harpasione

...och dock rör hon sig...
(Galileo Galilei)

Ja till slut kan det vara allt som återstår. Du finns i mina böner! Mooseeyes

Jag bär dig i mina tankar. Vi är många som gör det.

Poeten i dig lever nog länge och blir bättre och bättre;)Du skriver så vackert,så vemodigt!!Heja Harpasione!Vad du än gör, sluta aldrig skriva;) Kram från
Taran

Vi älskar dina ord...antingen de är som här vemodiga eller som ibland bitska...alla känslor uttrycker du så vackert. Så...jag säger som Taran,lova att inte sluta skriva, du ger oss så mycket, vi behöver dig. Kram Maggan

Tystnad från dig? För inom dig har du väl alla ljud och röster som du nånsin stött på. Om bara gråt skulle vara det som är, så får du väl gråta! Dú har säkert gråt för soliga dagar, gråt för saknad, gråt för förtvivlan och alla slags gråt. Men jag hoppas verkligen att du kan fortsätta skriva och meddela dig med oss och vem du nu vill meddela dig med! Jag har börjat funderat, sen 40 år ungefär, på när vi är som nöjdast vi människor. Jag har inte kommit på något ultimat svar eftersom vi är så osannolikt olika mitt i all likhet, men en sak som jag tänkt på är att människor som är nöjda för stunden (tyvärr tycks tillståndet inte vara så länge i taget)ser fria ut. De är mjuka och avslappnade i kroppen och gör kanske nåt de tycker om, lite fokuserade så där. Kroppen har du ju tyvärr svårt att styra (jag vet, det är bara förnamnet!) men kan du inte försöka hitta ett antal såna här stunder varje dag. En annan grej jag tänkt på är att musik är det språk vi tycks naturligt intonade på, så jag lyssnar alltid på musik för att hitta nya stämningslägen eller tankar. Just nu är jag glad att jag hittade denna på Spotify, lärde den av Lasse Sörlin i Malung i somras. Musiksmak är olika, men kanske kan du glädjas med denna ringländer (som är 'schottis' i mellansverige)? http://open.spotify.com/track/21SZicx7x8VZQbBtdnzN6h Kram från Skogen

Inte förrän nu upptäckte jag att du är tillbaka! Det känns gott, fastän jag anar att din tillvaro krympt ytterligare...

Även hos mig har sommarens trollsländor påmint om dig. Du finns ofta i tankarna och jag är glad över att det börjar röra sig på detta forum och över att få umgås med din stora vänkrets igen.

Kram till er alla

Jag funderar över hur du har det och hoppas på att du kommer att ha möjlighet att fortsätta meddela dig med din omvärld. Tack för det vi fått hittills, dina skarpa vackra poetiska formuleringar. Önskar dig lindring och bättring.

Med kärlek, respekt och lagom stor vördnad- du är en fantastisk stilist och poet. Tänker på Tranströmers - valv efter valv som öppnar sig inom oss människor och allt vi bär inom oss. Allt du bär inom dig som fortfarande är så levande och som jag uppfattar det/dig - så starkt ! Inser att jag ju inte kan förstå hur du har det och blir lite ledsen av dina rader och över det faktum att jag inte kan göra något för dig... Mer än att skriva ned mina funderingar och vara glad över att få läsa dina formuleringar. Kanske påminnas om att vara glad och tacksam över mitt liv just nu...

Hej!Också jag är glad över att du redan är tillbaka!
Tack för ditt mod att uttrycka dig så naket.
Med kärlek vill jag följa dig så gott jag kan.

Kram från Ann-Marie Johansson

Gråt...
Gnissla tänder...
OCH svär...
Hur mycket du vill...
Allt att föredra framför apati...
Gör allt du måste...
Kram Kram

Håller fullständigt med Helena. Jag har dock svårt att hitta ord. Men mina tankar återkommer ofta till dig, efter ditt fina sommarprogram i P1. Jag önskar att mina styrkekramar i tanken kunde hjälpa dig...

Så vackert alla skriver! Inte minst Evas fyndiga observation i början och hur Mari lät trollsländorna påminna sig om Tina. Låt detta bli dig tröst - och det gör du naturligtvis - att dina vänner troget fortsätter samlas kring dina ord, tar in dem och gör dem till något eget. Vi finns kort sagt hos dig. Många! Du är inte ensam! /Mooseeyes

Halvslutna ögon Ok!
Apati ?? Nej, nej, nej!
Tystnad.
Jag hoppas du fortsätter att dela med dig av dina tankar! <3 <3

Så listigt: skriva en halvdikt och sedan den andra efter en stund. Så att folk får tänka till.
Vad roligt att Du är tillbaka, Tina!

Det är helt ok att svära, gråta och gnissla. Apati, halvslutna ögon och tystnad också - i viss mån. Mota dem med ditt inre. Där finns allt och det kan ingen beröva dig. Jag har blivit begränsad och , kan inte göra smycket av det jag tycker om. Jag är då tacksam för allt jag hunnit göra i mitt liv så att jag kan blunda och känna hur det känns. Att plocka svamp, åka skidor snabbt nedför en pist när svängen är perfekt, cykla på en grusväg, galoppera på en häst, att sniffa på en bäbis, simma i en mörk varm skogssjö... I bland njuter jag av att ingen kan ställa så stora krav på mig och jag får vara ifred i min lilla introverta värld. Men för mig är du extremt extrovert så även om du kan (kunde) njuta lite av ditt inre rum, så har du fått för mycket av det. Det ÄR orättvist men det hjälper inte upp saken. Men trots det har jag aldrig hört dig bitter. Vilken styrka! Du är min idol.

Tjafsigt att det blev fel och dubbelt!

Ann-Mari: Det har ingen betydelse att det blev dubbelt - det var verkligen så fint skrivet.

Tack harpasione och Ann-Mari för fina ord.

Känner enorm tacksamhet för att få hänga med dig litegrann underbara du. Jag tror att jag sagt det förr men om jag vaknar imorgon bitti och har blivit en ÄKTA häxa så kommer min vän som har en sjuk 5-åring och du Tina att märka det först. Kram

En gång försökte jag fasta under gymnasietiden. Jag klarade att varva ner en halv dag sen gick det inte längre..

Jag är också extremt extrovert. Att varva ner till apati och tystnad skulle vara ännu svårare..

Berätta om sommaren, snälla. Vad hände?

Jävla skit! Här sitter ni och skriver allihop flera veckor i förväg. Jag trodde ni hade semester. Hm ... det är väl bara att torka tårarna och bita ihop. Välkomna tillbaka, Harpasione och alla andra. Trevligt att träffas igen

Tackar Håkan med Gerd, kul att du inbegrep oss allihopa i ditt välkomnande och tack detsamma. Visst är det härligt att ses igen !

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/felaktig-gen-ger-als-sjuka-skydd kanske kan vara intressant om du inte läst det ännu Tina.

Vaket Alex! Det ser ändå hoppfullt ut. Flera forskarlag med Annelies Van Hoecke i spetsen tycks vissa om att det finns en hämmare de kallar Epha4. De har gått från zebrafiskar, över gnagare till mänskliga prover. Det kommer säkert ta tid, men det verkar vara ett genombrott!

Det är bra att det finns forskning om ALS och andra sjukdomar, men tyvärr verkar det ta en sådan tid att få fram läkemedel.
Kan man tänka tillbaka en mutation, som en gång skett? Hmmm.
Det skulle vara praktiskt om man kunde det.

Millan: Det förefaller snarare handla om att vissa personer verkar ha en genförändring som gör att de klarar av ALS bättre och därför lever längre än de flesta andra som drabbas.. och det tyder ju på att det finns någon form av substans som hämmar sjukdomens förlopp, som Franck skriver.

Ojdå. Har väntat på 1 september, men gjorde ändå en titt in i dag. Har saknat denna blogg i sommar.
Min kompis som hade ALS och som var orsaken till att jag fann denna blogg somnade in på försommaren.
Hon hade nog inte den gen som forskarna hittat.

Instämmer med Mooseyes: vi samlas troget kring dina ord. Vi har längtat hit. Jag hoppas att du nu väntar på 1 september som självpåtaget semesterslut för att skriva mer.