostar samhället, genom att blogga till exempel. Men det är ju en droppe i havet.

RSS 2.0