Varför?

Jag faller ihop.
Det är så kyligt.
Så kallt här.
Jag vet varför jag fick als.
Dels för att jag åt upp det svarta goda som blir i stekpannan när man stekt falukorv i margarin.
Dels för att jag har tre så fina syskon.
Det vore inte rättvist om jag inte fick als.
Dessutom har jag syndat.
Förutom falukorven.
Det berättar jag om en annan gång.
Kanske.
#1 - - Miriam :

Jag har också ätit det svarta efter falukorven. Det gjorde knappast pappa. Han fick als.
Kram till dig.

#2 - - O:

Jag har fem fina syskon! Jag äter fortfarande det svarta. Syndat har jag gjort många gånger. Medvetet och omedvetet. Inget vet vad som väntar mig.
Ingen kan ändå förklara varför just DU fick ALS.
Kanske för att vi andra ska lära oss kämpa när den dagen kommer! Du är vard all beundran och all sympati. Mycket, mycket har du lärt mig!!

#3 - - Ulrika :

Aj fan! Är det svarta så farligt?? Hade jag ingen aning om :)
Tack Tina för att du delar med dig av din sjukdom! Det gör mig mer ödmjuk till livet.
Kram till dig från mig!

#4 - - Ylva La:

Nej, ha-det-bra-straff tror väl varken du eller jag på? Men jag blir nyfiken på vad du har gjort när du har Syndat. Känns som om det inte är så stort om det inte skymmer utsikten.

Att du faller ihop av köld är värre.

Du är så .....(VALFRITT STYRKEORD) fantastiskt tålmodig du spröda kvinnoblomster! Om man vandrar i snålblåst med små, hårda snöflingor som piskar en i ansiktet, tänker man: när jag bara kommer fram, in, får torka mig.... Man vet att situationen kan förändras. Men när man sitter där man sitter och t ex fryser, och möjligheterna till förändring är så.....(VALFRITT STYRKEORD)......begränsade. Dag efter dag. Du är unik och beundransvärd.

Intensivsänder varma tankar.

Svar: På a säger jag inget och på b säger jag jävla.
Harpasione

#5 - - kerstin utbult:

Hej Tina. Vi har setts några gånger. Jag vikarierade som din personliga assistent några gånger, hann tyvärr inte bli särskilt van och skicklig. Var på ditt fantastiska releasparty och har läst och rekommenderat din bok till många. Du finns med mig och jag sänder dig varma tankar.
Kerstin

Svar: Hej kerstin!
Harpasione

#6 - - Helena:

Nä - så funkar det inte tror jag ! vet inte riktigt om Gud finns, håller på och bestämmer mig ( tror jag) men iallfall tror jag inte Gud finns i någon dömande, rättviseskipande variant som väger gott och ont och "straffar" de som inte gjort rätt och riktigt... En sådan guden tänker jag hoppa över, jag funderar mer utifrån att ha snöat in på Olle Carlssons böcker ett tag nu( men det är en helt annan diskussion)
ALS är bara helt skit, vilket inte är så bara ! Precis som cancer, krig, svält, miljöförstöring, droger, mobbing, trafikolyckor, - ibland har vi ett finger med i spelet, en del annan skit bara händer..oavsett !
Du är fortfarande en jäkla rolig människa och du gör ett riktigt viktigt jobb med den här bloggen, precis som många redan sagt, för du skriver om livet och påminner om vad värdefullt det är !

Svar: Det som är bra med straff är att man sonar det man gjort.
Harpasione

#7 - - Linnéa Lindéh:

Alla skriver så bra och kloka ord. Allra mest du. Även om jag inget skriver själv så kan du vara säker på att jag läser din blogg med stor behållning. Massor av kärlek och värme till dig!

#8 - - Lena C:

Jag är så imponerad av dig, helimpad! Läste nu i en kommentar att du har släppt en bok, blev mycket nyfiken och intresserad. Skulle verkligen vilja köpa ett ex, men vet inte titel eller annat, hjälp mig!
Varma kramar!

Svar: Om det bara var jag heter den. Verbum förlag. Köp gärna tio ex.
Harpasione

#9 - - Lotta Ax Sandin:

Jo men straff som soningsmedel fungerar väl bara om straffet står i paritet till det man gjort tok?

Svar: Det kan man aldrig veta.
Harpasione

#10 - - Lotta Axelsson Sandin:

Hmm. Fast det beror kanske på vem man tillåter sätta straffskalan? Är den hemlig och sätts av gud och du vet inte förrän du står vid Pärleporten? Hu. Eller är det religionstolkarna? Det är också otäckt, stening och skam är inte så kul. Lagen? Sure, den är ju ändå beslutad av oss alla i någon slags medelväg i vad som är rimligt att det ska ta för en människa att sona. Men om det är ett brott på en skala där du bestämmer graden av hur allvarligt det är, så är det bara du själv som kan nå den tidpunkt i livet när du kommer till insikt om att "det där var riktigt dumt, det kommer jag aldrig göra igen". Då borde det väl vara färdigsonat. De straff man får utöver denna tidpunkt är bara orättvist.

#11 - - Helena:

Fortsätter....Är det ett "yttre" straff som gör att man sonar sina "brott" ? Och vem är det då som "bestämmer" vilket straff som är det "rimliga" ? Håller med Lotta om Lagen på ett sätt borde vara ett slags rättesnöre, men samtidigt så borde det väl också vara upp till brottsoffret att bestämma hurpass illa man farit ? Inte enbart jag som förövare som kan sätta punkt för när jag sonat ? eller ??
Skam tror jag fyller en kollektiv funktion - djupt inne i oss som sociala varelser ligger det ett grundläggande behov av att få höra till flocken och då kan vi inte bete oss hursomhelst mot varandra. Det gör att jag också behöver försöka göra mitt bästa för att inte "skämmas" för att jag är så snål,lat, småaktig, fördömande eller vilka mindre goda sidor jag nu dras med... Givetvis satt i ett sammanhang, en historia, en kultur . Finns väl ingen given sanning om det är OK att rapa i offentliga sammanhang eller visa knäna, men skäms gör de flesta av oss när vi upptäcker att vi gjort bort oss....Så skammen greppar jag tycker jag, men straffet ??
Och NÄ,tycker inte att ALS ska/ kan betraktas som ett straff för gjorda brott. Inte heller att födas med funktionshinder eller mista sin älskade i cancer skulle kunna vara några rimliga straff för någonting... Nä, nope, nicke - det tycker jag inte !!

#12 - - Elin:

Jag frös också. När jag åkte ifrån er.

Svar: Ja visst drog det kallt...
Harpasione