Tänk

1
Jag behöver TÄNKA mycket,
för att hålla ihop mitt liv.
Både låta tankarna flöda och irra fritt,
och tänka strukturerat på lösningar på problem,
egna och andras.
Samhällets och världens problem halkar jag också in på.
Tänka tar tid.
Tid har jag
lika mycket som alla andra.
 
Jag har en hypotes.
Dagens telefoner stjäl tid från tänkandet som behövs för att människor ska må bra,
och därför är så många stressade och utbrända?
Tänk om.
 
När man inte har tänkt på länge,
så har det samlats så mycket problem att man knappt vågar tänka på det.
Om man tänker riktigt mycket och länge,
och dessutom kan dela tankarna med andra människor,
kan man göra revolution.

Live at heart

1
https://www.instagram.com/p/B2BRLcPIx-3
 
Jag har varit på Live at heart, en musikfestival i fyra dagar förra veckan.
Jag blev trött och ögonen blev utmattade, men det var det värt.
Nu har jag sovit och vilat i tre dagar, så nu är jag rehabiliterad.
Och rik på ny musik.
Levande musik kan man ha glädje av hur förlamad man än är.
 

Moster Rut

1
Moster Rut var egentligen mormors moster, fast ungefär lika gammal som mormor.
1
 Moster Rut var egentligen mormors moster, fast ungefär lika gammal som mormor.
Moster Rut bodde i ett radhus en backe ner från mormor.
Vi gick och hälsade på moster Rut ibland, BARA för att få godis,
och kanske lite för att känna oss goda.
Nu förstår jag henne.
Om jag kunde locka hit lite barn med godis då och då
skulle jag göra det.
 

Inre liv?

1
Vad är ett rikt inre liv?
Kan man ha ett fattigt inre liv?
Mitt yttre liv består mycket av ganska tjatiga rutiner.
Jag skulle inte stå ut utan ett inre liv när jag överlämnar min kropp till assistenterna för att duscha.
En dusch tar en timme ungefär.
 
Jag kan tyvärr inte dela mitt inre liv i så hög grad med andra människor.
Eftersom jag inte kan prata.
En del människor tycks uttrycka alla sina tankar, i rätt sällskap.
Men oftare förvånas jag över hur lite ni delar ert inre liv, ni som kan.
 
I mina drömmar är livet mycket rikt.
Imorse vaknade jag av att jag sjönk snabbt och djupt i havet,
tillsammans med en avbiten hand...
 

Sorg eller glädje?

1
Andras sorg är nog betydligt större än min över att jag är förlamad.
Jag förbannar ibland att jag inte kan prata,
men sörjer gör jag inte.
Det känns på något sätt så självklart att det blev just jag som drabbades.
Jag är född till att sova i eget rum.
Glädjen att finnas till överskuggar allt.
 

Visfestival

1
Jag betalar och går in.
Har tvingat mig iväg.
Ensam, som vanligt.
Parkerar längst fram vid scenen.
Först på plats.
Vincent Jedselius, uppväxt i Fagersta, på scenen.
Gullig.
Synd att han inte vet att Fagersta är världens bästa plats.
Meadow Creek, från Degerfors.
Lite tråkiga i början,
men till sist kom det några härliga Americanalåtar.
Simon Swanström, Mariestad, har gått på samma visskola som Lasse Winnerbäck, och det hörs.
Han är bra.
Bra texter.
Bra Ferlin tolkningar, eller är det Ferlins förtjänst?
 
Jag låtsas att jag är en hemlig recensent.
Som en sån där Guide Michelin kontrollant.
Tuggar och dreglar, applåderar aldrig.
Två assistenter, som jag styr med ögonen, torkar min mun, ger mig vatten genom en slang, suger slem, och ger mig ögondroppar.
Man kan tro att jag ler ibland,
gråter ibland.
Men ingen vet vad jag tänker,
och tycker...
 
 

Säg det

1
1
1
 Du måste ju kåta upp mig först.
Varför sa jag inte det?
Tycker du om min kropp, så visa det,
med dina fingrar och läppar.
Det sa jag inte.
Lätta fingrar längs armarna, ryggen, skinkorna.
Visste jag ens att jag ville det?
Tyckte han om mina armar,
så som jag älskade hans lena hud vid nyckelbenet?
Det sa jag.
 

Nu är jag ful

1
Fy faan vad jag hatar mitt jävla pissliv ibland.
Om du kan prata, och dessutom äta, ska du vara jävligt nöjd.
Min sommar har varit urtråkig, och tärande, och kommer att kräva rehabilitering.
 
Jag är bra på att överleva.
I alla fall.
 

Den här sommaren

1
Det har hänt något den här sommaren.
Med mig.
Mitt avstånd till andra människor har ökat.
Och minskat, till en del.
Jag har inte haft lust att skriva på bloggen.
Kanske har det med avståndet att göra.
Kanske med assistansen.
 

Intervju

1
Nu är jag med i Allers!
 

Det handlar om överlevnad

1
Koncentration och planering.
Ett dygn i taget.
Lite mod och mycket försiktighet.
Tålamod med svetten och smärtan.
Jag är bra på det.
Är jag en soldat på uppdrag i krigshärjat land?
Nej, jag är en brukare med dubbel assistans dygnet runt,
och det är sommar.
 

Om jag vill

1
Jag kan lösa upp moln med mina ögon
När jag vill ha sol
fäster jag blicken på en blå bit av himlen
och tvingar molntäcket att spricka upp
 

Sex

Det skulle räcka för mig
med en förtrolig hand
hud mot hud
över mina knotiga axlar
längs överarmen
på den böljande magen
vilande
på insidan av mitt lår
 
Men det finns inga förtroliga händer
 

Sommar

Sommaren kom tidigt i år.
För mig har inte sommaren någon speciell temperatur, utan sommar är det när det är fler vikarier än ordinarie assistenter mer än fem dygn i sträck.
Typ.
Redan i slutet av april fick jag sommarfeeling.
Alla vikarier är snälla och vill mig väl.
Inget fel på dem, men det tar tid att lära sig det här jobbet.
Det är väldigt lätt att skada mig, eller ta livet av mig, även när allt är som vanligt.
Om det dessutom händer något ovanligt blir det ännu lättare.
Det är som det är.
Det är ständig brist på assistenter i kommunen, verkar det som.
För att inte tala om semestervikarier...
Särskilt hos mig.
Minst hälften av de som skolas in backar ur efter en dag.
Det är väl för svårt?!
 
På sommaren får jag planera när jag kan bajsa och duscha, istället för att planera för konserter och utflykter.
Jag ska åka till min sommarstuga fyra dagar i juli, med två ordinarie assistenter.
Resten av sommaren räknar jag med att "jobba" utan lön, med att planera, och lära upp assistenter.
Det är som det är.
 
Sommaren är inte min favoritårstid.
 
 

Svar till Anders

1
Det jag vill berätta är att ALS inte behöver vara en dödsdom.
Det är inget lätt liv att vara total förlamad och ha dubbel assistans dygnet runt, men vilket liv är lätt undrar jag?
Jag lever ett ovanligt liv, och jag vill visa att mitt liv har vedermödor som få ens kan föreställa sig. Men också glädje, harmoni och lycka. Som vilket liv som helst.
Jag vill också visa att jag är en ganska vanlig människa som tänker på saker som inte har ett dugg med ALS att göra.
 

RSS 2.0