harpasione

Önskar Dig Ett Gott Nytt År kramar ♥

Jag har följt din blogg i flera år, men sällan kommenterat och aldrig presenterat mig. Nu gör jag det:

Jag heter Catarina och bor på landet i ett litet hus med min katt. Jag är utbildad lärare i spanska och svenska och jobbar deltid på en grundskola. Jag jobbar också som kontaktperson genom socialförvaltningen.

Så- det var lite om mig, en av dem som uppskattar dina kloka reflektioner här på bloggen.

Å vad ska jag säga som du inte redan vet? Jag återkommer kanske med något nytt
Kram kram

Tänker på dej varje dag när jag öppnar min dator och läser igenom min e-post och mejlet med uppdaterade bloggar dyker upp. Får en klump i magen varje dag när jag ser att du inte har skrivit. Särskilt om flera dagar gått sen senaste inlägget.

Jag går ändå ofta in här och kollar om jag missat ett inlägg, ett inlägg som alltid innehåller något som får mig att tänka på din situation. Och min egen. Du berör mitt innersta. Så olika liv vi har. Jag vill alltid kommentera men jag tappar orden när jag kommer in i den lilla skrivrutan. Vad kan jag komma med?

Nytt år, nya möjligheter. Själv jobbar jag 63 dagar till och sen går jag i pension i mars, 67 år ung. Tomma dagar ligger framför mig, dagar jag kan fylla med i stort sett vad jag vill - om det inte kostar för mycket. Som Barnsköterska får jag ett uselt "bidrag" från landstinget och staten.

Vad har du för möjligheter? Vad kan du göra?

Jag har läst din blogg från början och lyssnat på ditt Sommar i P1 som din syster läste. Jag blir berörd varje gång jag läser dej. Jag önskar dej ett riktigt gott nytt år och att allt du önskar slår in!

/Anna

Hej!
Vill du veta vad som händer? Vad kan jag berätta? Sitter här med barnbarn som valde mormor och morfar framför föräldrar! Spelat Hej knekt.....sett raketer....hon har käkat godis.....vi sov alla till 12 idag, Hon har varit ute med vår halva hund.....nu äter hon potatisbullar med lingonsylt.
Ser fram emot vardagar när man kliver upp, äter och lägger sig på normala tider.

Rättvist! De flesta av oss har ju inte varit så flitiga med vårt egna berättande.

22.22 råkade klockan vara när jag kom hit idag. Vilket var den tidpunkt jag för längesedan valde för att sända god kraft till dig. Funkade inte så bra som jag önskat. Men fortfarande passar tidpunkten ofta för att tänka lite extra på dig.

Du har väl hört på Vinter i P1? D rekommenderar Emil Jensen och jag gillar ju alltid Jesper Rönndahl.

Men hjärtans då! Vi som delar pacemaker och annan utrustning, klart att man inte orkar med allt hela tiden. JAg ska gräva ned mig i det värsta som hänt mig, skriva färdigt min inlaga, med denna hjärna och tickande bomb i bröstet. Men har man tagit fan i båten får jag ro hen i land. Myndigheter, myndigheter är ett riktigt gissel, inte i paritet med assistenter, numer har jag ju fått en liten person som jag ska vara hjärna och trevlig emot. Svårt när man inte är totalt förtjust i mig själv. Får hem syrgas, bubbel, ja du vet, den här veckan, för att vissa vassa sjukvårdspolitiker hellre bygger hus, läs NKS, men inte vill ha några platser. Jag blir så lätt irriterad nu när jag är så trött, jag har inte ditt temperament, tror jag, men jag övar mig genom vilda idéer, det kan ingen ta ifrån mig. Din blogg är faktiskt, skäms nästan, det första och ibland enda jag öppnar på datorn. Ja ja jag är så omodern att jag inte använder telefonen för "surfning"(på vad då, radiovågor?) utan en av alla laptops som jag samlat på mig. Min vän jag kanske totar ihop ett mail eller så, all byk ska inte vara offentlig, ävenså vitaste vit-tvätt, obs utan optiska blekmedel, är det ok?

Kram allra finaste vännen!

EfA AfE

Shit vad jag stammar i långa stycken... *asg*

AfE EfA

Borde bidra, känner jag. Men jag har inte skrivandets gåva och har verkligen inget att berätta. Sitter och fryser med katterna, längtar till det blir varmare. Är överviktig, trött och gnällig. Klimakteriesåsig i huvudet, har inte mycket lust till någonting. Dock älskar jag min man och han älskar mig, det är ett mirakel. Och tack än en gång för bästa bloggen.

Hej jag heter Maria, har kommenterat en eller två ggr. Är snart sextio år. Mår bra, har det bra. Skild sedan 14 år lever nu med en ny man som är min "tvillingsjäl". Två vuxna barn. Lugnt nyår ensamma med god mat. Tidig nyårsdag för resa till fjällen och skidåkning. Började läsa din blogg för många år sedan, efter tips från vänner. Du var och är fantastisk på att formulera dig, läser dina inlägg med glädje!

Här är en länk som kanske kan vara av intresse: https://www.washingtonpost.com/opinions/the-man-who-beat-lou-gehrigs-disease/2017/01/03/5cf898e4-d1b4-11e6-945a-76f69a399dd5_story.html?utm_term=.20e2e2282066

Det handlar om en man i USA som tillfrisknade från ALS efter en experimentell stamcellsbehandling - såvitt man vet den enda någonsin som botats.

Hej!
Har kommenterat några gånger. Är 55 år, känner mig som 25 inuti men 55 utanpå. Nja, 25 inuti huvudet, betydligt äldre inuti kroppen. Har levt ensam många år med tre små barn, de är stora nu. Jag har alltid längtat framåt, till skolan var klar, till att skaffa barn, till barnen blir stora, till det o det. Plötsligt blir man paff och undrar vad man nu ska längta till. Pensionen? Då kanske man inte orkar något alls!?! Och har ännu mindre pengar. Jag lever rätt bra, trivs hyfsat med jobbet, varvar ner med hjälp av dagdrömmar, kan verkligen koppla av i dem, gör du det med? Har du några favoriter som du kör i repris?
Du ska veta att jag kollar din blogg nästan varje dag sedan lång tid tillbaka, har läst vart enda ord du skrivit och beundrar dig mycket, specielkt din förmåga att uttrycka dig så snyggt, känslosamt men med enorm skärpa. ❤️

Det är oftast rätt spännande äventyr, jag kan också dröja kvar i drömmar jag minns och göra en passande fortsättning. Ofta finns det med ngt romantiskt inslag, oftast någon mer eller mindre hopplös början, lite som en deckare, slutar dock alltid bra. Jag brukar uträtta olika hjältedåd :-) låter kanske lite barnsligt, men jag mår bra av dessa dagdrömmar, lite som meditation tror jag.
Skulle tro att dina dagdrömmar om när du blir frisk är jättebra för dig, förhoppningsvis visar de sig vara sanndrömmar, utvecklingen av vad vi kan bota går ju framåt med stormsteg! Många sjukdomar som var svårt att tänka sig hur de skulle botas för inte så länge sedan är ju botbara idag! Vi byter ju ut organ och benmärg, tror mycket på stamceller, som ju kan göra om sig till nästan vilka celler som helst. Håll ut!!!

Då tittar jag fram ... 65 år och gift, med två utflugna barn. Håller på att avveckla mitt yrkesliv där jag haft mycket roligt men periodvis jobbat rätt intensivt. Det har klart slitit och jag har sedan många år ett par kroniska sjukdomar som definitivt kommer förkorta mitt liv. Jag lever fortfarande tack vare duktiga läkare och bra mediciner. Därför behöver jag läsa om hur andra människor tänker kring sjukdomar, livsfrågor o dyl. Din blogg är speciell p g a ditt språk och din klarsynthet. Utöver läsandet är jag ofta ute i naturen och skriver en del. Har ett par egna skrivprojekt som handlar om familjehistorier. Jag borde ha bråttom eftersom jag vet att min tid är klart begränsad. Känner mig ändå lugn och avslappnad med min numera lunkande vardag. Nöjd med att ha mer tid med mina nära och till att skriva, läsa och fundera, och hoppas det kan fortsätta så lite till. Tack för din blogg, den gör mig gott!

Kul att se dig igår, på folkatheartfestivalen Tina! Jag brukar göra inlägg här, men ganska sällan! Tufft av dig att ta dig till festivalen sa jag igår och så tänker jag även idag. Alltså,,, själv så hade jag en massa mentala hinder först innan jag bestämde mig för att ta mig dit. Blev taggad att till slut köpa biljett för att en vän ville dit. Han är brukarråd på vår Syntolksutbildning på Fellingsbro folkhögskola. Alltså han är råd åt de som studerar till att bli syntolkar. När jag letade
efter festivalprogrammet på nätet så fanns det bara i PDF - vilket inte alltid kan läsas
av person med synskada. Det blir bara "en bild". Så ska man gå på en sån festival med synnedsättning får man bara chansa. Halka med, glida in, hoppas på bra musikupplevelser. Jag blir så SUR över vårt otillgängliga samhälle och förstår att det är ett "krig" att föra tillgänglighetsfrågorna. Därför blir jag så GLAD att möta både dig och andra som ORKAR trotsa alla hinder och ta för er av MUSIKEN som erbjöds igår!! Stötte på en bekant som var där som är döv - med sin familj som satt å käka under spiraltrappan! ALLA Ska med!! Så ÄR det bara! Gammal sosseslogan men så viktig och så mycket att kämpa för om det ska bli sanning. Ni
som går i brächen och VILL vara med, trots hindren på vägen- är superviktiga människor!! Kram!

Tidningen VI är en favorit. Där finns reportagen långt från löpsedlarna och långt från vad jag redan visste. Läser ikapp gamla och hittar nu en artikel om "Sunkit". En klubb som har Sunkitkväll en gång i kvartalet. Då spelas det och dansas till gamla dansbandskalkoner. Och inte vilka som helst, utan de allra mest kalkoniga. Med titlar som "Det är så skönt att tala med en häst", "Här kommer Mårtensson" eller Hej Tjena Jag är Jesus".
Jag kommer nog aldrig att besöka klubben, men blir väldigt glad för att den finns ändå.

Vi träffades när din bok presenterades! Jag är 75 år. Gift sedan drygt 50 år. Har två barn och fem barnbarn. Tar en promenad nästan varje morgon innan min man vaknar. Går på pensionärsgymnastik två gånger i veckan och på stickcafé varannan onsdag. Har ett blodtryck som hoppar upp och ner. Sköldkörtel som kräver medicin. Läser ganska mycket, köper inte böcker nu för tiden utan lånar. Gillar att läsa din blogg och blir orolig när du tar långa pauser. Viftar med solfjädern :-)

Jag tänkte fråga om du Tina, eller om någon som läser bloggen har koll på gymnasieskolorna som ligger i centrala Örebro?!
Oavsett om de är kommunala eller friskolor- någon av dem man bör "akta sig" för? Någon av dem att särskilt rekommendera?

Ketchupeffekten har slagit till! Rym med mig min vän. Låt oss enrollera till en marsfärd, jag tycker den här jorden är för kaotisk. På Mars blir allt bättre, fullt med marsipan och marsianer som löst alla hälsoproblem. Sista tiden har allt sviktat plus en elektrod lossnat i vårt gemensamma hjärta. Jag kom hem från NKS på permission, eller om de tröttnat på mig helt, vem vet *s*, i så fall ömsesidigt. Jag ser fram emot att inte ha vak hela tiden. Har drömt om dig, att vi sjöng småelaka sånger, så du kan ju förstås inte varit drivande. Mina grannar vet att jag är hemma, har hunnit drälla datorn i golvet två ggr, haft sönder högtalarna så de fått musik på högsta volym. De har haft rena rama semester när jag varit bort helt klart!! We'll beat them all... or???

PoK
EfA AfE

Jag fyller snart fyrtio, är gift och har tre barn. Jag har följt dig till och från i flera år och tänker på dig ofta, t.ex. nästan varje gång jag dricker en kopp te med perfekt temperatur (eftersom du någon gång för länge sedan kommenterade det som något du saknar).
Jag arbetar som matte- och fysiklärare på gymnasiet och tycker otroligt mycket om mitt jobb. För mig är det ett "kall" att vara lärare. Och det säger jag trots att många kollegor retar sig på en sådan kommentar. För mig känns det otänkbart att det skulle finnas ett yrke som skulle kunna ge mig samma glädje. (Håller fö helt med om att man ska hålla sig borta från privata skolor.)//Åsa i Växjö