Mesar

jag Såg på En andra chans igår.
På tv.
Fast jag känner bara
MES handikappade!
De kan ju både äta och prata allihop.
Inte kunna gå! Bah, säger jag bara.

Men jag Vet!
Det finns de som skulle säga att jag är mes handikappad. Jag har ju permobil, och ÖGONDATOR.
Då är det väl ingen match!?!

En i programmet sa:
Nu Vet man att man klarar vad som helst. Bara man har varandra.

Då snyftade jag lite.


Fattar ni väl att tatueringen inte var riktig. En sån som man tar ur en burk när man varit duktig hos läkaren. Och det hade ju jag. En pingvin!
#1 - - Cecilia:

Jaha det var en tapperhetstatuering, nä se det fattade jag inte ;) Men nog var du värd den alltid.



Har precis fått hem din bok och jag snyftar jag också.



Fint citat från programmet, mitt favorit är ett av dina, "trygghet är en person" det bär jag med mig varje dag.



Puss på nosen

#2 - - Anita:

Hej,jaha där gick jag på en nit,mej kan man lura lätt.. pingviner är söta .. jag måste berätta en liten historia ..jag o mitt lilla barnbarn hon var fyra år ung..vi stog och väntade på bussen bredvid oss stog 4 st tjejer med långa svarta kläder och huvuddukar på ..då säger mitt barnbarn ,titta MOMMO PINGEVINER högt :) men dom skrattade som tur var:)kram



#3 - - Linnéa:

Bättre med tatuering än bokmärke......när man varit duktig hos doktorn. Appropå meshandikapp....allt beror ju alltid på vad man jämför med. Man kan alltid bestämma vilket perspektiv man intar..."du ska inte komma och snacka om spik i foten" ni vet. Minns när jag kom hem efter fem veckor i Indien. Där var de flesta mkt fattiga men verkade ändå må bra, så kom jag hem till Sverige där ingen är fattig men få verkar må bra....

#4 - - Håkan (på egen hand):

Tatueringar är allvarliga saker. Man vet aldrig vad som händer i livet och man kan komma att ångra dem. Tag Jean-Baptiste Bernadotte tex. Han som blev Karl XIV Johan. Han hade en tatuering sedan "revolutionens glada dagar" i Paris. Den tror jag han ångrade sedan, när han kom till Sverige!



Att ha Boken som lotterivinst var en bra idé. Det ska jag ordna i vårt kulturlotteri på jobbet.

#5 - - MB:

Ha ha, jag trodde stenhårt att tatueringen var äkta!

#6 - - Taran:

Det beror ju,som redan sagts,på ens perspektiv.Såg ni intervjun i Gomorron i morse?Det var journalisten Martin Engqvist och hustrun Helga B. som berättade om livet efter Martins olycka och svåra handikapp sedan 11 år.



Min syster fick nyligen 2 (små) elefanter med ett hjärta emellan tatuerat i nacken.Hennes yngsta dotter hade ritat motivet.Litet gulligt,om man gillar sådant.Till saken hör,att min syrra alltid har älskat smycken av alla slag,och klockor.Och nu hittat tatueringar som man inte behöver(och inte kan!)ta av och sätta på sig.Allting har sina sidor och korven,den har två.Kram

#7 - - O:

Precis som alla andra trodde jag att det var en "riktig" tatuering. Så COOL tänkte jag!!

Fast det här var ju ännu bättre!!! :)

Nu kan du byta motiv och tatueringsplats. Efter humör och vilket tillfälle den ska passa på.

Med häftiga naglar och tuffa tatueringar... ingen kan säga att du är en MES.

Vad blir nästa överraskning?

#8 - - Mattias:

Nu såg ju inte jag programmet, men nog har folk förbannat lätt att ge sig över. Så där i största allmänhet. Som om nånting alls kunde tas för givet. Som vi hade någon rätt alls att ställa krav. På livet alltså. Med staten, kommunen och medmänniskorna är det förstås lite annorlunda.



Jag minns en chilensk FN-soldat som varit stationerad på Haiti, hur han kommenterade att han mötte mycket större glädje där än i Chile. Det var förre jordbävningen - på Haiti alltså - med den fick de nog mer prövningar än vad de klarade av. Jag tror att ett och annat leende slocknade där för alltid, alltså förutom bland de som dog. Men i Chile skakade det också, och här tror jag det gjorde mest gott åt många.



Sverige skulle behöva ruskas om, inte tu tal om annat. Allmänt talat.



En pingvin sa du! Såna har vi här! Det var också ett namn på revolterande skolelever för ett par år sen. I år revolterar universitetsstudenterna, med stöd av pingviner. Det kanske var till deras ära du fick en pingvin? Ska vi säga det? /Mattias

#9 - - Ylva L:

Så mycket roligare om det fanns "rör inte min trakealkanyl"-tatueringar att välja på ur burken! Det sortiment jag sett är lite mer konventionellt än så.



Om man aldrig funderat på ett liv utan pålitliga ben är det en stor mental omställning att hamna i rullstol. Det är en av fördelarna med den här bloggen - du får oss att förstå hur mycket människan kan klara av. Jag tror vi alla ohandikappade läsare skulle känna oss lite mindre handikappade om vi nu blev rullstolsbundna, efter att ha läst dina texter.



Och så är det det där med positiv grundinställning. Personer med positiv grundinställning kan se sig som friska, fast de har ganska allvarliga sjukdomar. Medan personer med negativ livvsyn identifierar sig som sjuka - där olika sjukdomar dominerar och avlöser varandra. Gissa vilken kategori du Tina hamnar i, enligt mig?

#10 - - Zorro:

Tatueringar ja, det har jag en på armen. En sån där "tuggummitatuering". I går när vi skulle ro SM i 10-hugarrodd satte damlaget varsin tiger på den yttre armen så motståndarna skulle bli rädda ;)))

(Meddelåldern i laget är drygt 40 år.)