Svårt det är att springa i marmortrapporna

Klassfest i fyran.
Hade abba långkjol?
Alla skulle ha långkjol
Sa jag till mamma.
Då sydde mamma en långkjol.
Snällt.
Militärgrön med röda sammetsband.
Nedtill.
Det var svårt att springa i marmortrapporna med långkjol.
Vi hade ofta klassfest.

Tänker ibland när jag ser såna där flickor i typ militärgrön långkjol
Att det kanske blir hon som när hon är 42 känner sig lite svag i armen.

Och så är det din tur nu.
H.
När vi träffades på festen visste jag men inte du.

Man vet inte.
Du vet inte.
Ingen vet.


Men sy en långkjol
Om du har möjlighet.
#1 - - Ann - en gång på Hbu:

Mina 'marmortrappor' blev spaljén som jag först talt m snickarn om. Men han hann ej - besvikelse - då tröstade sonen mig. Det fixar vi. Och det gjorde vi - mest han. Men min långkjol är kanske de planteringshål jag lyckades åstadkomma i den hårda rotgenomkorsade gräsmattan nära både buskar o träd. Som badbaljor med rotändar avklippta tätt intill längs väggarna, ny mjuk jord och så klematisplantan som ska klänga nästa sommar.

Gillar du växter, Tina? Har du nån fin nära att titta på? Olivträd. Eller rosmarin. Menar nån hög vedartad, riktig växt, inte pelargon eller cyklamen (fast de är fina på sitt prydnadssätt)

#2 - - Karin:

Sanna ord! KRAM

#3 - - Taran:

Så mycket fint skrivet,igen!Vilken härlig mamma!En riktig marmortrappakänsla,litet svalt och halt?!Och den härligaste färgen på kjolen.Jag kunde se dig springande.Du är en sann poet.



Kom att tänka på musiktråden när de spelade Erik Satie på Kulturnyheterna i SVT 1 tidigare i kväll.Jag tog fram en Satieskiva med "Trois Gymnopédies" och "Six Gnossiennes" och lyssnade,och läste om Satie:Stravinsky described him as the oddest person he had ever known and at the same time the most rare and constantly witty.(..."I feel pritty...",no:witty...ur West Side Story...;))Och jag tänkte på dig när jag läste hans "instructions" (på engelska här):From the tip of the thought;Wonder about yourself;On the tip of the tongue.Verbala kommentarerna kunde lyda:What do I see?The Brook is all wet;Here is the wind;The Poet is shut in his tower;The Poet meditates,without seeming to.

Inte konstigt att man osökt kommer att tänka på din genialitet när man samtidigt skrattar när man inte fattar någonting; och förstår på sitt eget sätt pyttelitet(kanske?!?)eller mera än man tidigare trodde var möjligt?!?



Bladlusen ingick i en artikel som hade rubriken "Mannen-ett mål mat" och var så där kusligt hemsk som bara naturen kan vara(som någon skulle säga...)Jag såg mig själv som en bladlus(alltid en strategi att överleva;och oemotståndlig försvarslös och klumpig).Måste medge att kommentaren kunde verka litet ovanligt "udda"!Men jag tyckte alla behövde ett smakprov ur Naturskyddsföreningens tidning också:välskrivna naturnära artiklar att läsa.

Du sade ju att jag skulle fortsätta skriva!Francke förstod att det var litet farligt sagt av dig!!!Kram



PS "The three evocative Gymnopediés were written in 1888.Their curious title suggests the festival dance of naked boys in acient Greece." ,om någon var intresserad ang. Satie.

#4 - - Taran:

Ber om ursäkt för felstavningen på "pretty".Ordet "witty" påverkade starkt,tror jag.

Erik Satie spelades igår under Sara Mannheimers nya bok-reportaget,om någon undrade.Önskar en bra dag!

#5 - - Mattias:

Äntligen har jag samlat mig till ett svar: Ja nog hade abborna långkjol då och då. Det är jag ganska säker på. Fast bara tjejerna, inte B och B. Det är jag ganska säker på.



Annars ett småknepigt inlägg att förhålla sig till; egna långkjolserfarenheter har jag just inte några. Även om jag unnar mina söner såna, fram för queer! Men det är en annan diskussion.



Annars blev jag lätt förstämd av ditt inlägg, tolkade det som att en väninna fått samma diagnos som du? Nå det verkade privat och personligt och får förbli så. /Mattias

#6 - - Kristina S:

Precis så! Att sy en långkjol som en liten flicka drömmer om, det är alltid välinvesterat! Kanske det bästa man kan göra när man ju aldrig vet framtiden. En underbar mamma som har gett sin dotter mycket kraft.

Jag kan tyvärr inte sy, varken långkjolar eller något överhuvudtaget. Där har man missat många chanser. Men detta att göra någon lycklig just på det sättet som denne vill, hur galet det än verkar - när man lyckas med detta så är det de mest fantastiska ögonblicken i livet.

Vet du Tina, jag tror att du faktiskt syr långkjolar ganska ofta till oss som läser dina texter.

#7 - - eva:

Jag dör nog i morgon eller nästa vecka eller om 20 år (inte så bra). Hur som helst så tänker jag emellanåt på att tänka på att jag alltid ska sy den där långkjolen. Och slippa ångra att jag inte gjorde det.



PS pritty tyckte jag mest var humor!

#8 - - Helena:

Hittade i en bok ett nytt favoritcitat som jag burit med mig i några dagar - ville bara prova det här också... kanske ska det bli ett nytt motto eller en livstråd för mig, gillar iallafall klangen det gav inuti mig !

Lars Gyllensten: "Det finns inga skäl att stiga in i framtiden med gott mod, därför måste vi, utan skäl, stiga in i framtiden med gott mod".



Tänker som Skorpan Lejonhjärta ( var det väl ??)att ibland måste man göra det svåra för annars är man bara en liten lort - eller om det är för att man är en liten lort som man vågar göra det där svåra ?

Och ibland orkar man kanske inte hålla sig vid gott mod, eller våga det svåra - men kanske lite oftare än vad man egentligen tror sig om att kunna,våga och orka om man funderar över vad alternativet är ??

Eller ?

#9 - - Ylva L:

Jo - Frida hade långkjol. Jag var ju inte blond, så jag identifierade mig med Frida. Fast jag hade ingen långkjol. Tror inte jag ville ha. Men min mamma sydde en till min Barbie. Hon var ju också Frida.



Däremot har jag skridit nerför marmortrappor i en kortare kjol, som jag gjort själv. Varför kommer jag inte alls ihåg. Men jag och några andra gick mannekänguppvisning i Blå Hallen, när jag var tolv ungefär. Fast varför?

#10 - - Francke:

Inte farligt, kärleksfullt! Så där när vi uttrycker nära behov. Vadå, jag?, skulle en Autonom säga. Men vi kan inte kontrollera varandras tolkningar och var och en av oss får stå för sig själv, medans vi andra kanske skrattar "när man inte fattar någonting". Härligt, så kan det vara. Nej alla har sitt uttryck, DET kan jag säga med eftertryck. Och i en familj lär man känna varndra, på gott och ont, och lär sig varndras dialekter. Språk är kul!

#11 - - Irving:

Jag hade en röd långkjol, i manchester. Och om jag inte helt missminner mig hade jag en väst till också. Som mamma hade sytt. De är duktiga våra mammor. Och de där klassfesterna, de gick inte av för hackor. Vad roligt vi hade. Särskilt de där festerna vi hade ute i sommarstugan. Skönt med fina minnen...

KRAM

#12 - - HME:

Dottern (som går i 5.an nu) provade min sån kjol för någon månad sen. Som mamma sydde. Den har spiralformade våder i blommigt och vanligt jeanstyg. Men på klassfesterna hade jag ändå oftast de blåa gabardinbyxorna. Kjolen var liksom för fin för mej. Men jag var glad ändå. Roligast var att bumpa med Micke.



#13 - - HME:

Dottern (som går i 5.an nu) provade min sån kjol för någon månad sen. Som mamma sydde. Den har spiralformade våder i blommigt och vanligt jeanstyg. Men på klassfesterna hade jag ändå oftast de blåa gabardinbyxorna. Kjolen var liksom för fin för mej. Men jag var glad ändå och dansade - och bumpade med Micke när det var som allra bäst.



#14 - - Kusin Hedvig:

Hej Tina!

Jag har läst din bok igen.

Du är en riktig författare.

Författare måste vara kloka, för annars blir boken meningslös.

Författare innehåller och kan dela med sig något meningsfullt genom texten de skriver, så att det blir en hel bok, som är värdefull att läsa.

Att skapa en hel bok av värdefull text, meningsfull för andra.

En hel bok.

Det är en beundransvärd förmåga, tycker jag. Du har den förmågan.

En unik förmåga.

Ibland när jag läser dina texter, så ger de en ”aha-upplevelse” – ”javisst, så är det, även om jag inte tänkt på det”, eller ”Ja visst, så kan det vara”.

Ibland är texterna roliga, man småler. Ibland gråter man.

Ibland, men mycket sällan, håller jag inte med, men förstår ändå din synvinkel.

Ibland har du förmågan att säga till oss som läser: ”Så får man vara, så får man tycka. Det är helt OK. Om det blir så”. Med det är du en riktig författare.

Stora kramar

Från kusin Hedvig

#15 - - bitterfittan:

jag ser miffobiffo ut i långkjol....

#16 - - cecilia:

"Vem vet inte du, vem vet inte jag, vi vet inget nu, vi vet inget i dag." Från Lisa Ekdahls fina sång. Sen det ofattbara drabbade pappa har jag ett motto "carpe diem" man vet aldrig "när showen är slut" kram