Hen?

Jag försöker göra slut.
Jag är sviken och bedragen.

Otrogen också?
Ja jo, det kan man lugnt säga.
Alla andra får, utom jag.

slagen?
Det känns så iallafall.

Spring för livet.

Men det är svårt.

Jag tycker ju så mycket om.
Jag längtar ju så.

Bara titta på och höra talas om räcker för att få mig ur balans.

men nu börjar jag bli arg.
Ska det behöva sluta med hat för att jag ska kunna göra mig fri?

Jag funderar på om det skulle hjälpa att bli sportintresserad?

Kommentarer
Postat av: Bollebygdsbo

Jag läser - om och om igen - men texten förbryllar mig. Just nu känns det som oom jag inte förstår dina ord. Ska läsa igen och igen, kanske jag kan tolka texten bättre imorgon. Kramar till dig

2011-03-13 @ 18:09:19
URL: http://bollebygdsbo.blogspot.com
Postat av: Åsamamman

Jag förstår precis, Kanske.

Nästan.....

Känslan JAG "läser" av i alla fall.

HAT.... hjälper mig LITE, för stunden.

Men sliter och är tröttande.

Sporttjej var jag.

BOXNING kanske vore något ???

2011-03-13 @ 18:50:16
URL: http://moppegalen.blogg.se/
Postat av: L8

Vet inte om sport hjälper mot någonting egentligen...du kan i alla fall längta Grattis!Har glömt hur det känns. /L8

2011-03-13 @ 19:34:50
URL: http://hidenseekblog.blogspot.com
Postat av: Anonym

Sport????ja,då har du mycket att titta på på tv, men det kan väl inte vara det du menar. Sport????

2011-03-13 @ 23:43:45
Postat av: Franck

Kanske förstår jag inte riktigt hur du menar, men arg är väl inte farligt att vara. Varför måste det bli hat? Vi blir alla arga, hat är inte det aggressiv ilska och önskan att få förgöra, typ? (Wikipedia: Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.) Du kan väl vara sportintresserad, men skulle syftet vara att få utlopp för hat?

Tja, när man gör som du, pratar om vad man gör, då får man ju iallafall koll på det man gör. Återkommer till den där kinesiska fingerfångaren, ledsen att du inte får pröva den, det flätade bambubladsröret där man stoppar in ett finger i varje ända. När man sen drar ut fingrana, så stramar det åt. Ju hårdare du drar, desto mer du vill bort, desto mer kommer fingerfångaren och problemet strama åt och fånga dig. Det bästa i det läger är att slappna av, trycka fingrarna längre in och upprepa vad du befinner dig i, så att du inte kan undgå det. Kanske förändrar det inte själva situationen, den yttre som i första hand väckte känslan och fokuserade på skillnader och oförrätter hios andra och i omgivningen. Men det kanske kan göra skillnad i ditt liv, om du vill ha det annorlunda, trots belägenheten. Men det är så klart lätt att säga. Jag tror att vi är avslappnade när vi är fria. Då släpper vi ett pärlande skratt mot det trånga. När jag tänker tillbaka på dina ord, så har jag nog hört ditt pärlande skratt många gånger och om det blir svart ett tag, så betyder väl det att ljuset kommer sen. Det är väl OK, det också.



2011-03-14 @ 01:04:14
Postat av: K

Vi är nog många som läser, funderar och försöker förstå.

Handlar det om maten?



Jag skulle kunna tänka mig att det skulle kännas så. Desperation! Jag hoppas innerligt att ett sportintresse skulle hjälpa... KRAM

2011-03-14 @ 08:33:08
Postat av: Skramlan

Tyvärr tillhör jag nog de som inte heller förstår detta inlägg. Såklart är alla arga och deppiga ibland men jag fattar ändå inte.

2011-03-14 @ 09:05:19
Postat av: häh

Sportintresse hjälper mot mycket men det är inte lätt att önska fram. Lite vadslagning eller betting kan kanske hjälpa... :-)? Fyll i stryktipset och satsa några kronor.. (forts pers medd).

2011-03-14 @ 09:49:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0