snart luktar det familjen Jansson/Elvingsson i hela huset:) men känslan av overklig finns när man precis har flyttat - men det blir snart vardag igen, lovar
Men jag har ju förlorat luktsinnet. Det här köket kommer aldrig att lukta mat.
Javisst ja!...Jag ber om ursäkt, min mening var inte att förolämpa dig!
Jag vet inte vad jag ska säga, men återigen får jag en upplevelse av att jag och många med mig tar saker förgivet! Jag tänker mig in i din situation och förstår med ens vad du menar! Med ens så förstår jag vidden av din förlust!
Kramar från Susann
lukt eller inte, snart är du också inbodd
Jag är nyfiken!
KRAM
Blev glad att du kunnat skriva i din blogg igen,men det känns så oerhört sorgligt att du inte kunnat nudda ditt hus och att du tappat luktsinnet. Mina ord faller platt.
....fy fan va orättvist att du inte kan känna lukt o nudda:(
Ibland när jag ser ett inslag på tv - det kan t.ex. vara från en gammal persons hem, en pollendränkt sommaräng eller från en tunnelbanestation - så kan jag känna hur det luktar. Känslan av doften kan tom göra så att det kittlar i näsan. (känner ni igen detta eller är det bara jag?)
När jag har varit på resande fot och kommer hem känner jag aldrig min hemmalukt i näsan - den luktar ju mig och de mina - utan jag känner den genom känslan av "hemma". Så kanske det också kan bli för dig Harpasione. Att du kan känna lukten (med betoningen på känna) av ditt hem när ni har bott in er och se de andra lukterna genom ögonen?
Jag tycker det är positivt att det ändå luktar på toaletten. Då borde det bara vara en tidsfråga innan det börjar lukta i kök, hall och kakelugn också. Om så bara i fantasin... (Kalles klätterträd..?)
Det är alltid jobbigt med nya platser som vi inte känner igen. Känner vi dessutom inte igen doften är det säkert ännu värre. Men jag inbillar mig att du kan hantera förändringar lite bättre än oss andra dödliga varelser. Du är av en annan sort. Jag lovar! Inte bättre, inte sämre men starkare och full av inspiration till livet. Du får mig att tänka nya tankar. Tack för det. Kram
Luktsinne! Vad konstigt, jag har inte ens tänkt en tanke på att jag har ett luktsinne. Inte på väldigt länge - förutom nu, när jag läst ditt inlägg. Att ta för givet sådant som fungerar, är nog människans lott och jag kan inte ens i min vildaste fantasi sätta mig in i hur det är att inte kunna känna lukter! Det är ju ngt man bara känner
- hela tiden! När man varit på toa, när ngn framför en i kön har haft på alldeles för mycket parfym eller när bonden har gödslat på åkrarna (blä lukt) mm. Allt det här bara finns omkring oss. Är det konstigt att inte känna detta längre? Jag tror att jag skulle tycka att det var hemskt, att mista någon av alla de sinnen som vi har. Men på något sätt vänjer vi oss vid våra resp. situationer och överlever även det mest absurda tillfällen. Den tid vi måste! Svammel svammel svammel - får Du ut ngt vettigt av allt detta, det undrar jag?
Saknar själv luktsinne just nu efter veckolång förkylning och tänker ofta på hur viktig lukten är. Bajslukt ger lite hopp om du känner den kanske annan lukt komma tillbaka också eller? Jag hoppas i alla fall. Hoppas du kan få trivas med det du ser omkring dig och känna dig mer hemtam allteftersom. Jättekram Maria L
Du får oss att reflektera över det vi tar för självklart. Det är bra! Och du kanske inte alls vill att jag ska fundera över problemet (delproblemet med avsaknaden av lukten). Men nu är jag sån att jag inte kan låta bli.
Du känner lite av lukten. Det, och hur jag minns att Gerd hade det, tyder jag som att det inte är luktsinnet egentligen utan att du inte andas genom näsan. Kan man på något sätt försiktigt föra in lukt i din näsa? Det ankommer inte på mej som sagt, men jag kan inte låta bli att tänka på det.
Och det kanske inte heller är de starka lukterna av mat utan mer de tunna; av regn, och av dem man älskar ... lukterna har förändrats i mitt hus också.
Jag ska tända några ljus och se om en bok kan framkalla några luktminnen.
/HK
Godmorgon Tina, Det är alltid lite konstigt med nya bostäder...innan det luktar och känns som hemma!...det behövs lite tid och lite verksamhet från de egna innan det kommer igång! Låt det ta ett par veckor sedan känner jag på mig att det kommer smygande...hemtrevnaden och lugnet med den! Stor kram från Susann