Nästa jul
Nästa jul ska det spelas in en dokumentärfilm om julen.
Vi filmar rakt in i verkligheten
hos människor som själva kommenterar och berättar vad de gör och hur de har det.
Eller hur?
Har ni inte tänkt på att vi aldrig ser den verkliga julen?
Vi är bara hemma hos oss själva
och på TV, i film och litteratur möter oss oändliga mängder av föråldrade, romantiserande, idylliserande eller ironiska, över- och underdrifter.
UNDERSÖKNINGAR visar att inget skapar så mycket olycka som upplevelsen att det finns andra människor som är mycket lyckligare.
Jag är inte den som beklagar om någon annan stjäl och förverkligar min idé.
Bara det blir gjort.
Filmen planeras att sändas i SVT i december 2009.
Ska vi säga så?
Du har så rätt, allt man har vägs mot vad andra har. Man skulle vara så mycket lyckligare om man insåg att det är så. Men det gör man ju inte förrän man blir lite äldre. Eller äldre än väldigt ung iallafall. Jag ser på min dotter och hennes kompisar hur de jämför sig med varandra. De är så vackra allihop med sina ungflickskroppar men de är aldrig nöjda. Rumpan är för stor, tuttarna för små, finnarna- som jag knappt ser- är för många. Så mycket energi går åt att eländas över att de inte ser ut si eller så. Själv känner jag att jag är mer tillfreds med mig själv nu, som 40+, trots alla skavanker. Om alla kunde se det de har, både i kropp o själ som i prylar och relationer, skulle folk må bättre.
Jag tänkte på dig på julafton när jag satt hos mamma och pappa. Mamma tog fram skålen du gett dem med godis i det året jag var i USA över jul. De blev mycket glada över att du kom då. Det känns som hundra år sedan, men jag är tacksam över att du tänkte på dem och hälsade på.
Jag hoppas du har en skön och rolig jul där du är och skickar en julkram.