Jag har brottats med den frågan, vägt för och emot, det har handlat om ensamhet. Nu är jag inte längre ensam, så kärleken har i mitt fall varit det som fick vågskålen med plus att väga tyngst. Djur, natur, umgås med vänner. Låter som en klyschig kontaktannons.
Utan tvekan barn och barnbarn. Ohotat i toppen. Sjunga kan jag inte. Gillar inte att spela. Resa är för krångligt med rullstol. En gång i tiden var mitt jobb det roligaste jag visste. Nu jobbar jag med något helt annat tio timmar i veckan. Kul det med men ingen utmaning. Mer en förströelse. Men barn och barnbarn är fortsättningen på mitt liv. Självklar är de nr ett nu.....
Tveklöst familj och vänner. Som bas i vardagen finns aktiviteter och miljöer jag njuter av för min egen skull. En del ofta, t ex rödhakesång, gott kaffe och att cykla längs vackra vyer. Sedan finns det saker som skulle få mig att bli yr av glädje, som är möjliga för mig, men som sällan blir av. Prioriterar nästan alltid något duktigt, nyttigt, framför kul. Luther eller lathet? Eller ren och skär dumhet?
Barnen - enbart.
Det gör mig dessutom också skyldig att leva
Livet är värt att leva pga min son o mina barnbarn, ja självklart hela min familj. Innan hade jag min älskade hund, men han lever inte längre men jag vet att jag kommer att få träffa honom en dag.
Det finns mer som gör livet värt att leva o det är att jag har kunnat vara ute o resa till mitt älskade Spanien flera gånger.
Sen har jag lärt mig att njuta för egen del även att jag har mycket muskelsmärtor . Det finns dagar då jag är så slut i kroppen men sen kommer dagarna då jag kan gå ur sängen o ha en ganska bra dag, dock aldrig utan smärta.
Ha en fin kväll kram ♥
Jag har en kropp som är frisk och stark.
Jag har pengar att göra det mesta jag tycker om att göra.
Jag är inte ensam.
Men när jag ligger vaken mitt i natten och tycker att det är för mycket som är för svårt, är det din blogg och dina ord som gör livet värt att leva.
Du är en helt autentisk person i en värld full av människor som kör på autopilot. Tack.
En jättesvår fråga. I alla fall när jag inte har några begränsningar på det jag vill och kan göra. Ja förutom ekonomiska begränsningar då förstås. Värt att leva - för min nyfikenhet, kreativitet och så för umgänge med barn, barnbarn, svärbarn och vänner också. För att se vad som händer runt nästa hörn, nästa dag, nästa år. Tja, vet inte om det blev ett bra svar. :-o