Hjälp?!
Jag såg en man med als på tvs Agenda.
Han ville ha dödshjälp.
-För nu börjar det bli jobbigt.
Jamen va faan.
Han kunde prata!
Och resa sig ur permobilen och ta sig in på toa själv.
Dödshjälp?!
I den stunden kände jag mig som riddaren i Monthy Pyton filmen som de hugger av kroppsdel efter kroppsdel på och han är lika stridslysten ändå.
Vadå, dödshjälp?
Men respekt
för andras åsikter och känslor.
Han verkade bo ensam.
Kan det förklara saken?
Fast han hade barn och barnbarn.
Oh gud, han kanske kan äta rostat bröd!
Vi kan inte börja tillåta dödshjälp för folk som kan äta rostat bröd.
Och dricka öl.
Det vore en skymf
mot oss som inte kan.
T... Jag skulle vilja fråga dig en sak.
Såklart skulle du svara ja på frågan om du hellre skulle vara frisk än ALS-sjuk. Men hur mycket skulle du vilja det? Hur värderar du de erfarenheter du har fått? Allt du har lärt om dig själv och dina egna förmågor. Som du kanske aldrig skulle ha upptäckt om inte du blivit djävligt tufft utmanad? Brukar du tänka så?