Läs baklänges ,

forts. Vi hukade över varenda hundskit i vägkanten. Plötsligt vacklade jag och tryckte min fingervante i en lös gul. Då gav vi upp. Jag bar min vante på utsträckt hand hem till Ann-Kristin. Vi lekte och mamman tvättade vante. När jag gick hem hade jag en blöt vante i en plastpåse. Ett rikt liv.
#1 - - Kajsa g:

Fint minne för alla sinnen :) vilka detektiver!

#2 - - Helene:

Minnen! Du beskriver så målande. Jag ser det framför mig. Härliga minnen!!!
Är glad att du är tillbaka.

#3 - - MB:

Hahaha! Hur gick det med skon då??

#4 - - Ylva La:

Du verkar ha en dragning åt detektivhållet. Hundskitsspaning och smygningar.
Vad hade ditt signum varit om du varit TV-deckare?
Gissar på något ännu mer eljest än kakadua eller godisklubba.

Svar: Förstoringsglas! På tok för lite förstoringsglas i moderna deckare.
Harpasione

#5 - - Pia:

Hej igen! Hur har äckelvärmesnusksommaren vart för dig då? Själv har jag inte uppskattat en enda grad av det s.k. underbara
vädret....

#6 - - Siv :

Vilken underbar historia och så kreativa ni var - även om ni inte spårade "avsändaren". Fick mig ett gott skratt. Hoppas verkligen att du mår...ja, vad säger man... så gott som möjligt. Kram (i vanliga fall kramar jag inte "okända" människor.
Varma tankar / Siv