Tina, du är ju så klok...När jag tänker efter så är "feg" naturligtvis motsatsen till modig. Vet inte riktigt vad motsatsen till rädd skulle vara, i så fall orädd.
PÅ "Kungen och Majkis"- bloggen kan man läsa ett fredagsord från den 6 januari 2012 apropå mod:
"Courage doesn't always roar; sometimes courage is the quiet voice at the end of the day saying : I vill try again tomorrow"
Jag älskar skräckfilmer.Minns när man som barn tittade på Frankensteins monster och blev skitskraj och knappt vågade sova efteråt. Idag är man härdad, och blir inte skrämd av någon film. Istället har skräcken flyttat över till åkattraktionerna på Liseberg och Gröna Lund. Jag vägrar att sätta mig i något som rör sig där. Då kan man tala om att vara rädd, ja, ren skär dödsångest är väl ändå bättre att kalla det. Inte ens om jag skrapar längst ner i djupet, finns det någon liten smula modighet som skulle få mig att åka. Det hjälper ju inte ens att blunda eller titta bort, som man kan göra i en läskig film
Då sätter vi upp The Dead på listan.
Jag märker att du inte kommer vidare från S.
Har därför bidragit - tyvärr inte med något du kan titta på, men lätt kan föreställa dig. Det handlar om två sorters ungspotatis: "Sesamstekt potatis" och "Senaps- och apelsinpotatis". Inte helt oväntat var potatisen som fick bli sesamstekt i olivolja knaprigt god, med sesamfröna som extrakrydda som knastrade gott mellan tänderna, medan den mjuka potatisen fyllde gom och mage med sitt mjuksnälla inkråm. Medan senaps- och apelsinpotatisen som väntat var mycket märklig. Smakerna blandade sig aldrig, så ibland smakade det senap ibland apelsin på de stackars potatisarna. Mer ett straff än en ynnest att få den såsen hälld över sig om och om igen. "Ös flera gånger." ja ja. Vi åt konfunderade och undrade varför någon fick för sig att prova och rekommendera denna kombination. Om du aldrig hann smaka apelsin i kombination med potatis - så anser jag att det inte var någon av de större förlusterna. Kom igen med någon annan bokstav, så ska jag göra ett rejält försök med något annat än potatis.
Om mod kan man säga att det är att gå in i något eller att göra något trots att man är rädd.
Och att våga fråga sig vad som krävs och handla som svaret säger är väl också modigt.
Gerd hade det modet i hög grad och jag tycker att det smittade av sig på alla i oss runt om. Det har vi gott av än, det blev en gåva som gör att jag idag tex. har henne med mej på semesterresan.
Jag tycker ändå inte att det är riktigt rättvist att Skalman ska få mindre beröm för sin hållning än Lille Skutt. Många Små Skuttar finns det som väljer att skrämma upp sig tämligen frivilligt. Och många Skalmän (av båda könen) finns det som visst skulle kunna reagera med rädsla, men som tar sig samman i tid och låter bli att bli det. Det är inte bara, eller alltid, en läggningsfråga, ofta är det en fråga om val man gör.
Vad jag är rädd för? Ja inte döden i varje fall, tanken på att den kan lura bakom närmsta gathörn skrämmer mig inte mycket, eller alls kan jag nästan säga. Nej då är det nog mer fysisk smärta som skrämmer mig. Tortyr verkar inte vara någon hit att utsättas för. Fast så överjordiskt rädd för det vet jag inte om jag är heller; men nog har det hänt att kallsvetten brutit fram vid en och annan pinoskildring man har tagit del av. /Mattias
Zombie som äter folk blir man nog om man inte fått riktig mat på länge...... Moahahaha, du kommer att vara ruskig men jag ska mata dig med isterband!