Hm... jag känner igen det där från hur G hade det. Människor är snabbare med tankarna än maskinerna; Men här är vi mer jämställda. När alla har ett maskinfilter märks inte långsamhet så mycket. Om man inte gör som jag och bara läser, flera gånger om dagen ibland, men sällan svarar. Egentligen är jag en ganska pratsam figur men nu en tid har andra hunnit att skriva sånt som jag tänkt ...
Taran, du citerar någon som sagt att han inte blir klokare av att prata. Det tycker jag få stå för honom. När man formulerar sina tankar i ord tycker jag att man blir mycket klokare. Läser någon sedan, är det så mycket bättre, som vi alla kan se här på bloggen. Tänk om ingen skrev! Hur mycket oklokare skulle vi alla inte vara då.
Språk är viktigt för att kunna tänka, kommunicera och lära. Det finns olika sätt att uttrycka sina tankar, kommunicera till andra. Du lär oss så mycket om både oss själva och andra. Datorn är bra för den gör oss mer jämlika i våra uttryck. Ibland är det bra att stanna upp och lyssna sakta...
Hej Tina! Vad stolt jag blir när du skriver att du är innanför på bloggen. Alltså med oss alla som klickar på den dag för dag... Antagligen känner vi oss alla ofta som outsiders.
Men à propos ditt nästsista inlägg om positivt tänkande. Det har jag gått och funderat på flera dagar i sträck. t o m kollat på Wikipedia vad "positive thinking" är för något. Wikipedia hänvisar bara till "optimism". Ja, det inbjuder till ironi som Du är så bra på. Men faktiskt skrattet fastnar i halsen. För det måste vara mycket tröttande att försöka göra sig förstådd på en dator som måste kalibreras...
Men om du sitter snett i rullstolen,så har någon(av dina tallrika assistenter) inte gjort sitt jobb. Och om du bländas av den förtjusande belysningen på apoteket: då är det bara det galna i att man har tillåtit att göra vinster på skattebetalarnas bekostnad. Att tänka positivt kan vara bra om situationen inte går att påverka. Annars är det uppgivenhet, eller hyckleri (vilket av dessa beror på vilken sida man råkat hamna på: förlorare eller vinnare).
Utanförskap kan ju vara både frivilligt och ofrivilligt. Mycket av det du skriver kan jag känna igen. Första fyllan t.ex har jag inte heller varit med om. Ett självpåtaget val eftersom min far var alkoholist, och jag själv inte skulle vilja utsätta min familj för det som han gjorde. Jag är nog lite "kärringen mot strömmen", vill inte alltid göra som alla andra. Har nog för det mesta gått mina egna vägar utan att någon annan behöver ta illa upp. Sedan kan man ju som du, känna sig oerhört ensam. Familjen tycks ibland leva sitt egna liv. Hur ,kul är det att sitta själv framför tv`n en fredag kväll när man hela veckan har längtat efter en myskväll med sina nära kära, och då är det ingen hemma. Men visst, ibland kan man också tycka att det är så himla skönt att bara få vara själv, när det är alldeles tyst härhemma.
Men du har ju en stor "familj" här ute i landet som tålmodigt väntar på dina kommentarer. Ingen avbryter dig och du avbryter ingen. Har du tänkt på hur många ensamma och utanför det finns, som plötsligt är innanför och med i gemenskapen på grund av din blogg?
"Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är dom du". En fin dikt som passar för dig.
Kram till dig
Fylla har jag testat flera gånger men det bara blev så. Mascara och sån skit har jag aldrig velat hålla på med, om jag är innanför eller utanför vet jag inte har inte brytt mig. Det bara är som det är. Jag är inte säker på att jag skulle vilja vara populär, är inte den där jättesociala typen faktiskt, jag gillar inte stora folksamlingar.
Ja, här är du verkligen innanför! Du är ju kärnan, hjärtat och hela själen. Nu vet jag ju inte om det hjälper så särskilt i sammanhanget att få höra detta av en cyberfrämling ute i rymden, men jag är GÄRNA med i din bloggfamilj. Du är redan med i min!
Ja visst är man ensam i sin kropp vilsen när den ena funktionen efter den andra upphör att fungera då blir man fången i sin egen kropp och de kan ju vara ensamt Kramiz
Vi är alla mer eller mindre ensamma, men här känner jag mig också innanför, orden överbrygger våra kroppars oförmågor.
Åh, jag vill också vara med, innanför. Jag är också ensam, trots barn, jobb och vänner. Jag var svårt sjuk för några år sedan (cancer) och lever med sviterna, en sargad kropp, en sargad själ, trötthet, en hjärna som inte fungerar som förr, sorgen över det jag förlorat, rädslan för att få återfall och dö, besvikelsen över familjen som inte stöttar mig. Så om du skulle se mig skulle du nog se en stark, relativt framgångsrik, pigg och glad person, men inuti är jag mest lite och trött. Och ganska ensam... Så jag är gärna med, inuti. Tillsammans med er andra.
kram och god natt/Mini
Fint uttryckt. Och märkvärdigt allmängiltigt...
Jag tycker att det är vackert hur vi alla möts här inne på din blogg. Jag tror nämligen att det är en riktig brokig skara läsare du har. Kan du inte göra ett inlägg där alla dina läsare får berätta lite om sig själva. Jag tror det hade varit jätteintressant att läsa.
Stor kram till dig från en tjej i 20 års åldern som älskar att läsa dina fyndiga blogginlägg
Jag skulle inte kalla det utanförskap där i mascara- och fylleträsket. Snarare att jag uppfattade dig som självständig och stark. Med en egen vilja och övertygelse.
Kram
jag känner mig alltid lite utanför, till och med på din blogg, alla är så genomtänkta och har hunnit före och sagt allt som skulle sägas och det jag vill tillägga är alltid så B!
Men i dag tänkte jag på dig, i går med och kommer ägna dig en extra tanke varje dag nu. Jag ville säga det till dig! För när november närmar sig/kommer så tänker jag alltid på dig lite mer. Inte bara för att alla ungar ska klä ut sig och gå tiggar rundor och dina kryss som du föreslog att jag skulle sätta på dörren för att markera mitt icke-deltagande dyker upp i mitt inre. Utan också för att du en gång talade om för oss att november inte är så grå som man tror, jag vill minnas att du redogjorde för alla soldagar som november bjöd på. Jag tänker på det nu när det känns grått. Efter en tids depression är det skönt att notera den minsta lilla solstråle. Det tackar jag dig för!
Jag har allvarligt funderat på att föreslå mina nuvarande grannar det där krysset på dörrar där man inte vill vara med.
hur många Gunnela finns det undrar jag också
Fint beskrivet,och litet sorgligt förstås!Men du har ju hittat dina tvillingsjälar också!Om man tänker på Gauss så är de flesta(80%)"innanför":undra på att det känns "litet" utanför för oss 10 och 10% på ytterlighetsändorna.Men det är också härligt för alla vanliga människor att de får förundras över oss och vara glada över sin vanlighet.
Jag pratar med dig på bloggen men jag får aldrig veta om du bara blir tokig över allt jag säger!Det skulle man ju snabbt förstå i samma rum,och med vanliga röster.Som du någongång har sagt:man vet inte om vi alla skulle umgås utan dessa omständigheter?!Dina släktingar och vänner känner ju dig och kan säkert lätt "ana" vad du tänker/gillar/avskyr/önskar/känner etc;vi andra(eller jag)kanske bara stör/missförstår/misstolkar etc.Fast ibland berättar du ju litet om dig(som idag)och jag kan tänka:några likheter, och litet utanförskap gemensamt.Men alla har väl någonting gemensamt och några olikheter?!Huvudsaken är ju att vi har varandra;att du finns för oss på bloggen och många i verkligheten!Hade gärna haft dig som syster!Och vem vet hurudana släktband/relationer vi har haft med olika människor i tidigare liv(om vi haft sådana).Vi har valt bökiga liv denna omgång:vi kanske väljer mera lättsamma nästa gång.Dina bökigheter är på sitt sätt absolut värst säkert,och det är så bra att du har beskrivit dem så underbart realistiskt/surrealistiskt(!)Men man kan inte mäta på lidandet,knappt jämföra(har jag lärt litet av dig också!)....Nu när jag har "babblat" så här mycket vill jag bara sudda bort allting...men skickar ändå:det kanske finns någonting här som du tyckte om att höra????...man kan ju aldrig veta?Jag blev inte klokare när jag pratade(som någon klok man sade,fråga inte efter hans namn)Annars:jag gillar att prata med dig även om det kan ta 5 dagar innan du säger någonting igen ;)