Mat igen

 

Nu har jag sondmat att pumpa direkt in i magen.

 

Kycklingsoppa kallar jag den.

Faktiskt är den gjord på riktig mat.

Kyckling, persika, apelsin…

 

Tre halvliterspåsar om dagen

innehåller allt jag behöver.

 

Bullshit men ändå.

 

Till frukost sitter den fint.

Trött på att ligga och svälja min egen saliv i fel strupe är jag inte sugen på något ätbart.

 

Kvällsmat äter övriga familjen före mig men tillsammans med mig när jag har assistentfritt mellan fyra och sex på eftermiddagen.

I bästa har vi trevligt och jag har tillfälle att säga något till någon.

Sedan när assistenterna kommer och det är dags för mig att äta finns det oftast inga lämpliga rester, ids inte sätta igång matlagning och det går ju så lockande snabbt med en påse kycklingsoppa…

 

Lunch äter jag.

Än så länge.

Med smörklick.

Fet lunch.

Korvstroganoff, fiskbullar med spenat,

idag torsk med äggsås.

 

Jag tror att det är för lite fett i  kycklingsoppan.

Och den saknar broccoli, tomat, vitlök…

 

Jag ska göra egen sondsoppa.

 

Kycklingsoppan har rubbat mina cirklar.

 

Halvliter soppa på kvällen gjorde att kisspaniken på natten kom tillbaka.

Tog en del soppa tidigare på eftermiddagen.

Kisspaniken kvar.

Bara psykiskt?

Bara?

 

Jag tänkte,

jag lär av mina vänner.

 

Så inatt sa jag:

- Välkommen välsignade Kisspanik.

Kom in, slå dig ner i bästa soffhörnet så får vi prata…

 

Det gick bra.

Vi pratade om varför,

vad jag är så rädd för

och vad som kan hända,

räknade till 760

och knorrade en hel del.

 

Mannen behöver nog sova middag.

#1 - - MB:

"Välkommen välsignade kisspanik".

Du är ju så himla bra!!!

#2 - - Mattias Sigurdsson:

:-)



Jag säger som MB.



Det är för övrigt väldigt blandade känslor man utsätter sig för när man läser dina kåserier. Ibland känns det rentav smärtsamt, så kändes det igår när jag skummade igenom ovanstående och såg det med sondmatningen. När man vet hur mycket du älskar sås. Idag hade jag mer tid och fick skratta. "... så lockande snabbt med en påse kycklingsoppa".



Du är härlig, T. Inte för att det är nåt särskilt med dig, det har jag ju redan konstaterat i förra tråden. Men bortsett från det är du fanimig en av de (två) största kämpar jag haft den äran att känna. Den andra bad jag dig blåsa såpbubblor för, minns du? Hon är på bättringsvägen nu.

#3 - - Isabella:

Jag har gett dig en "award" (läs kedjebrev). Men jag förväntar mig inte att du ska göra något av den, så du vet. Här: http://isabellasvardagsvisor.blogspot.com/2010/01/en-award-som-det-heter-pa-ren-svenska.html

#4 - - Gisela:

Låt dig inte begränsas! Allt går att mixa, broccoli, vitlök och semlor. Man får lov att gilla maten även om den inte passerar munnen. Känns kycklingsoppan trist, så pigga upp den lite!

#5 - - Somris:

Hej

Min mamma som också har ALS och en peg sondmatning brukar köra in diverse olika saker i sin peg. Bland annat tar hon ALLTID en chokladbit i sitt kaffe som de sprutar in direkt i peggen.



Tänkte på att du har problem med saliven på nätterna. Min mamma har en mask över ansiktet som hjälper henne att trycka ner luften i lungorna på något sätt (hon har ännu inget problem att syresätta sig men använder den pga slemmet) och då har hon aldrig något problem med saliven som på dagtid, utan masken, ofta hamnar i fel strupe. Kanske kan den hjälpa dig med?

Kram