Detta med maten, vilken förlust. Ditt liv verkar vara så otroligt jobbigt, du måste vara gjord av ett alldeles särskilt virke som orkar. Tack för att du orkar så att jag och alla andra läsare får ta del av dina ord och därigenom får en glimt av ett liv från en annan värld.
Jodå. Bajs planeras och massa serier följer jag. Big Bang är nog den roligaste.
Sen finns massa jobbiga måsten. Ha koll på omvårdnad av två skilda dementa föräldrar bland annat. Kontakter med deras biståndshandläggare, läkare, hemtjänstbolag och personal. Planera mottagande av deras näringsdrycker och utdelning av det. Fixa alla deras räkningar (har satt mycket på autogiro).
Håller just nu också på att ta mig genom djungel av regler för att få en motordriven rullstol. Jag slåss och krigar för allt överallt.
Och jag som trodde jag skulle få massa tid att göra roliga saker när jag bara behövde jobba 25%. Pyttsan! 75% skrivbordsarbete hemma känns det som.
Ja, ditt utanförskap är enormt. Om du inte hade varit så utomordentligt duktig på kommunikation och på att planera dig ut i omvärlden så skulle du kunnat vara ännu mer isolerad.
Även om dina bekymmer inte är mina och jag inte någonsin till fullo förstår hur det känns att vara i din situation, så är du någon som räknas för mig. Du är en i mitt gäng. Och värderingsmässigt är du närmare än många, många andra, ufon.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga- bara att jag skulle kunna skriva nästan samma inlägg utom tvserien tror jag.
Empati. Att kunna sätta sig in i en annan människas situation. Jag försöker och förstår till en viss del men omöjligt att förstå helt förrän man själv är i situationen. En sak vet jag. Som ex, jag tittar på livsåskådningsprogrammet "Meningen med livet"med Anna Lindman, ett otroligt lärorikt program som sätter fingret på självklara saker. Sist nu med Emil Jensen, hans tolkning av meningen med livet är att det man ger till andra människor är meningen, lärdomar, inspiration. Och det ger du till oss dina läsare.
Din blogg är en av de mest äkta och ärliga av bloggar och jag tycker du har så många tankar att tillföra världen. Och visst är du en stark person. Du valde att leva medan någon annan gett upp. Du med ditt resonemang som är att du har inget val eller alternativ. Göra det bästa trots alla hinder som dyker upp. Tack för allt du delar med dig till oss. Hur ska vi annars veta.....
Det är klart att ditt utanförskap är nåt helt annat än mitt. Men jag tror mej veta att du inte tar illa upp om jag beskriver min lycka mitt i olyckan.
Idag är det torsdag, första torsdan i månaden och därmed Soppatorsdag hos mej. Det har det varit sedan jag bad vännerna komma på soppa en torsdag två månader efter min fru Gerd dog i ALS. Ett sätt för mej att hålla kontakten med alla vänner och känna mej lite mindre ensam. Idag kom det trettiofyra stycken på den hundrade (100:e) gången! Nu har alla gått hem och jag sitter här och är glad för att de kommer igen om en månad. (Det är olika soppa varje gång och det är ofta andra som lagar soppan numera.)
Det är en annan värld, men ändå samma. Och i morgon ska jag bajsa inom fem minuter efter jag stigit upp, annars går det dåligt.
Jepp. Bajsplanering är ordet, ångest när det inte fungerar och härligt när allt går som det ska💩
Jo jag har sett en serie en gång i veckan. Engelska deckare; Agatha Cristi, Poirot, Morden i Midsomer, Kommissarie Linley osv. och BBC drama går hem hos mig.
Danska serier har också varit bra men det var länge sen. Allt det andra är inte så inrutat för mig som för dig. Det där med UFO; kan jag också känna mig som eftersom jag är udda och inte strömlinjeformad som många andra i utseende eller sätt. Jag tänker så här att om du skulle bli frisk så skulle du lätt passa in igen men jag skulle fortfarande ha ett utanförskap. Jag försöker inte bry mig men ibland blir man påmind och sårad.