,,Trasor

Iallafall jag
Har mycket svårt att slänga kläder i soporna
Lämna bort går bra
Värsta fall mattrasor
Eller fönstertrasor
Fast jag sällan tvättar fönster
Så var är alla mina kläder?
Min orange brun vit randiga supersyntetiska tröja
Med insvängd midja
Sitter den på någon svettig och fattig tolvåring?
Gnuggar min rödrutiga bussarong fönster?
Plyschtröjan?
ElvisJeansen?
Hemsydda långkjolen?

Klassfest i sexan
Ryktet sa att ALLA Skulle ha långkjol
Inte köpa
Inte köpa tyg
Snälla mamma syr av det hon har
Militärgrön med röda sammetsband.
#1 - - Ann-Marie Johansson:

Länge leve återvinningen!
Det hände att min mamma skickade kläder jag vuxit ur med våra missionärer. En gång satt jag på en bildvisning och fick syn på en av mina klänningar. Jag minns att jag blev glad.
Nu har jag och en väninna en liten syjunta. Hon är duktig på att laga kläder och jag lär mig var efter. Det gör mig också glad.
Nu tredje glädjeämnet: Sigtuna kommuns almanacka i år är i hög grad inriktad på återvinning. Bilden för februari var en närbild av ett hål på en gammal filt som håller på att lagas. Jag tyckte att det var en fantastisk bild och jag tänkte på att den bilden tittar många i vår kommun på under en hel månad. Jag undrade över hur mycket den inspirerade till återvinning?

Tack för din inspiration till återvinning!

Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie

#2 - - Catarina:

Du skriver bland annat om en plyschtröja och jag kommer att tänka på plyschoverallen som jag önskade mig i julklapp julen 1977. Jag var 11 år.

jag önskade mig så innerligt en mysoverall i plysch. Jag försökte få mamma och pappa att avslöja om jag skulle få den efterlängtade julklappen. De vägrade såklart att avslöja vilket.

Natten till julafton kunde jag inte somna. När alla övriga i familjen somnat smög jag ner till källaren och rummet där klapparna förvarades. Jag klämde på alla paket det stod mitt namn på. Runt ett paket fanns det inget papper. Jag stack försiktigt in ett finger och JA där i paketet fanns något av plysch!!

Jag andades ut. Gick upp och la mig och somnade omedelbart.

Nåt år senare när jag vuxit ur den bruna plyschoverallen sydde vår händiga granne en bikini av den. Här slängde man inget. Det skulle återvinnas.




#3 - - KaosJenny:

Återvinning blir man glad av. Gav för någon dag sedan bort en massa gardiner (håller inte just på med sånt längre) till en 17 åring som ska ha sommarföretag med att göra tygpåsar och trycka på dom. Ger ofta bort kläder och det som inte går att ge bort hamnar i tyg-garderoben. Där har vi ofta fyndat och gjort nya kreationer till maskerader och tygvärldar. Känns konstigt att bara kasta saker. För mycket torparblod i ådrorna tror jag, intet må förfaras...

#4 - - Anne-Marie:

Å, vi hade också klassfest i sexan med långkjol! Mamma sydde en, faktiskt av köpt tyg som jag minns det. Och plyschoverall har jag också haft, en klarröd. Tror den blev omsydd till något plagg till min lille bror när jag vuxit ur den. I trasmattorna min mor har vävt känner jag igen många mönster från barndomens påslakan och gardiner.

#5 - - Anita:

Du skriver så levande att man bara dras in i din berättelse.. de kom fram minnen som var gömda långt inne:) när jag var ung på 50-talet e född 43 tillhör den äldre generationen som de så fint heter jag kommer i håg Brigitte Bardot klänningarna med med utsvängda underkjolar..rosa eller blått ...baddräkten var av bäckibölja så när man skulle opp ur vattnet så såg man ut som en stor balong..0 snäva jeans som man fick sy in nere i källaren så inte morsan såg det ..o så gummistövlar som var nervikta lite grann så stod det antingen Elvis eller Tommy på dom stog de Tommy Steele så åkte man nästan på stryk:) sen kom 70-talet med sina bruna o gula gardiner o tapeter som såg ut som tegelsten...min pappa skulle alltid ha sånt som kom ut t.ex tvapparaten han köpte med testbild på rutan som självklart måste fixas till..1 kanal fanns de ju bara men de va bra nog..vi var 5 syskon o jag var äldst..de va kul när man samlades framför o pappa måste ju självklart fixa bilden oxo..mamma sa inget men lite röd i ansiktet var hon..oj de finns mycket att berätta från de man var liten men nu måste jag stoppa här ..annars så slutar jag nog aldrig..tack för att du tog fram lite minnen...o de kan ju inte vara så intressant..jag älskar o skriva ..o den som har läst hit nu e värd en medalj..tackar för mej :)

#6 - - Anita:

P.S TVn kom ju före 70-talet såklart.jag skriver som jag talar fort o ibland blir de lite tokigt :)

#7 - - Hillevi:

Och vi hade också klassfest i sexan med långkjol som mamma sydde. I två sorters jeanstyg som gick i spiral ner. Fin. (Jag har den kvar.. men snart, snart ska den till klädinsamling..)

#8 - - Hillevi igen:

Nästa vecka ska jag besöka sevärdheten "Sylvis döttrar". Det ser jag mycket fram emot.

Svar: Va ä de!??
Harpasione