Vem är din alfahanE?
Innan du kom till vår klass i fyran var jag den som hade längst blondast hår.
Alltid något.
när ni stod där framme och presenterades, du och din bror, såg jag ditt hår.
Det var långt, det var blont, det var tjockt och dessutom lite lockigt.
Det var det tänkte jag.
Jag gillade ju dig ändå. Vi blev kompisar.
Du var alltid lite bättre än jag på alla sporter vi höll på med.
Möjligtvis var jag snabbare på sextio meter?
Du blev ihop med killar jag var kär i.
Du var sötare helt enkelt.
Jag accepterade och fann min plats.
utan att sörja.
Jag var redan på lågstadiet väl medveten om status i min klass.
när vi senare skrev killistor följde de ju i stort sett statusen.
Man var helt enkelt mest kär i de med högst status.
Det var väl därför min kärlek aldrig var besvarad. Håhåjaja!
när jag nu frågar mina barn om rangordningen i deras klasser ser de bara frågande ut.
Va, det har väl inte försvunnit?
de vill bara inte prata med mig om det kanske?
Eller är just mina barn högstatusbarn? Där uppifrån tror jag nämligen inte att man ser så klart. Eller?
Nåja, M, nu fick du bli ett exempel. Och jag lät lite bitter där i början. Det är jag inte alls.
Vårt gäng bestående av fem killar och fem tjejer med halvhög till låg status hade mycket roligt. Och när vi valde Allmän sport, vi och alla killar. Ljuva minnen...
:) jag hade musgrått hår, tunt som aldrig blev långt- GLASÖGON...bodde inte i villorna utan i höghuset på norr. Blev aldrigaldrig vald till Lucia- det blev ALLTID hon med blont hår och stora villan i Hagaby...Men jag var snabbare än henne på palinspel!