Mat igen
Nu har jag sondmat att pumpa direkt in i magen.
Kycklingsoppa kallar jag den.
Faktiskt är den gjord på riktig mat.
Kyckling, persika, apelsin…
Tre halvliterspåsar om dagen
innehåller allt jag behöver.
Bullshit men ändå.
Till frukost sitter den fint.
Trött på att ligga och svälja min egen saliv i fel strupe är jag inte sugen på något ätbart.
Kvällsmat äter övriga familjen före mig men tillsammans med mig när jag har assistentfritt mellan fyra och sex på eftermiddagen.
I bästa har vi trevligt och jag har tillfälle att säga något till någon.
Sedan när assistenterna kommer och det är dags för mig att äta finns det oftast inga lämpliga rester, ids inte sätta igång matlagning och det går ju så lockande snabbt med en påse kycklingsoppa…
Lunch äter jag.
Än så länge.
Med smörklick.
Fet lunch.
Korvstroganoff, fiskbullar med spenat,
idag torsk med äggsås.
Jag tror att det är för lite fett i kycklingsoppan.
Och den saknar broccoli, tomat, vitlök…
Jag ska göra egen sondsoppa.
Kycklingsoppan har rubbat mina cirklar.
Halvliter soppa på kvällen gjorde att kisspaniken på natten kom tillbaka.
Tog en del soppa tidigare på eftermiddagen.
Kisspaniken kvar.
Bara psykiskt?
Bara?
Jag tänkte,
jag lär av mina vänner.
Så inatt sa jag:
- Välkommen välsignade Kisspanik.
Kom in, slå dig ner i bästa soffhörnet så får vi prata…
Det gick bra.
Vi pratade om varför,
vad jag är så rädd för
och vad som kan hända,
räknade till 760
och knorrade en hel del.
Mannen behöver nog sova middag.