Tacksam som faan
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig drabbad av samhällets resursbrist.
Förrän igår kväll.
Det känns knappt mödan värt att fylla i Riksfärdtjänst ansökan och packa en miljon saker för två ynka dagar i paradiset.
Men nu är det så att det är viktigare att de som inte var nöjda med sin nästipp inför sitt bröllop, utan opererade den hos en klåpare som misslyckades, ska få upprättelse än att jag får åka till min sommarstuga i fem dagar.
Jag tuggar i mig och är tacksam.
Snacka om felprioritering! Det är inte rätt. Blir arg och ledsen på samma gång. Skriver till landstinget, för det är väl de som anger prioriteringsordningen.
Faderns sambo hade sparat pengar för att i operera bort lite lös hud efter graviditeter. Pappa klappade henne på magen och sa "den är ju fin, inte behöver du göre det". Sedan köpte de en ny soffa istället. Jag har f.ö. en jätterolig nästipp. Den ger ansiktet karaktär, tycker jag.