Ord
En bra dag är en dag då mitt tangentbord lär sig åtminstone något nytt ord.
Tangentbordet sparar alla ord jag skriver för att sedan föreslå dem när jag skriver.
Jag håller just på att gå igenom ordlistan för att skilja skräpord från sparord.
Askpeter?!
Det slängde jag.
Jag har kommit till f.
Fräckis och Furudal,
tänk att jag haft anledning att skriva det,
suckar jag lyckligt.
Så finns det såna här också:
qxwqwwqzwqwswqqqaqqwsqashur.
När jag virrar med pekaren över tangentbordet medan jag sysslar med annat.
Medan jag rensar lyssnar jag på Mammas nya kille i p3.
Börjat på g:
galon
gambia
gangstervåld
så kan de vara,
orden på g.
Föp
rensade jag bort.
Tänk att just det inte betyder något?
Det är en slags förmån att få alla sina egna ord samlade i en lista.
Allt jag skriver och allt jag säger.
Inte allt jag tänker.
Jag undrar om jag blivit mer medveten om mina tankar när jag inte pratar?
Jag satt i färdtjänstbussen och gäspade en jättegäsp
och tänkte:
Den du din jävla libanes!
Så skulle jag aldrig säga.
Eller skriva, om det nu inte var min enda möjlighet att berätta för dig.
Utan en aning om var chauffören var född.
Och vadå jävla?
Det var då jag började undra.
I den slags tystnad som uppstår när jag inte pratar hinner jag kanske uppfatta små snabba tankar?
Som jag inte vetat om förut.
Kommer detta i förlängningen att påverka själva mitt tänkande?
Hur?
Nästa gång jag skriver jävla kommer mitt tangentbord föreslå libanes som nästa ord.
Det enda jag kan göra åt det är att svära desto mer över andra saker.
Jävla fjun från någon jävla blomma som flyger på min näsa och kittlas när jag sitter ute och solar. Jävla sjukdom som gör att jag inte kan klia mig.
Sådär.
Jävla libanes?! Du är för rolig!! =)