harpasione

Har inget att berätta just nu, men bra, så vi vet. ;-)
Jo jag åkte från soliga Kalmar igår till regniga Göteborg, rätt okej, men rätt blött. Gick ner mig i en geggig röra i skogen, shlurp sa det. Tur jag har skor att byta med tänkte jag. Men det hade jag inte, glömde packa med dem. Ja ja, värre saker har hänt.
/A

Jamen OM du dissar cyberkramar so what? Varför skulle man inte kunna? Tycker nästan att det gått inflation i pussande och kramande både irl och i cybern. Jag är inte kramtypen, typ. Jag är nog en stel och otillgänglig jäkel. Nästan varje dag tänker jag på dig. Varför? Därför att min kropp värker, främst ryggeländet, handleder och knän. När jag förbannar den påminns jag om att jag klarar mycket trots värken. Det är därför. Ha det så bra som du bara kan hälsar Bittan

Jag har också lite svårt för cyberkramar, ffa kramar från någon jag inte känner. Eller när någon jag inte känner skriver FINA du. FINA får mig lite att rysa obehagligt.
Vad som annars irriterar mig mycket nu: att jag inte hittar min cykelnyckel!!
Ingen med "Saida-kunskaper" som skriver eller läser denna blogg?!:)

Kolla alla fickor du redan letat i en eller två ggr till - nu noggrannare. Hål i någon ficka? Kolla fodret. Försök att rekapitulera skeendet efter att du senaste låste cykeln. Vilka kläder hade du? Vilka rum gick du till? Kolla golvet och runt om där nyckeln skulle varit. Eller har du hittat redan? Var var den i så fall?

Bästa Erfarenhets-Saida:

Jag har gjort som du skriver. Krupit på golveti hallen och letat- och sökt igenom golvet i cykelförrådet och den korta vägen mellan cykelförrådet och lägenheten, samt alla fickor utan resultat.
Det får bli bultsaxen!

Med vänlig hälsning
Tacksam bloggläsare i Haninge

Tina! Här kommer min berättelse. Jag var på kondoleansbesök hos en 92-årig dam som just fått dödsbudet att hennes 90-åriga lillasyster hade dött. Jag kände också hennes syster. Vi samtalade om systern om sorgen och saknaden. Efter tag frågade damen mig:
- Hur är det med Tina?

Jag gav den här damen din bok när den kom ut. Jag berättade lite från bloggen. Damen fortsatte:

- Hälsa Tina. Jag tänker på henne och ber för henne.

Jag tänker också på dig och ber för dig.

Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie

Klart du får känna vad du vill om cyberkramar. Ibland är det inte så lätt att veta vad man ska skriva eftersom du är i en situation som man inte ens kan föreställa sig blir det tyvärr så att det enda man kan komma på ibland är cyberkram. Själv är jag förkyld med det känns ju rent ut sagt jävligt fånigt att berätta om. Så fort jag blir frisk ska jag hjula och göra hoppsasteg åt dig. Inte för att det hjälper alls men... Och ja, hur slutar man om man inte cyberkramas (brukar jag göra överallt). Hoppas att du får en trevlig dag och att mirakel sker :-)

Det var då också själva hmhm att nästan hela maj blåste bort...Sitter vi mitt fönster och ser två rosor ruskas om (en röd kläng vid namn Flammentanz och en flerstammig, småbladig buskros som får små mörkrosa blommor).
En slånbuske vid väggen klarar sig bättre pgr av sina kraftigare vedartade grenar. Ett gammalt plommonträd sträcker fyra kala avsågade grenar mot himlen. Men från en av dem har en ny gren vuxit fram. Det blir nog inga fler frukter men jag är så glad över bladverket.

Jag kan nog stå ut med det mesta. Men inte att någon säger "vad duktig du är" och KLAPPAR MIG på huvudet.

Ingen kram eller klapp skickar jag, men vill bara säga att jag tänker på dig och allt du måste kämpa mot. Läste i tidningen om gammal lagstiftning som hindrar dig från att tillsammans med syskonen köpa sommarstället. Man blir förvånad, frustrerad och förbannad!