harpasione

Det är lätt att förstå din desperation och frustration. Jag önskar SÅ att jag kunde göra något för dig. Så länge du orkar vara här är det nog många som vill vara här med dig också. Kram

Jag kan svära och säga ett gäng obscena ord högt åt dig och vråla lite om du vill. Annars är det inte mycket man kan göra men kram på dig

jag vill vara här men vet inte om
välmenande bloggbesökare är nåt uppbyggligt
för dej, Tina.
Saknar snorkfrökens uppkäftigt befriande inlägg o det antar jag att du gör också.
Känner mig så klumpig o okunnig...
Önskar dig en frisk doft o en rymlig innehållsrik bild - kanske av Lars Lerin...

Antar att många läst och läst och läst.
Utan att kommentera. För att vi inte kan sätta ord på det vi tänker och känner.
Du vet säkert vilka av oss som läst både detta inlägg och föregående, utan att skriva något.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra eller säga. Du har lärt mig så mycket och jag har inget att ge tillbaka.

Jag är en av dina tysta följare av din blogg. Har följt dig mer eller mindre från början och mot ditt slut. Lidit med dig utan att ens visa att jag funnits vid din sida. En viktig sak som du fått mig att inse och därmed sörja för mitt eget liv är möjligheten att avsluta mitt liv då jag själv känner att det verkligen är dags. Att låta mig själv och mina närmaste nära och kära följa en omöjlig kamp mot ett slut som trots allt kommer att ske, känns som ett sjukt ovärdigt sätt både mot mig själv och de som jag vet älskar mig av hela sitt hjärta. Jag har ljugit, ljugit för läkare och den välfärdssjukvård vi ser som självklar. Jag har ljugit ihop en dödlig arsenal av mediciner som jag vet kommer att kunna avsluta mitt liv den dagen jag hamnar i en liknande situation som din. Jag har dessutom ärligt berättat för dem som står mig närmast att detta också kommer att ske. Med en smärtsam övertygelse har vi alla kommit fram till att beslutet, vare sig det är rätt eller fel, ändå är ett klokt beslut. Det finns trots allt bara en utväg från detta liv, både för dig, mig och de vi älskar mest av allt här på jorden och det är döden. Vare sig vi vill möta den eller inte så kommer vi till slut att göra det. Jag har genom buffel och båg lyckats skapa en utväg på detta liv, om nöden kräver det..Jag kommer att ta den möjligheten innan det är för sent både för min skull och för mina nära och kära. Sen må bäst före datumet på dessa mediciner gått ut för länge sedan den dagen det blir aktuellt, men jag är inte så knusslig med sådant. Trots att de kan kännas malplacerat så vill jag skicka enormt många kramar till dig.

Tack Berit.

Vill också bli fri. Två ggr har man mot min vilja återupplivat mig under sommaren. När jag var barn sa mamma att min vilja satt i en grantopp och växte. Numera tror jag mamma gled lite på sanningen, det var nog en vass en! Tänker alltid på Dig men vill inte göra någon upprörd så jag ska sköta mig hädanefter på min scoutheder "Alltid redo".

Vill du vara fri med mig och åka till någon fin fågellokal och titta på gässen som sträcker mot värmen och friheten?

XXX

Jag har en, av många, knäppa egenskaper. Nämligen ett sanslöst bra lokalsinne. Jag kan liksom se omgivningen uppifrån. Många som varit i skogen eller på sjön med mig har varit livrädda för att jag inte ska hitta tillbaka, men jag kan bara inte gå vilse. Jag kan bara gå rakt ut i skogen och sedan omslutas av träden, fälten och hela tiden veta var jag kommit ifrån. Samma sak gäller i stan, jag bara hittar utan kartor eller något annat hjälpmedel. Jag har en variant av fotografiskt minne och älskar kartor, de fastnar i någon hjärnvindling och hem hittar jag. Nu hade jag aningen vårdslösa tonåringar till föräldrar och från jag kunde gå släppte de mig lös som en loppig hittehund och jag såg väldigt bra i mörker tidigare så tid på dygnet spelade ingen roll. Jag saknar skogen och havet mer än allt annat, jag är nog ett troll, för inte är jag någon Bauerprinsessa. Vet Du hur mycket jag saknat dig de senaste månaderna? Lika mycket som femtio varv i kajak runt Grönland. Jag önskar jag levt på vikingatiden, som man, och seglat dit vinden fört mig, norsk viking inte svensk kåldolmsplundrare!

Åh tycker du också om mossa, och lavar också kanske? Jag älskar skägglavar men nästan lika mycket tjock mjuk björnmossa. Kan man få bjuda på en rökt flundra med ångkokta granskott?

En stor kram från den numera väluppfostrade tant Grön!

Snorkfröken, min vilja satt i skogen och växte. Jag tittade ut en plats längst en stig där det växte ormbräken. Har alltid haft en dragning till skogen. Tycker ni gör rätt i att gå vilse i dimma och skog. Det är ett mjukt och dramatiskt sätt att låta omsluta sig av evighetens slöjor. Jag önskar att både du Tina och du Snorkfröken blir respekterade i era önskningar av de som kan påverka er tillvaro. Gör de inte det så rym ut i dimman!

Snorkfröken!! Härligt att höra av dej! Kändes som skogsluften svepte in när jag läste dina inlägg. Väldigt själviskt förstås när du helst ville bli kvar i mossan. Stick dit så snart det går med Harpasione o flundror.
Nåt hurtigt spelar i huvet : Ja jag kommer, hälsen glada vindar... Se dem än som i min barndooms stunder, följa bäckens dans till klarnaad sjö.?! Kram( fast det är tusan så påfluget.)