Tala är silver men tiga är guld

Jag har ju sagt det förut,

att sakna röst är värst.


Att inte kunna slänga ur sig en snabb replik,

en kommentar, hälsning,

ett svar, ett skämt.


För att inte tala om de långa resonemangen,

diskussionerna,

debatterna,

eller en rejäl moraliserande predikan.


Och sången!

Sjung människa, du som kan.


Men det finns faktiskt tillfällen då man kan le lite slugt och tänka:

Jag kan faktiskt inte prata.


Läraren delar ut ett papper till varje bord på föräldramötet och ber oss skriva ner vilka förväntningar vi har på skolan.


(Jag vet, jag är själv lärare, det kunde lika gärna varit jag!)


Jag kör välvilligt fram till bordet,

men hörni tyvärr,

jag kan inte prata.


Lutar mig tillbaka,

ler,

och nickar välvilligt åt allt klokt de andra förväntar sig.


De säger så bra saker,

och de redovisar,

och läraren tycker att vi har så bra förväntningar.


Utan att jag sagt ett knyst.


Men så var det det där med Äppelveckor.

Jag har aldrig förstått vad det egentligen är för poäng med att i en följd måla äpplen, göra äppelmos, knåda äpplen i papier maché och skära äpplen i fjärdedelar.

Varje aktivitet i sig är nog så rolig och lärorik, men vinner de på att samlas ihop och kallas tema?


Jag vet att jag har lärare bland mina läsare.


Vad är det jag har missat?

#1 - - Jenny Tistell:

jag tänkte när frågan om sekreterare kom och ingen sa ett knyst, att du kunde vara tyst utan att känna dig så där dum som man kan göra en sån gång, och jag har mina skäl att inte svara. Det kändes lite befriande. och intressant att sitta tyst ch se vad som hände i föräldragruppen. I normala fall skulle jag snabbt bryta tystnaden och erbjuda mig, men det gick ju inte nu.



Jag förstår inte heller äppel-poängen. Men jag är ingen pedagog heller :)



/Jenny

#2 - - ulrika:

äppel päppel- vad jag önskar i dessa äppeltider är ett eget äppelträd ( och ett plommonträd)men att gör aäpplen i papier mache' i grupp är mindre roligt!att arbeta tematiskt har jag heller aldrig gjort- men då undervisar jag ju de äldre elverna...på tredje dotterns föräldramöte så var det så tyst så tyst att jag blev både klassförälder och representant i skolrådet...HELT oplanerat!

Återstå att se om jag kan hålla "sams" med de andra föräldrarna och rektorn:);)

Återkommer om det!

#3 - - AnnaMaria:

Jag kan defenitivt förstå att det måste vara otroligt svårt att inte ha röst, eller ord. Om man upplevt en rejäl stämbandsinflamation kan man förstå, men det är inte samma sak ändå. Svårt! Känner att jag inte riktigt kan säga mer om det. Så jag gör ett kliv över till det andra du skriver om....



Tack säger jag för driftiga lärare som säger till att "jag vet, vi kör efter klasslistan och den här gången börjar vi nedifrån"!! För på mitt första föräldramöte på nya skolan så var det också helt plötsligt knäpptyst i salen när frågan kom om klassföräldrar. Inte för att jag inte vill vara klassförälder, och inte för att jag inte hade kunnat anmäla mig. Men jag tillhör den försynta skaran som inte gärna räcker upp handen när ingen annan gör det. För hu om jag skulle bli "ihoptvingad" med någon som kanske egentligen inte alls vill och som jag inte känner. Vi har ju just träffats för första gången. Tur att jag ligger långt upp på listan.



Äppelveckor. Äpplen är ju vackra frukter. Vore det inte roligt med persikoveckor, plommonveckor? Jag kommer nog aldrig att förstå grejen med att i en vecka, eller mer?, göra 5 olika saker med ett äpple så länge det inte går att fika på slutprodukten. Men...som J skiver, jag är heller ingen pedagog.



Kram

#4 - - Gudrun G:

" Från skolverket utgick ett påbud, låtom oss alla arbeta tematiskt....". Tanken är god att erbjuda eleverna ett helhetsperspektiv, men det kan gå för långt ;-). Vissa elever har ju förstått äpplets färd från blomma till mos redan innan de kommer till skolan så det tematiska kan krocka rejält med den individuella undervisningen. Är man sjuk denna äppelvecka så får man googla sig till kunskapen bäst man kan.

Märks det att jag tillhör läsekretsen lärare, Tina?

#5 - - cruella:

Ny läsare anmäler sig. Fick länken av en bloggvän - och arbetsdagen blev extra lång eftersom jag omöjligen kunde sluta läsa förrän jag var ifatt... Tack för att du skriver.