Stärkande
En gång när jag berättade för en ny människa
att jag tyvärr har fått en hemsk förtvinande muskelsjukdom,
svarades jag:
- Svårigheter är stärkande!
Typ.
Då blev jag glad.
Upprymd.
Varför säger man inte så lite oftare?
Jag vet inte om jag själv skulle våga säga så?
Är jag ovanlig som blir upprymd av såna svar?
Det känns ju så skönt och fint och bra att ens eget gigantiska dödsångestproblem får vara med bland alla andras långvariga hosta, skilsmässa, ekonomisk ruin och ingen dagisplats.
Det som drabbar dig idag drabbar mig imorgon.
Vi har alla våra motgångar,
och de är stärkande.
Om vi tar itu med dem,
och inte låter dem övermanna oss.
När jag mötte als-teamet på sjukhuset
var det ingen som sa att motgångar är stärkande,
och ingen visade diabilder på Stephen Hawking
och sa att man kan leva jättelänge med den här sjukdomen.
Jag satt och grät
för att jag just hade fått frikort.
En jättefin förmån som de delar ut i receptionen.
För mig just då var det ena benet i graven.
Teamet presenterade sig,
lyssnade med medkänsla på mina snyftningar
och tittade med sorgsna förstående ögon på mig.
Men förstår de verkligen?
Är de själva skiträdda för att de en dag ska känna sig svaga i ena armen?
Tycker de det verkar förfärligt att långsamt bli mer och mer förlamad?
För min del vändes förtvivlan till hopp
när jag fick kontakt med en kvinna som levt i 20 år med als.
Jag kunde fråga henne om hon sagt till sina barn att hon skulle dö?
Nej, varför skulle hon det?
Alla ska dö, men ingen vet när.
Jag vill inte påstå att vården gör fel.
Det är utbildade professionella människor
som bedriver verksamhet som ska passa alla.
Men jag undrar ändå
om överlevnadstiden skulle öka
om man bemöttes med mer
uppmuntran,
trots allt,
man vet aldrig,
livet är underbart,
alla ska dö men ingen vet när
och
motgångar är stärkande?
Ibland tror jag att allt är fel, att allt som någon säger bara känns som dyr sprit i öppna sår.
Men när det gäller "svårigheter är stärkande" så finns det ett visst erkännande i ordet svårighet och en utmaning i stärkande ... ja, jag köper det!
Gise