Påsk

Jag börjar tro att det finns kristna som inte alls tror på gud. Dvs de fattar att gud, Jesus och hela storyn är påhittad av människor. Men de vill ha gemenskapen och tryggheten. Och sången. Och glädjen när Jesus återuppstår.
Det skulle nog jag också vilja. Men det funkar inte att bli låtsasfrälst.
Dessutom följer det med så mycket annat skit.
Suck.

Sanndröm

Tänk om det man drömmer faktiskt är sant.
Det är ju det.
I mig är det sant.
Inatt pratade jag med en person som jag känner väl men inte pratat med på länge. Det hon sa betraktar jag som sant.
Pratar jag i andras drömmar?
Säkert.
Vad säger jag?
Betrakta det som sant.

Filmen

,Inspelning pågår!

Fråga

Finns det någon kurs i
hur man gjuter in
sina innersta och allvarligaste problem
i betong
och sänker dem
i Marianergraven?

Upptagen

Jag har fått ett uppdrag att spela in en film och skriva en föreläsning om fjärrkommunikation, så jag har lite fullt upp. Men jag ska nog hinna med bloggen också. Såsmåningom.

Exil

1
När man läser e-böcker är det en punkt på en linje längst ner på sidan, som visar var man är i boken.
Det är något visst med att passera mitten.
Ofta får jag tvinga mig igenom första halvan.
Sedan blir boken både bättre och mer lättläst.
Lite konstigt.
Nu har jag just läst ut Brev till min dotter av Theodor Kallifatides.
Den handlar om den romerske poeten Ovidius, som landsförvisas för att han har skrivit lite för porriga dikter, (tycker kejsar Augustus.) 
Jag kände igen mig.
Fråntagen sitt språk.
Skrivande.
Ensam.
Att bli någon annan än den man var.
Att sakna sig själv.
Att tvingas älska nya saker.
" vad har exilen lärt mig?
Att det alltid finns ett liv värt att leva. "

Jag och Harry Schein

Jag har varit på bio.
Citizen Schein.
En dokumentär om Harry Schein.
Minnen blir overkliga om man inte har någon att dela dem med.
Sa Harry.
Kära ensamma Harry, jag har gillat dig länge.

Bara uppåt

Prata inte med mig om blommorna på marken. Jag ser dem inte! Prata med mig om trädkronor, moln och gatlyktor.

Tro det

Jag grät i tre år.
Sen slutade jag gråta
men var lika ledsen ändå.
Över det jag hade förlorat.

Tussilagotid

Jag tycker inte så mycket om den här tiden på året faktiskt.
Allt är blekt och visset
i det obarmhärtiga ljuset.
Så har jag inte alltid tyckt.

Ta vad du får

Solen skiner.
Satt ute en timme.
Skönt men tråkigt.
Inte prata, inte läsa, inte använda datorn alls.
Bara tänka.
Prova det.

Jävla satans

Jag är så full av skit
Ids inte skriva
Det går över
Kanske

Triangeldrama

När tre personer befinner sig i samma bostad samtidigt så påverkar de varandra mer eller mindre hela tiden.
Att ha dubbel assistans dygnet runt är ett triangeldrama.
Dygnet runt.
Assistenterna är helt olika beroende på vem de jobbar med.
Jag är olika beroende på vilka assistenter som jobbar.

Nu kan jag inte skriva mer för ögonen...

Mod

Många tyckte jag var modig när jag var gatumusikant.
Men det var ju inte så modigt
eftersom jag inte var rädd.
Det modigaste jag kan komma på att jag har gjort är nog att hoppa från trean i badhuset.
Det var verkligen en rädsla jag övervann.
Så jag är nog ganska feg.
Eller är jag orädd?

Har du gjort något modigt?

Annan haiku

Jag samlar på sorger
I lager på lager ligger de
Väver in mig

RSS 2.0