Det här vill jag säga väldigt tydligt:
Det är klart att jag skriver den här bloggen för mina barn.
Men inte för att läsas nu.
Som ett månadssparande på ett bankkonto.
Att nyttjas när de blir vuxna.
De vet att jag skriver,
och att jag lägger ut det på en blogg,
och att jag inte vill att de ska läsa det.
Ännu.
Deras nyfikenhet varierar.
Gör jag rätt eller fel?
Hjälp mig i alla fall att göra som jag har bestämt.
Låt adressen till och innehållet i bloggen vara för vuxna.
Självklart, Tina! Du gör rätt. Också vuxna måste få ha saker för sig själva... Det är det jag har menat med tidigare små inlägg om att vara barn. Det är fint gjort av dig!
Tror du gör rätt. Det är säkert bra med det "vanliga" liv de får utan att utifrån betrakta det via en blogg.
Jag visar inte barnen bloggen - inte ens din rumpa, fast de verkligen skulle skrattat gott åt din idé att visa upp den färgglada skapelsen. Däremot har jag berättat något om sjukdomen och hur det är med dig, det tror jag inte du har något emot? Efter din trilla-på-köksgolvet-blogg blev det mer direkt: då låg jag själv på golvet och provade. Dottern kom in och undrade vad jag gjorde och det slutade såklart med att också hon provade. Dottern konstaterade att du nog hade sämre magmuskler än hon, för hon klarade sig upp utan hjälp från armarna lätt som en plätt. Och jag med faktiskt. Visst är det så att magmusklerna också tagit stryk?
Vilken tur att dina barn redan nu förstår att de har en bra mamma! Det finns tillräckligt med föräldrar som mest är fantastiska i den litterära världen eller i den "stora" världen utanför. Men jag tror att den person de möter i bloggtexterna stämmer mycket väl överens med deras bild av dig. En fantastisk, fantasirik och mycket klok människa...
Klart du gör rätt!!
Du är underbar, blir så glad och varm i hjärtat när jag träffar dig.
Ett rätt beslut. Men hur vet du att de inte läser den " i smyg"?
Hur vet jag att de inte läser i smyg?
Jag har inte gett dem adressen och jag använder inte adressen på samma dator/inloggning som de har tillgång till. Och så har jag förstås sagt till dem att det jag skriver vill jag inte att ska läsa nu utan senare.
Hoppas det räcker.
Men vad skulle hända om de drivna av nyfikenhet hittade och läste?
Jag vet inte?
Självklart!