Vem som helst kan väl ha rätt att vara bitter och surpuppig, och att läsa bittra texter är inte det sämsta.
Det sämsta är väl att du måste sitta där och tänka de tankarna; ha svårt att fly från dem menar jag. Och skulle jag eller nån annan hitta på att skriva nåt glättigt, så bleve det väl bara värre.
Håller med O om att det är svårt att komma på en "värdefull" tanke.
Men tänker sen, att det blir ju iallafall inte värre ...
Tänder ett ljus.
Vi får vara de vi är. Jag tror att det är din ärlighet vi värdesätter, fast vi ibland inte förmår ge respons.
Hjärtliga hälsningar från Ann-Marie
Vi rymmer till aystralien och surfar på bitterhetens lussekatter eller räddar SURikater, resa endast för de som vet att kärlek är att pussa bort tårar och hålla om och är grymt snygga. Annars kan vi hyra gigantiska kängurur och sätta oss i åkpåsen och hoppa ibäg till stora barriärrevet och snorkla! Nej jag har inte ätit någon svamp, min dator har fått dyslexi!
KRAMAR och ja något trevlig? Kul att hänga med DIG finaste!
Det är som Ann-Marie skriver "Jag tror att det är din ärlighet vi värdesätter, fast vi ibland inte förmår ge respons."
Jag vet att jag värdesätter din blogg, dina ord, din ärlighet. Jag är dålig på respons.
Hoppas din jul blir fin.
Kram Ulrika
Nä, så är det absolut inte! Det är däremot betydligt lättare att ge respons på något humoristiskt, för det är inte laddat på det sätt som sorg och bitterhet är. Det finns alltid en oro över att det jag skriver ska bli plumpt eller fel och då är det enklast att låta bli. Fortsätt att dela med dig av allt - så väl det svarta som ljusglimtarna i din tillvaro. Det berikar oss. Tack.
Jag säger som flera andra här, det positiva är inte alls mer läsvärt men det kanske är enklare att kommentera. Du är knivskarp, brutal, skakar om.
Jag har läst i många år nu. Ofta utan att kommentera. Det känns som om det du skriver inte behöver det. Dina texter är rakt på och lämnar inget att tillägga.
Jag vet att det var en diskussion om hur vi ville kramas och hur vi skulle uttrycka det. Jag minns inte men jag pussar din panna och ger dig en varm kram.
Hej! Jag har också läst din blogg i flera år. Tycker att den är tänkvärd och knivskarp. Vill med detta säga att oavsett positivt eller negativt, fortsätt. Gillar din blogg, precis som den är. Kramar
-en får tacke så möe.....
Stina
Tack <3
Hälsar Anonym inlägget nr 9
Ja för tusan, harpa, gör det. Den som kommer på nåt vettigt säger väl det. Annars vänder man din tanke i huvet och blir kanske ett uns mer insiktsfull eller en gnutta mindre tvärsäker. A propos kängurupåsar, så valde Dina och Dorinda att förvandlas till kängurur i Det blåser på månen. Och blev infångade till baron Dagobert Druvas djurpark där de förstod vad djuren sa. Kanske dags att läsa om...
Jag är bitter. Jag ältar en del också. Dessutom ska du höra, är jag fruktansvärt otacksam. Det får jag ofta höra. Hur otacksam man är när man är bitter. Det är nog tamejfan bland det fulaste man kan vara. Otacksam. Jag vågade aldrig blogga om varken bitterhet eller otacksamhet. Jag gjorde nåt försök, men det spårade ur och då flyr folk. Om jag gör ett nytt försök ska du få läsa. Bara du så klart! Jag gillar att läsa alla dina ord, bittra eller inte. KRam <3
Alla dina inlägg är läsvärda och tänkvärda och efterlängtade. Det svåra är att komma på en egen tanke som är värd att spridas bland alla stora tänkare på din blogg.