Ja,det är väl det som är grunden till livskvalitet; att hitta det enkla som vädjar till vår förmåga att träna på och vara tacksam och känna förnöjsamhet. Typ den andra sidan av myntet; det som alla reklambudskap skriker ut att vi behöver.
Det är en ynnest att få ta del av din blogg!
Att lära sig ta en dag i taget och glädjas åt det man har.
Att hitta små guldkorn i vardagen.
Att vänta på våren.
Ha en skön dag! Puss på pannan!
Jaa !
Rent vatten, Klar luft,Värme, Kyla, Årstider, Solsken, Åskväder, Dimma och Storm.
Omväxling.
Familj, Vänner.
Möjligheten att få vara hemma när kroppen sviker !
Det är en YNNEST.
Fint ord faktiskt
Åja, nog gör jag det.
Jag har ju varit mina vändor i källarn. Det är jag tacksam för nu.
Jämt vill vi uppåt. Så mycket klokare att sträva neråt! Nej inte sträva. Låta ske.
Jag var på en mystiksession en gång. En dam ondgjorde sig över hur svårt hon hade det att komma upp - hon menade till helgonens och de upplystas nivå. "Du ska inte upp, du ska ner", sa psykologen (en sån var det nämligen) som skötte om det hela. Och kommenderade ner henne (i fantasin kan man kalla det) till jorden och stenarna, ända in i berget. Det ville hon inte, men sen blev hon lugn.
Efter att på så sätt ha låtit sig befrias från förväntningar kan man bli upplyft, men av egen strävan uppåt går det nog inte.
Liknande ditt resonemang i radio skulle jag säga: du är sjuk men ligger inte och dör i Aids, ensam i en stråhydda med barn du inte kan ta hand om. Genom att - renhjärtat, inte retoriskt, då funkar det inte - ta till dig ett värre men fullt normalt tillstånd befriar du dig från förväntningar. Och därmed blockeringar. Samma som tantens nedåtresa, tror jag.
Så tänker jag. Apropå ynnest.
Ja, gillar man inte värme ska man inte vara här men jag tycker det är en ynnest. Får vara här i Hyderabad i Indien och se min väninnas arbete med att sprida kunskap om barnmorskor och förlossningar.
Ynnest. Bra ord att suga på. Kram /L8
Definitivt! Det är en ynnest att få andas, att få leva, röra mig för egen maskin. Varje dag. Det var så nära att det tagit slut. Jag hade tur eller många skyddsänglar. Vilket man nu väljer att tro på.
Jag tror vi är lite dåliga på det, lite till mans och kvinns egentligen... Tack för ordet! Jag ska börja använda det mer. Just nu äter jag en underbar apelsin. Det är en ynnest.
Jag har kollat "ynnest" i svensk-engelska ordboken (är själv inte svensk från början och ordet är lite främmande). Det är samma som "favour" - mitt favoritord! Det är alltså som att få en gåva.
I morse åkte min man och jag med vår gamla hund till veterinären. Hon hade plötsligt försämrats och vi var inte säkra att vi kommer hem med henne igen. men det har vi gjort! Det känns som en ynnest att se henne ligga på golvet och smaska i sig olika godbitar som hon självklart får nu. En ynnest - lite tid till.
Och som O har kommenterat: det är en ynnest att läsa ett nytt inlägg i ditt blogg!
Alldeles riktigt!Följa med dig på din blogg,det är en ynnest;bevis på de högre makternas välvilja kan jag tycka ofta.Har glömt mitt i flyttförberedelserna tipsa om Ice Power-gelen mot ond nacke,skulderblad,axlar etc.Billigt,KALLT!!!,mentholluktande,verkligen hjälpande och lindrande mot all sorts värk.Skulle inte klara mig utan isgelen,hoppas den blir en välsignelse för dig också(ordet välsignelse påminner mig varje gång om vår katt Signe,som är just en sådan,12 år gammal nu).Om man lyckas skingra molnen ur siktet så kan ju nästan allting verka som ynnest,till och med att isgelen lindrar, och att det skulle kunna vara ännu värre!Skickar styrka och kärlek från flyttkaoset!
Ynnest, det är en särskild nåd. För mig. Att man får något oväntat. Just nu för mig, att jag blev sjukskriven en vecka för att bli frisk från mina luftvägsbesvär. Och när jag är själv på dagen, ingen av familjen hemma och jag kan spela min musik. Högt. Utan att störa. Dricka kaffe i sängen och inte ha något måste. Ynnest. Och du, jag gillar inte heller värme, tur att vi bor i ett kallare land :)
Jag gillar värme så våren och sommaren hoppas jag blir varm, sådär en 25 grader eller så. De långa vintrarna två år i rad har varit trista i längden och gått åt massor med ved till pannan. Så det blir en stor ynnest att slippa snö och vinter! För övrigt försöker jag vara tacksam över det mesta, fast ibland går det ju inte alltid.
Annika: Något oväntat. Du träffade något där tycker jag. Makten över sina förväntningar har man ju själv. Så blir man subjekt i historien.
Att få stiga upp klockan sju med två små gossar. Mamma på resande fot. Äta frukost. Banan med yoghurt. En liten glädje stegrar sig i bröstet just när jag skivar bananen. Tunt morgonljus genom köksfönstret. Den minste har storebrors ljusblå dinosauriepyjamas. Äter själv, litegrann. Båda roliga och fina. Carmen kommer 7.20. Sätter på starkt kaffe, ställer fram. Ordet "ynnest" kommer för mig... Tack Tina!
Jag tänker det otroligt ofta - fast nästa gång ska jag tänka ordet ynnest också.
Det är ju det du är så världsbäst på: att påminna oss om livets alla ynnestar. Du dyker upp bakom ryggen när vi minst anar det och vänder på resonemanget, ser fantastiska möjligheter. Tack vare dig har dessa ynnestar, som kanske oftare förut skymdes av en diffus molnbank, börjat dugga över oss i ett aldrig sinande, vältempererat vårregn.
(Till och med detta är en ynnest - genom att vi får skriva vad som helst på din blogg kan jag skriva i vi-form utan att ha något som helst mandat för någon som helst annan läsare. Men det kändes helt rätt att göra det.)
Det är en ynnest att kunna uttrycka sig i text. Att kunna göra en berättelse om den värld som är ens egen.
Ja, jag tänker ofta på ynnest. Ofta handlar det just om att få vara ute, skida, simma långt i öppet vatten, springa i skogen, elda brasa utomhus, pulsa i snö...
Men också att få leva och ha hälsan tillsammans med nära och kära. Alla har vi vår definition.
Tack för din fråga! Jag minns i ungdomen, hur jag trots bistra erfarenheter inte drog så listiga slutsatser av det. Jag var missnöjd, drev vidare. Idag är jag ofta tacksam och det som gör mig tacksam är både enkla saker, som att ekonomin går ihop och att jag bor som jag gör (varje dag faktiskt), men lika ofta är det barnen som jag känner oerhörd tacksamhet att få växa upp med och känna att jag kan bidra till deras tillräckligt goda uppväxt. Varje dag jag får vara med dem är mycket stor (men såklart far jag iväg med negativa känslor och missar detta faktum vi pratar om, alltför ofta; mest är det tid- och jobbstress som ligger bakom). Jag kan känna stor tacksamhet för de mycket nära relationer jag haft i livet och när jag saknar en sådan, är jag tacksam för den längtan jag har och också för de goda vänner som finns omkring mig. Såklart kommer alla vi som just nu inte har den där nära relationen, få en sån. Om vi får leva.
Och såklart är det en ynnest att få dela detta ditt utrymme, det har jag sagt förut och jag menar det. Varje viktig känsla, varje viktig erfarenhet, varje viktig tanke som vi kan dela här i ditt utrymme är en ynnest!
Ha ha, nu börjar vi jobba upp oss till mintkake-stadiet igen!
Det är en ynnest att ha barn och att få dela tillvaron med dem. Det är en dubbel ynnest att vara föräldraledig och få promenera i vårsolen och titta på de första snödropparna. :)
Ylva L: Att tillhöra de inre cirklarna är säkert inte lätt, men för oss i de yttre blir det ibland svårt att förstå hur roligt ni har. Vad är mintkake-stadiet (om det trollet håller för solljus)??
Jag har inte skrivit på ett tag nu, för jag har njutit av ynnestarna att åka skidor och skridskor, och att resa runt till sönerna och annat trevligt.
Jag håller med så många om "ynnestarna" ovan och funderar på att de, faktiskt, är så mycket roligare att tänka på och mana fram än alla Robben Islands.
Men varför har vi så ofta svårare att glädjas åt och dela med oss av det vi tycker om, än att gräma oss och klaga över det vi tycker illa om?
Lite underligt är det väl trots allt att det är Gerd och du Harpasione som lär oss att njuta av livet - men tacksam för det är jag ändå.
Till sist kan jag rappotera att första tranan har kommit till Hornborgasjön och att snön faller tät i Västsverige idag. Det är som det brukar, en ynnest att få uppleva samma förändringar varje år!
Francke:Mintkake-stadiet myntades i inlägget 3.2.2011(länge leve andemeningen).Men jag måste kommentera Håkans härliga "rapport" också.Många behöver inte mana fram Robben Islands alls:man bara sitter där mest hela tiden!Ynnestar är ju roligare att prata om,men Harpasione (och Gerd kanske också?)får oss att tänka och känna mycket bredare och djupare och ofta skratta åt eländet!Det är stort och vi är ju tacksamma,dock väldigt nära mintkakans kant många gånger.Det handlar ju om livsmästare hela tiden på den här bloggen och det är härligt att få färdas med,så det är så!Och Håkan:jag är avundsjuk på ditt skidande och skridskoåkande men glad,att jag också har gjort det och kunnat njuta av hela livet.Jag är tacksam över Håkans rapporter från la dolce vita(mintkakan närmar sig igen,men vad kan man göra!?)Kram till alla från Taran
Hur skulle vi reda oss utan Monty Python? Hur skulle vi alls kunna göra oss förstådda.
I samband med mintkakans återkomst igår kom jag plötsligt att tänka på Brian, när han efter en älskogsnatt (väl?) öppnar fönstret och en enorm folkskara hyllar honom som Messias. "I am NOT Messias!!"
Mintkaka i jesustappning.
Sen kom jag även att tänka på "Fish slapping dance". Undrar just varför.
Jaså, den mint-kakan. Gapflabbet kände jag igen iallafall (Jamtli 1989). Så vad är det vi bjussar på då? Uppfattar ni det som att vi limmar? Bjussar? Att vi är nässel, som vi sa i tonåren? Hur cool ska man va i det här sällskapet, är frågan, då fanns det ju inte plats, som jag trodde, för egna ynnest-funderingar. Kan vi inte sluta påpeka hur vi säger saker, bara acceptera att vi uttrycker oss olika? Eller är det så att jag skönjer, anar, Gatekeepers as we say in Sweden (tufft va!). Nä, allt sånt där får mig att tänka på Mr Creosote (går den metaforen hem?). Det var allt.
Jag måste bara få skriva och säga att jag tycker det är så fint när Håkan skriver (med Gerd i tankarna), det är vackert och fin känsla.
För övrigt tycker jag också det är bra att det finns många sätt att uttrycka sig på, själv är jag inte så bra på att skriva, att få fram saker. Jag läser alla inlägg och kommentarer.
Trots ovädret blev det en solig dag, trevligt!
jag använde det ordet i veckan:)
" det är en ynnest att få jobba med dessa elever"!
Jag har haft tumörer...fungerar som vanligt...men ser inte vanlig ut på vissa ställen...nyligen kunde jag inte gå...då ville jag bara fungera som vanligt igen...struntade i hur jag såg ut på vissa ställen...tänk vad det kan förändras...det viktiga är hur vi fungerar...inte hur vi ser ut...kram
Det är en ynnest att få fortsätta att leva, det tänker jag på varje dag, när jag var frisk o jobbade då tyckte jag det var en ynnest att ha ett arbete som jag trivdes med. Men inte att frysa, våren är snart här...
Visst är det en ynnest att få leva! Och i det uppleva mängder av små underbara stunder - stunder som man kanske inte märker om man susar förbi tillräckligt fort. Och jag tycker Tina är så bra på att få mig att se dessa stunder. Och ni andra tycker uppenbarligen lika. Och mintkakehistorien handlade ju om att Tina fick lite nog av allt beröm. That´s it.
Det handlar alltså inte om coolhet alls. Tvärtom - här är ju allt inte bara tillåtet, utan också uppskattat. Min kommentar om mintkakan nu var mest riktad till mitt eget inlägg - jag upptäckte att jag var där igen. Med berömmet. Men på samma sätt som någon är värd att beundra för den hoppar längst, skidar snabbast etc så tycker jag att Tina är en given medaljör i just konsten att få åtsmintone mig att se dessa ynnestar.
Jag tänker ofta på att det är en ynnest. Det som jag råkar vara med om. Ynnestar uppstår när man inte kunnat påverka så mycket. Tex att vara född i ett härligt svalt land där man kan ta på sig en ylletröja eller elda i kaminen om man fryser. I varma länder kan man bara svettas, känna sig kvävd och inte göra något åt det.
Det var en ynnest att kunna skrinna på tunn, spegelblank is härom månaden.
En ynnest är att kunna njuta av de små ögonblicken som är en ynnest.
Förresten har jag nyss anmält mig till Vasaloppet. Hoppas jag får uppleva ynnesten att vara frisk och vältränad sista helgen i mars nästa år!
Det är för mig en ynnest att få läsa denna blogg och ta dina ord till mig. Min pappa fick diagnosen ALS för tre månader sedan ungefär, just nu är det tungt. Jag lyssnade på ditt sommarprat i somras, jag både grät och stärktes, nu ska hela familjen lyssna och njuta av dina kloka ord.
Ja, jag tänker faktiskt ofta på "ynnest" och jag tror det beror på att jag gillar själva ordet i sig... Började med att jag hörde någon beskriva något som en ynnest och därefter tänker jag mer så själv; ynnest att få vara med sina barn, ynnest att komma hem efter jobbet en fredag och samlas kring köksbordet med mat och snack och en ledig helg framför sig, ynnest med sovmorgon, ynnest att gå på promenad i vårsolen ... Försöker ta mig tid att vara mer tacksam över tillvaron i stort och smått och lyfta näsan ur vardagsgröten.
Visst är det kul med ord och hur det liksom kan färga av sig i sinnet och skapa en känsla i hela kroppen ?!