Koll
Mat, prat och kärlek(eller alla kärlekens kroppsliga uttryck kanske jag ska säga).
Jag kommer inte att kunna sluta längta efter det.
Då måste det vara det som är viktigast.
För mig.
Av det jag förlorat alltså.
Men har jag förlorat så mycket mer egentligen?
Gå, cykla, virka.
Det är skitsaker.
Å andra sidan har jag så mycket kvar
så vem är jag att avgöra vad som är viktigt?
Se, höra, sova.
Det kan ett kolli.
Ja, man vill ju inte bli ett kolli.
Hur många gånger har man inte hört och sagt det när man pratat ålderdom?
Helt plötsligt är man ett kolli och det måste gå det med.
När jag reser är jag ett bland många kollin.
Det besvärligaste kollit.
Som behöver flytta på fötterna efter halva vägen.
Och hur ofta säger man inte:
Det spelar ingen roll om det blir pojke eller flicka bara det är friskt.
Bara det.
Jamen om inte då?
Om det fattas något,
eller är för mycket,
eller ett litet kolli?
Det går det med.
Med mat, prat och lite kärlek kanske.
Jag hörde Sune Mangs sjunga i min hjärna! "Någonting att äta, någonting att dricka och någonting att älska är allt jag begär .... " och "Det ordnar sig alltid om man tar´t som det kommer ...."