Det finns inte

Ålder finns inte.

Det är väldigt ointressant hur många år,

eller månader eller dagar, en människa har levat.


Jag kan knappt tänka mig något mer meningslöst än ålderskriser.


Kanske beror det på att tiden inte heller finns.

Bara ett system vi uppfunnit för att synkronisera oss.


På tal om ödetorp. (se kommentarerna)

Du suddar bort spindelväven och kikar in genom fönstret till ett ödetorp.

Nu kikar du in

i ett Nu.

Nu när du står där

kanske du tänker på någon

som kanske har bott där.


Men det finns bara ett Nu,

och så minnen, drömmar och planer förstås.


Kön då,

finns det?

Borde i alla fall finnas lite mindre än det gör.


Generellt sett är det synd om männen som är så begränsade när det gäller kläder.

Jag kom att tänka på det när Sveriges transvestiter hade årsmöte här hemma i min kommun.

Varför ska det vara så få män som klär sig i sk kvinnokläder?


Jag skulle vilja,

eller jag kanske menar att jag unnar,

alla män att tänja på gränserna lite på klädområdet.

En kjol nån dag, en blus med fluffiga ärmar eller något högklackat?


Hittills har jag bara träffat en enda man som nappat på min idé,

eller rättare sagt han hade redan tagit på sig kjol på festen,

bara för att testa.

Det var fint.


Nu

drömmer jag om att se på Morgonsoffan.

#1 - - Franck:

"Kanske beror det på att tiden inte heller finns.

Bara ett system vi uppfunnit för att synkronisera oss.(...)Du suddar bort spindelväven och kikar in genom fönstret till ett ödetorp.Nu kikar du in i ett Nu. Nu när du står där kanske du tänker på någon som kanske har bott där.Men det finns bara ett Nu, och så minnen, drömmar och planer förstås."



De perspektiv du lyfter får håren på armen att resa sig något, nästan som att tänka på när universum tar slut. Och jag är tillbaka till fröet, valnöten kanske. Där finns allt, men vi ser det inte. En träslöjdslärare jag känner sa någon gång att det nog var uttänkt att vi hade två öron men bara en mun (kanske för att jag pratade mycket?). Vet inte hur uttänkt det är, men vi har faktiskt två öron och bara en mun, så kanske är det idé att lyssna. Då kanske vi hör vad fröet inom oss har att säga, (när barnen pratat färdigt). Och vad du har att säga! Jag citerar dig överst, det är ett sätt att jobba med din text. Jag blir mer uppmärksam. Vi hade en listig lektor i Uppsala, från Dalarna, som lät oss arbeta med en del av hans texter på nivåer vi själva valde. Korrekturläsa, förbättra språket (skriv om), recensera eller analysera/kommentera. Alla fyra sätt var likvärdiga. Han körde med oss, lät oss träna färdigheter dag ut och in, vi var helt slut. "Fundera på det", var hans stående kommentar.



Vem vi lärde oss mest av? Fundera på det!



Tack, Tina!

#2 - - Jenny Tistell:

JAg bryr mig faktiskt inte om ålder så värst. Inte för min egen del i alla fall. Sist någon frågade hur många år jag var, så hade jag, helt ärligt, ingen aning och blev tvungen att räkna. Det var kul att fylla 30, det firade jag. Men annars firar jag inte så värst heller. Vad är ålder egentligen? Är det antal levnadsår, eller har man olika åldrar beroende på vilka livserfarenheter man har`?



Kön...intressant. Finns kön,mer som bilogiskt eller som kulturuellt eller psykologiskt? Jag läste en bok som hävdade att kön till största del var kulturellt och varje kapitel beskrev en kulturs sätt att se på män och kvinna och hur man blev man och kvinna. Ganska absurda saker, som tex kvinnlig könsstympning som ses som ett sätt att bli kvinna. USch!



Jag tycker också män är begränsade tyvärr vad gäller klädsel. Men jag dejtade en gång en man som skulle ha kjol på sig när vi skulle ut och gå på stan. JAg erkänner, det var jättebesvärligt för mig. Men jag tror jag skulle tycka det var bara kul och fint i dag. Jag var lite känsligare då för vad andra ska tycka. I dag har det förbättrats tack och lov. Men jag tycker fluffiga ärmar är sådär, på både kvinnor och män. Axelvaddar också...nja, jag klarar mig utan dem. :)

#3 - - Ylva:

Appropå män i kvinnokläder. Så känner jag en dam i mogen ålder som levt ensam i flera år. Hon har aldrig direkt slagit mig som en som vågar sticka ut även om hon är hyfsat fördomsfri under den prydliga ytan. Och hux flux och mycket förvånande för omgivningen skaffar hon sig en man som föredrar att klä sig i kvinnokläder. Han gör det i princip hela tiden. Urcoola bägge två tycker jag.