vad jag vill

Jag skulle vilja försöka gråta.
Jag skulle vilja försöka gråta ensam.

Så att ingen får för sig att ömka mig,
Eller torka en enda tår på min kropp.

Jag vet inte om jag kan längre,
Och jag är aldrig ensam.

Jo, på toa.
30 sekunder åt gången.
Innan någon försynt knackar på dörren och undrar om jag vill sitta en stund till.
Jag har bestämt det själv.
Tänkte att det är väl den stund jag klarar mig utan allvarligare hjärnskador om jag får någon slags andningsproblem.

Hinner inte ens snyfta lite på 30 sekunder.
jag får gråta inombords.

Hoppas mina barn passar på att gråta tyst i kudden när ingen hör dem.
#1 - - Gudrun G:

....om assistenterna vänder sig bort, fungerar det?

#2 - - Håkan (med Gerd):

Jag vet inte riktigt när Gerd grät heller. Jo tillsammans gjorde vi väl det ibland men inte så ofta ändå. Hon var som du fantastisk på att ge sin omgivning glädje och mod.

Jag grät ibland när jag var ensam och det gjorde väl hon också. På natten var det nästan alltid bara jag som var assistent. Hon andades ganska bra själv, hade ingen respirator.

Sista söndagen hon levde var det svårt att skriva på talsyntesen och hon hade svårt att andas också. Hon sa: När jag inte kan göra mej förstådd, vill jag inte vara med längre. Men vi hann att både skratta och gråta lite till fram till torsdag morgon...

Nu gråter jag, och skrattar, när jag tänker på våra gemensamma minnen.

#3 - - Mattias:

Jag såg Kings speech igår. Lite åt det hållet. Svårt att vara kung. Mycket till plats för det egna blir det inte kvar. Men för det finns en kod som underlättar. Livvakten bör inte låtsas om nåt. Du får väl deala med assistenterna om detsamma. "Ingen tröst, tack." "Gör som om ni inget märkte." Det bör gå./Mattias

#4 - - Spanaren:

Förstår din känsla. Men dina tankar är dina så ;.)

/kram

#5 - - Linn Elvkull:

Hej Tina!

Jag har just börjat läsa din blogg och jag läste ut din bok för några dagar sen. Den gav mig mycket och jag beundrar din livssyn, speciellt när du undrar varför inte alla har en slemsugsväska med sig i affären, det är ju så praktiskt! Jag önskar att du får gråta en stund i lugn och ro, be assistenterna att respektera det. Ofta känner man sig ju lite gladare och mildare när man har fått gråta en stund.

Kram Linn

#6 - - KaosJenny:

Hm, jag gråter lite nu... Starkt.. och sant att vissa saker vill man ha ifred helt enkelt. Du får väl tipsa assistenterna om att läsa bloggen. Kram

#7 - - Ingrid:

Gråta i kudden är bra, och få lära sig livets storhet på nära håll är också bra. Vi visste alla för vems skull Ingemar kämpade så hårt och vann så snyggt. Du är en lika värdig vinnare!

#8 - - anita:

det börjar ljusna ute nu..kan inte sova tänker för mycket lite tårar på kinderna men ingen ser eller hör.ska försöka sova nu gonatt kram inget fel att gråta tillhör alla våra olika känslor vi har inne i oss o dom kan ingen ta ifrån en...kram

#9 - - eva:

Nu vet jag inte längre hur man gör, har inget medel. Eller också törs jag inte längre gråta.

Men förr, då spelade jag en särskild melodi, en sång från musikalen Stoppa världen, och så förlöste den min gråt. Där fanns på nåt sätt både trösten och sällskapet, fastän jag var ensam.

När barn är små vill de se förälderns ansikte för att kunna gråta - springer hela vägen hem för det.

#10 - - Cecilia:

Nu rinner mina tårar, ensam är jag och ut ska dem. Pappa gråter ibland, men inte ofta alls. "Varför ska jag säger han, vad hjälper det? ALS:en har ändå sitt grepp om mig. Men ibland går det inte att hejda." Så om det går- ut med det bara och bli av med den växande grå klumpen, ofta känns det lite bättre.

#11 - - Karin:

Tänk att till och med ska ses som ett privilegium, att få gråta ensam i kudden! Annars så kan det kännas så sorgligt att gråta ensam, MEN som du skriver ibland är det skönt!! ibland är det ett privilegium! Ha det bra! KRAM

#12 - - Åsamamman:



Att få ha privilligiet att kunna känna, det är stort.

Men ibland svårast, för våra närmaste.

Även assistenter. Känslor är tröttande men inte farliga.

Det har jag försökt lära "våra" barn.

FAST gråta ifred....

DET, det är svårt att få till....

#13 - - Sass:

Varför önska att barnen gråter tyst i kudden?

Önska istället att dom gråter högt och vilt, ensamma eller bland andra så att dom vet att det är helt okey att visa sorgen, ilskan. Befriande för alla oss kuddgråtare men kanske lite läskigt för omgivningen